En nu aktuell debatt är den om mormonismen och politikers möjligheter. USA är historiskt ett land helt präglat av europeisk/brittisk fundamentalistisk protestantism, och alla andra religioner har på ett eller annat sätt tvingats anpassa sig till detta faktum. Den religion som lyckats bäst är katolicismen. Det genom att helt enkelt upplysa (oftast okunniga) protestanter som hämtat sina föreställningar om katolicismen direkt från reformatorernas propagandaskrifter på 1500-talet, om att katolicism är kristendom, och att 90% av den protestantiska kristendomen är katolicism.
Under sin dryga 200-åriga historia har USA haft en enda icke-protestantisk president - John F. Kennedy, som var katolik och idag finns i princip på högre nivå inget av den gamla protestantiska anti-katolicismen kvar i USA. Men däremot har inga andra religionsinriktningar på allvar kommit i närheten av presidentskapet. Så sent som år 2000 ansågs det modigt av Al Gore att välja Joe Lieberman till vice-presidentkandidat eftersom denne var jude, och någon jude hade tidigare aldrig funnits på valsedeln till nationens högsta ämbete. Och då kan det konstateras att judendomen, idag, är både en väldigt integrerad och accepterad del av USA.
Motståndet mot mormonismen:
Mormonismen tillhör en av de många religiösa grupper som inte helt lyckats vinna acceptans i vare sig det politiska eller protestantiskt evangelikala etablissemanget - och i många avseenden betraktas religionen med skepsis av samhället i stort. Det av många olika orsaker: från den liberala vänsterkanten ogillar man mormonismen - som är USA:s mest konservativa väljarblock - pg a deras motstånd mot gay-äktenskap och aborter (det förstnämnda gjorde mormonkyrkan till föremål för livlig kritik i samband med Kaliforniens omröstning kring Proposition 8 2008). Från evangelikalt håll ogillar man mormonernas pseudo-kristendom och teologi om Jesus och deras tro på Mormons bok som gudagiven uppenbarelse. Och i största allmänhet är mormonernas gamla förespråkande av polygami - en föreställning som fortfarande lever kvar i folks medvetanden (Trots att mormonkyrkan i nästan hundra år förbjudit polygami och ex-kommunicerar dem som utövar detta). Det finns dock en mormonsk sekt som fortfarande håller fast vid tron på polygami (något jag uppmärksammade i detta inlägg).
Mitt Romney:
Mormonismen har således varit en fråga Mitt Romney aldrig helt kunnat undvika. Den 6 december 2007, när Romney inför valet 2008 kandiderade till president, höll han ett tal om "Tron i Amerika" där han likt John F. Kennedy 1960 försökte förklara att hans tro inte stod i konflikt med presidentskapet.
Inte nämnvärt mycket visade dock att han lyckades - och ett tal räcker generellt inte för att förändra synen i en så stor fråga. Mormonismen är inte det enda politiska problemet med hans presidentkandidatur men det utgör ett problem - och mormonismen har blivit en fråga som, i takt med att Romney leder opinionsmätningarna och framstår som den republikanske front-runnern, kommit att diskuteras allt mer.
Den hittills bästa analysen jag läst av Romneys mormonism och dess politiska implikationer är följande artikel från Real Clear Politics, där man skriver att Romney i en färsk intervju upprepade orden från fyra år sedan:
"We're not electing a pastor in chief, we're electing a commander in chief."
Problemet med det amerikanska presidentskapet är dock att amerikaner betraktar sin president ur ett mycket bredare perspektiv än så. I många europeiska länder, som te x England (eller Sverige) särskiljs statschefer från regeringschefer. I Sverige styr te x statsministern regeringen medan kungen/drottningen representerar nationen. Och den svenska lagen om att Sveriges statschef måste vara en evangelisk (luthersk) kristen kvarstår fortfarande.
I USA däremot har presidenten rollen såväl som regeringschef som statsschef, och måste därför också återspegla lite av den amerikanska historien och kulturen med dess medföljande värderingar och världsbilder. I det fallet har kristendomen en unik roll och i det avseendet har Romney stött på problem.
En av fyra amerikaner och en av fyra republikaner, är mindre benägna att rösta på en kandidat om denne är mormon, konstaterar RCP. Och 2009 hade 27% av amerikanerna en negativ bild av mormonismen (vilket är ungefär i samma nivå som synen på islam). För mycket bör dock inte göras av saken. Mormonismen var inte den främsta faktorn i allmänhetens utvärderande av Romney 2008. Men faktum är att medan motståndet mot svarta, eller kvinnor i politiken helt försvunnit - så har motståndet mot mormoner varit på ungefär samma nivå sedan 1960-talet.
Mitt Romneys far George W. Romney kandiderade 1968 i det republikanska primärvalet och det brukar idag sägas att han, till skillnad från idag inte utsattes för anti-mormonism. Det stämmer dock bara delvis, konstaterar RCP. Life Magazine hade en artikel om Romney den äldre där mormonismen beskrevs och man bland annat konstaterade att Romney hade: "deepest faith in what must be one of the world's most fundamentalist religions,"
Artikeln beskrev också hur George Romneys far (Mitt Romneys farfar) växt upp i ett polygamistiskt hem, och hans far i sin tur (Mitt Romneys farfarsfar) hade själv haft fem fruar. Men trots den anti-mormonism som fanns (och som förmodligen hade kunnat bli värre om George Romney vunnit nomineringen), så var situationen på ett sätt ändå lättare. Republikanerna på 1960-talet var nämligen ett annorlunda parti än de skulle bli (och förbli) under och efter 1980-talet. De (evangelikala) socialkonservativa fanns inte som politisk maktfaktor på 1960-talet, medan de idag utgör republikanernas mest trogna väljarbas och omkring 6 av 10 republikaner anser att mormonism är en tro väldigt skild från deras egen. Mitt Romneys tal om "Tron i Amerika" 2007 försökte förändra detta, RCP konstaterar dock att inte mycket hände:
Romney hoped to put those problems behind him by December 2007. He followed in Kennedy's footsteps and gave The Speech: "If I am fortunate to become your president, I will serve no one religion, no one group, no one cause, and no one interest," he said. The word "faith" was mentioned nearly two dozen times. The word "Mormon" was mentioned once. Romney did not defend his unique faith. He defended those with faith. The former ghettoizes; the latter united Romney with social conservatives. It was a smart tactic. But nothing changed.
More than a week after the speech, about a fifth of Republicans likely to vote in the Iowa caucuses still said they were less likely to support Romney because of his religion. These Republicans overwhelmingly favored the populist Southern Baptist minister and former Arkansas governor, Mike Huckabee, according to an ABC News-Washington Post poll at the time.
Huckabee är dock inte längre med i leken och de socialkonservativa och evangelikala har för närvarande ingen som kan ena dem - det gör att Romney kan knipa tillräckligt många av dessa väljare för att faktiskt lyckas. För även om mormonismen är ett politiskt problem för Romney, så är det inget absolut hinder. Artikeln avslutas med konstaterandet att mormonkyrkan alltid haft en spänd relation med allmänheten, och att en viss anti-mormonism fortfarande tillåts på sätt som skulle ha väckt starka reaktioner om det gjorts mot judar eller muslimer - men det innebär inte nådastöten för mormonska kandidater:
Mormon candidates will not, however, simply rise and fall with these views. Mormonism is no small matter. But much else also matters in the making of an American president.
Själv anser jag att mormonska kandidater idag också har en politisk fördel de inte haft tidigare i historien. En fördel även katoliker dragit nytta av - nämligen de idag gemensamma socialkonservativa värderingar som överlag präglar dessa grupper. Tidigare i historien skilde sig dessa grupper från varandra i fråga om värdepolitiska frågor. I början av 1900-talet var såväl gay-äktenskap som aborter icke-frågor, och i USA handlade religionsdebatten snarare om rätten att fritt få förtära alkohol - något protestanter motsatte sig men katoliker förespråkade. Mormonernas syn på polygami skilde dem drastiskt från de fundamentalistiska protestanterna med detta är idag en löst fråga och det går istället att fokusera på de gemensamma frågorna - något som också gjordes på den högerkristna Faith & Freedom Coalitions årskonferens. Det är en styrka Mitt Romney har, som hans far inte hade. Anti-mormonismen till trots. En annan fördel mormonismen har, är att den är en väldigt patriotisk religion.
Källa: Real Clear Politics
Se även tidigare inlägg:
Faith & Freedom Coalitions årskonferens 2011 20110604
Mitt Romney intervjuas av Sean Hannity om sin presidentkampanj 20110603
------------
Om mormonismen:
Romney och anti-mormonismen i South Carolina 20110509
Trey Parker och Matt Stone gör musikal om Mormoner 20110403
Romney står inför religiösa utmaningar 20110224
GOP alltmer öppet för homosexuella och mormoner 20100908
Guvernörskandidat manar mormoner att rädda Konstitutionen 20100105
Välkomna till Colorado City 20090317
Politik och de mest ogillade religionerna i USA 20090218
Mitt Romney on "Faith in America" 20080208
Kampen om Proposition 8 20081125
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar