Jag har träffat svenska muslimer som anser precis samma sak om Sverige. De är inga terrorister men har en syn på statsskick som långsiktigt är mycket problematiskt. Det måste därför sägas vara besynnerligt att det svenska regeringskansliet publicerat följande sida där de försöker ta itu med "nätmyter" om invandrare och minoriteter, och där de radar upp olika motargument mot vad som (i åtminstone några avseenden) verkar vara Sverigedemokraternas politiska program. Bland annat skriver man så här om en "myt":
Myt 3: Sverige är på väg att bli ett muslimskt land.
Uppskattningsvis lever några hundratusen personer i Sverige som har sin bakgrund i huvudsakligen muslimska länder. Den siffran säger emellertid inte något om huruvida personen är religiös eller inte. Av integritetsskäl för vi inga register över religiös tillhörighet, kultur eller etnicitet i Sverige. Det kan dock konstateras att de muslimska trossamfunden sammanlagt har runt 110 000 medlemmar, vilket endast utgör drygt en procent av Sveriges befolkning.
Det är en siffra som måste sättas i sitt perspektiv. 110 000 trossamfundsregistrerade muslimer innebär visserligen att det finns ungefär dubbelt så många frikyrkomedlemmar i Sverige. Men det i sin tur betyder att det finns väldigt många muslimer. För medan frikyrkorna skrapat ihop sina medlemmar på i genomsnitt en tidsrymd på över hundra över år så har de 110 000 muslimska trosmedlemmarna kommit till inom loppet av högst 30 år.
Som brukligt är så tål det att upprepas att de flesta muslimer är demokrativänner. Men islam är historiskt och teologiskt ingen privatsak på samma sätt som svensk-protestantisk kristendom - och det innebär återigen att det alltid kommer att finnas muslimer som trots att de är demokrativänner kommer att ha långsiktiga drömmar om en islamisk stat - något liknande mål har inte svenska frikyrkomedlemmar.
Sverige- och den svenska regeringen överlag kan väldigt lite om religion, och trots att Sverige fått se såväl sin första muslimska självmordsbombare som ett nu inte få antal mordhot yttras från muslimska extremister så tycks man likväl anse att det är "islamofobin" som utgör den stora problematiken.
I slutet av november publicerade DN denna artikel där statsminister Fredrik Reinfeldt bland annat förklarade att han hade afrikanskt påbrå:
– Jag ogillar djupt all form av främlingsfientlighet. Det har säkert flera rötter. I min släkt har jag en väldigt brokig bakgrund. Min farfars farfar var svart. Min släkt kommer inte från Sverige. Det här försöket att mentalt få oss att acceptera att vi svenskar, i vårt lilla land, har bott här för oss själva – och sen finns det ett "dom" som kommer utifrån – det stämmer helt enkelt inte. Sverige präglas av att människor kommit hit och blandats. Det tycker jag är det vackra med Sverige. Jag är själv en produkt av det, säger Fredrik Reinfeldt.
Det finns naturligtvis ett visst mått av främlingsfientlighet och faktisk rasism som måste konfronteras. En regering som dock tror att en sådan främlingsfientlighet är ett större problem för den svenska demokratin än hotet från radikala islamister är, har dock fått det mesta om bakfoten. Vad man behöver göra är att heltäckande på bred front angripa alla former av hot mot det demokratisk samhället. I Sveriges fall så innebär det att tala öppet om islamistiska tokstollar som de i videoklippet ovan, på samma sätt som t o m statsministern talar öppet om invandringsfientlighet.
Tills det börjar göras är det alldeles utmärkt att det finns sajter som Avpixlat, eftersom de axlar ett ansvar regeringen inte tar, och uppmärksammar problem och hot mot demokratin som den svenska regeringen helt tycks blunda för.
Se även tidigare inlägg:
Behovet av en intellektuell islamkritisk debatt 20101223
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar