En utredning gjordes och åklagaren konstaterade att kvinnans agerande var helt förenligt med Oklahomas lag. Den inbrottstjuv som överlevde häktades däremot för inbrottsförsöket. Här har MSNBC ett inslag om saken:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här Fox News:
Och här ett annat inslag från Fox:
Det finns mycket att säga om amerikansk lagstiftning där det är värt att vara kritisk. Detta är dock inte ett sådant fall utan ett exempel där lagen faktiskt befinner sig på rätt sida. Här i Sverige är situationen i mångt och mycket den omvända.
Härom året inträffade den i media omtalade dödsskjutningen i Rödeby, när en 50-årig pappa 2007 med ett hagelgevär sköt mot ett par ungdomar som i flera års tid trakasserat såväl hans handikappade son som övriga familjen - ett skottdrama som resulterade i att en 15-årig pojke dog. DN har här en sammanfattning över händelsen, som slutade med att pappan åtalades och fälldes för mord (han friades först i tingsrätten men fälldes sedan i hovrätten).
Jag kan inte allt om det här fallet, men med utgångspunkt från att beskrivningen i DN är sann så är saken enkel: pappan agerade i självförsvar mot inkräktare (ett mobbande lynchgäng) som helt uppenbart hade hotat och trakasserat familjen i flera år och som nu dessutom tog sig in på hans familjs privata egendom med hotfulla tillhyggen i händerna.
Det bästa hade förstås varit om polisen kunnat agera preventivt mot ungdomsgänget ifråga (ett gäng som familjen hade polisanmält vid flertal tillfällen utan resultat) - nu skedde inte detta och fadern ansåg sig utgöra den sista försvarslinjen. Det går förstås att diskutera detaljer, hur långt in på gården ungdomarna var etc. Men att hovrätten dömde pappan till fängelse visar något ytterst skevt med det svenska rättssystemet.
Hovrätten dömde också de inkräktande ungdomarna, något DN här beskriver:
Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställer tingsrättens dom i åtalet mot pojkarna. De döms till ungdomstjänst i 20 respektive 25 timmar för hemfridsbrott.
En vettig domstol hade givetvis friat pappan och dömt pojkarna som överlevde till x antal års fängelse för hemfridsbrott och grova trakasserier - det utifrån ungefär samma utgångspunkter som det amerikanska fallet ovan.
Därmed förespråkar jag inte vare sig amerikanska vapenlagar eller straffsatser i Sverige - däremot skulle svenskt rättsväsende behöva en större förståelse för saker som privat ägande och rätten till självförsvar.
Se även tidigare inlägg:
Bobby Jindal talar inför National Rifle Association 20081114
2 kommentarer:
Man kan väl inte bara gå ut på gården och skjuta ihjäl en 15-åring som är där för första gången och ber för sitt liv. Och dessutom nästan skjuta ihjäl ytterligare en kille som överlevde tack vare skickliga läkares insatser.
Dessutom var pappan påverkad av mediciner och alkohol.
Man kan också undra varför det alltid var den så kallade handikappade sonen (ADHD och något mer) som hade kontakt med polisen, även denna kväll. Det tyder inte på något större ansvarstagande från pappans sida.
Pappan blev självklart åtalad och dömd och det var bra men han fick inget fängelsestraff och det var väl också bra.
Och killarna fick inte x antal års fängelse, för till skillnad mot USA så sätter man inte så unga människor i fängelse i vårt land. De ska inte vara där.
Jag skulle inte för en sekund vilja byta rättsväsende med USA.
Jag förespråkar inte ett amerikanskt rättsväsende i Sverige, och den här bloggen är fylld med kritik mot det amerikanska rättssystemet. Vad jag ville påpeka var bara att exemplet med den unga kvinnan i USA visar på att USA fått grunden i rättssystemet korrekt, medan Sverige i fallet med Rödeby inte fått detta när det trakasserande mobbgänget betraktas som offer och pappan ifråga betraktas som förövaren - när det grundläggande var precis tvärtom.
Utifrån vad jag läst om saken gick pöbelgänget in på familjens privata gård beväpnade med diverse improviserade vapen. Att pappan var alkoholiserad var säkerhet inte bra, men han sprang inte direkt ut på stan och sköt - han sköt beväpnade inkräktare på sin egen mark, som bevisligen trakasserat familjen i flera år och nu alltså även gjorde väpnat intrång på väg in i familjens hem.
Jag har utifrån den förståelsen av saken ingen nämnvärd sympati med gänget ifråga. Och i grunden var det de själva som gjorde fel, och den absoluta skuldbördan bör falla på dem.
Med det sagt förespråkar jag inte deras död - och händelsen var i alla avseenden givetvis en tragedi för alla inblandade. Men däremot rörde det sig om självförsvar/familjeförsvar. Pappan skulle möjligtvis ha kunnat fällas för oaktsamhet, för att inte ha varnat tydligt nog, för att ha haft vapen när han var alkoholiserad et c - men i grunden bör han ha friats från alla former av mordanklagelser eftersom grunden i hans agerande var självförsvar.
Åldern på pojkarna är förstås helt oväsentlig. Det är deras agerande som bör bedömas. Det finns yngre människor än så som mobbar andra tills de begår självmord - och allt jag läst om detta indikerar att de mobbande pojkarna ifråga hyste direkt och överlagd illvilja och utifrån kollektivt gängbeteende gav sig på en ensam person. En dog, och de som överlevde borde naturligtvis åtalas för hemfridsbrott, trakasserier och annat - och givetvis spärras in under ett antal år. Hur länge etc kan diskuteras, men det är själva grundpremissen jag som sagt anser att det svenska rättssystemet fått fel: pappan var inte förövaren ifråga (helt oavsett hans diverse brister) - det var pojkarna som var det.
Skicka en kommentar