Det råder bland dagens svenska USA-vetare en tendens att förklara allt amerikansk/republikanskt som inte är förenligt med svenska normer och traditioner (och därför att betrakta som konstigt/udda/fel) som en konsekvens av USA:s historiska rasism. Ett sådant exempel är Martin Gelins bok den "Amerikanska högern", där han menar att i princip hela den moderna amerikanska högerns historia genomsyras av en röd rasistisk tråd. Samma tes drivs av många andra svenska USA-journalister, ofta med åldern inne att själva ha växt upp under medborgarrättsrörelsens aktiva dagar.
Så är dock inte fallet, och Sean Trende har här på RealClearPolitics en intressant artikel om hur de vita i södern började rösta republikanskt redan innan 1960-talet (och Barry Goldwaters nej till federala integrationskrav). Republikanerna började med Dwight Eisenhower bryta rejäl mark i södern redan på 50-talet och 1956 blev han den förste republikan sedan rekonstruktionen att vinna i södern.
Orsaken till skiftet hade inte primärt att göra med rasfaktorer - utan med ekonomi, förklarar Trende, även om detta är något de flesta forskare och författare inte känner till, då de i första hand gått på Lyndon B. Johnsons linje, som efter genomdrivandet av 1964 års Civil Rights Act sa: "We have lost the South for a generation" (något Mathias Sundin kompletterande uppmärksammar i sitt inlägg om Trendes artikel) - en föreställning många sedan utgick från i sina förklaringsmodeller av söderns skifte från demokraterna till republikanerna (när demokraterna blev toleranta, blev republikanerna intoleranta - och södern, som var intolerant, blev därför republikaner). En förklaringsmodell Trende på goda grunder menar måste kompletteras rejält.
Källa: RealClearPolitics
Se även tidigare inlägg:
"Den Amerikanska Högern" - Martin Gelin 20120822
2 kommentarer:
För mig har det med självständighet att göra. Inte ens under inbördeskriget var ju huvudfrågan slaveri, utan staternas rätt att bestämma om detta själva. Samma sak under 60-talet, med medborgarrätten. Lincoln var republikan, då blev södern demokratiskt, Johnsson var demokrat, då blev södern republikanskt (förenklat).
I viss mån var det så ja. Det fanns många sydstatare som personligen var emot slaveri men stred för södern, just pg a att de inte ansåg att den federala regeringen hade rätt att bestämma.
Likväl handlade inbördeskriget i stort givetvis om slaveriet, som var det stora temat för såväl södern som nordstaterna. Att vrida saken på annat sätt är helt enkelt fel, även om andra aspekter fanns. Huvudfrågan var dock huruvida slaveriet skulle tillåtas expandera eller ej.
Under 1960-talet fanns det ju givetvis också rasister som George Wallace, som måhända värnade det tionde konstitutionstillägget, men i första hand också var rasist.
Men den moderna konservativa rörelsen var inte rasistisk, och felet - i mitt tycke - med svenskar som skriver om dessa saker är ett de inte klarar av att göra de distinktioner som behöver göras. De verkar snarare vilja måla den röda tråd av rasism de så ofta använder sig av, och sin vilja att göra detta undviker de de viktiga distinktioner som behöver göras för att få en riktig förståelse av den faktiska historien.
Så; ja jag håller med dig - men historiens måste nyanseras från båda hållen.
Skicka en kommentar