Washington Post har direkt under "Top Headlines" längst upp artikeln "At Current TV, Olbermann out, Spitzer in".
New York Times har artikeln "Current TV Dismisses Keith Olbermann".
Los Angeles Times har också de på sin första sida en artikel om Olbermann och en bild på denne med texten "Keith Olbermann sacked by Current" - med en länk till artikeln "Olbermann's show on Current TV canceled".
En mängd olika åsikter om Olbermanns avskedande har också börjat höjas. Många är kritiska mot Olbermanns personlighet och hur denne gjort liberal media elak. På Politicos debattarena skriver den demokratiska strategen Mo Elleithee:
Olbermann's angry screed of a response to his dismissal read like an ode to his ego, while completely validating all the reasons he was let go.
Den fd demokratiske kongressmannen Artur Davis från Alabama skriver:
The real consequence of Olbermann is that he has popularized a self-righteousness and viewpoint intolerance that has made the left harder and meaner than it has ever been. Olbermann helped legitimate the idea that ridicule is the best method of rejoinder and our political culture is worse off for it.
Jeffrey Taylor, som partnersamarbetar med U.S. Government Relations Intl., LLC skriver:
To be successful as a radio or TV talk show host, one has to be intelligent, pithy, humorous, inquisitive, curious, open-minded and entertaining. Keith Olbermann is a miracle. He’s none of that.
Säkert kommer ämnet också att fortsätta debatteras åtminstone för en tid framöver. Det är sant att Keith Olbermann inte har eller har haft lika många tittare som Rush Limbaugh haft lyssnare. Men det är också ett faktum att det inte finns lika många liberala i USA som det finns konservativa - vilket gör skillnaden högst naturlig.
Men han är/har varit en av den liberala talk-show-rörelsens viktigaste profiler. Och så länge jag följt honom har han aldrig varit vare sig särskilt sympatisk eller rättvis. Tvärtom har han varit elak, nedvärderande och synnerligen otrevlig på ett personligt sätt som konservativa talk- och radioshow-värdar inte är (vilket inkluderar Rush Limbaugh).
Detta är viktigt att påpeka eftersom svensk media vid många tillfällen lyft fram Rush Limbaugh som en skränande, arg, elak, intolerant konservativ. Detta trots att ingen svensk kan särskilt mycket alls om Limbaugh - och med all säkerhet lyssnar inte ens de svenska journalister som skriver om honom, på honom på allvar (jag gör inte heller det, men jag lyssnar på annan amerikansk talk-radio och har kompisar som lyssnat i flera år på diverse konservativ pratradio).
Här är några exempel:
I maj 2009 skrev DN:s Erik Ohlson följande (mycket faktabristande) artikel om vilka som stod i ledningen för det republikanska partiet 2009 (efter Obamas seger, och ökad demokratisk kongress). Han skrev då bl a om Limbaugh:
Det finns också en fjärde storhet som många – inklusive han själv – anser är partiets verklige ledare: radioprataren Rush Limbaugh.
I över två decennier har den 58-årige Limbaugh spridit sitt konservativt populistiska budskap via etern, och hans dagliga pratshow har landets högsta lyssnarsiffror. Hans måltavla är demokrater och feminister (de senare kallar han ”feminazis”) och hans målgrupp det som brukar kallas den tysta majoriteten, vita landsortsbor som känner sig undanskuffade av de ”politiskt korrekta” makthavarna i storstäderna.
Limbaugh har sina sympatier hos de neokonservativa och de högerkristna. När Michael Steele nyligen försökte definiera Limbaughs roll i det republikanska partiet som ”en underhållare” blev protesterna från partiets väljarbas så högljudda att Steele tvingades till en förödmjukande offentlig ursäkt.
Ingen trevlig beskrivning direkt. I samband med kontroversen kring Sandra Fluke (den 30-åriga juridikstudent som ansåg att det var bra att Obama-administrationen tvingade även katolska organisationer att täcka preventivmedel i sina sjukförsäkringar för sina anställda) som Limbaugh i sin radioshow beskrev som "prostituerad" och "slampa" pg a att hon i hans ögon verkade ha ett så stort behov av preventivmedel - skrev DN följande:
Det hjälpte inte att den ärkekonservative amerikanske radioprataren Rush Limbaugh bad om ursäkt. Och inte ens att han sa att ursäkten kom från hjärtat. Nu överger hans annonsörer honom.
Vidare avfärdar man Limbaughs ursäkt, och avslutar med ett citat från Limbaugh som helt klart får det att framstå som om hans ursäkt inte var genuin, och citerar när han säger:
Limbaugh, å sin sida, anklagade vänstern för att vara värre än han själv:
– Jag betedde mig alldeles för mycket som de vänstermänniskor som föraktar mig. Jag sänkte mig till deras nivå, kallade saker vid namn och överdrev, sa han enligt Reuters.
Limbaugh borde givetvis ha bett om ursäkt, inte skyllt på andra, eller på något vis försökt komma undan från det faktum att han använt mycket nedsättande ord mot en ung kvinna som inte var någon offentlig person utan som bara ville göra sin röst hörd i en viktig debatt.
Men faktum är också att vänstern inte beter sig bättre. Och Keith Olbermanns fall beter den sig sämre. Faktum är också att Limbaugh sitter dagarna i ända och spekulerar om det ena och det andra och grodor hoppar ur hans mun hela tiden - inte bara om kvinnor eller om liberala, utan om alla möjliga saker där han tycker något utan att egentligen förstå problemet och därför säger saker som låter uppåt skogen korkat - han tänker högt i radio, så att säga (här är ett exempel när han talar om Joseph Kony i samband med Obama-administrationens beslut att skicka trupper till Centralafrika - något som fick den konservativa senatorn James InHofe att ge honom en reprimand, varpå Limbaugh svarade att han var missinformerad gällande vad LRA var för något).
Keith Olbermann resonerar inte högt i TV - han säger vad han verkligen tycker, och det är oftast väldigt otrevliga saker, vilket hans liberale pratshow-kollega Jon Stewart alltså på ett mycket intellektuellt underhållande sätt beskrev på följande sätt.
Trots detta har dessa saker inte framkommit i svensk media. Det har aldrig getts någon kunnig eller rättvis beskrivning av den liberala kontra konservativa miljön i USA. Nästan allt som skrivits och förmedlats är liberala nidbilder av den konservativa rörelsen, helt oavsett om det rör sig om te-party-aktivister eller konservativ talk-radio.
Den bild man missvisande, men likväl medvetet förmedlat år således: konservativ debattmiljö är arg, intolerant och okunnig - och ingen vettig människa kan tycka som dem. En bild en svensk läsekrets som själva inte har någon susning om något alls som har med den konservativa respektive liberala debattmiljön att göra köper rakt av.
Svensk indoktrinerande missinformation när den är som bäst. Man kan fråga sig vad som är värst: ett sådant beteende, där man under objektivitetens falska täckmantel förleder en svensk allmänhet att tro att man faktiskt förmedlar en sann bild av verkligheten - eller en arg Limbaugh och Olbermann som inte hymlar med vad de faktiskt tycker, och inte låtsas vara objektiva.
PS. Den som hittar några svenska skriverier om Olbermann på de stora nyhetssajterna får gärna tipsa om detta.
Se även tidigare inlägg:
Keith Olbermann sparkas från Current TV 20120331
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar