Obama inledde med att förklara att han inte var den förste president att försöka reformera sjukvården i USA, men däremot tänkte han bli den siste. Behovet av en reform var nämligen akut, förklarade han, och beskrev exempel på enskilda människors tragiska livsöden pg a det rådande amerikanska systemet. Men det var också akut i ett annat avseende: nämligen ekonomiskt. Den amerikanska statsskulden var kopplad till ett dåligt fungerande system, som behövde reformeras för att stoppa den växande statsskulden - därför behövde Medicare, det nuvarande regeringsbaserade alternativet tillgängligt för äldre medborgare reformeras.
Men allt var inte fel med amerikansk sjukvård. Obama förklarade också att den liberala vänstern, såväl som den Republikanska högern är extrema åt två håll - vad USA behöver göra är att fixa det som inte fungerar, och låta vara det som faktiskt fungerar. Nu är tiden inne att ta det bästa från båda partier - inte att bråka, menade presidenten och försökte på så vis balansera på linjen mellan de många höga röster på båda sidor av debatten.
Han gick sedan vidare och förklarade att hans plan syftade till tre saker:
1. Att ge mer säkerhet till dem med sjukvårdsförsäkring.
Han betonade i det avseendet det han sagt många gånger förr: att den som redan har en bra försäkring genom jobbet, privat eller på annat sätt inte kommer att tvingas att byta den doktor de redan har. Vad hans reform däremot kommer att göra för dem som redan är nöjd med sin försäkring, är att göra så att den fungerar ännu bättre: ingen ska kunna förneka dig försäkring pg a ett tidigare diagnostiserat tillstånd. Försäkringsbolag ska heller inte kunna rycka försäkringen från dig på eget godtycke.
2. Att ge försäkring till dem som ingen har.
För de som av olika orsaker inte har någon försäkring, så ska möjlighet ges till detta genom att regeringen skapar ett nytt försäkringsalternativ som konkurrerar på försäkringsmarknaden och ger möjlighet att till låga priser skaffa en bra försäkring. För dem som ändå inte har råd med försäkring så kommer skatteavdrag att göras, som motsvarar individens behov. Något som kommer att ske inom fyra år. För dem som redan idag har svåra sjukdomstillstånd och därför inte kan få försäkring kommer att erbjudas skydd till låg kostnad som skyddar från finansiell ruin om de blir allvarligt sjuka.
3. Att sänka sjukvårdskostnaderna för familjer, företag och regeringen.
Vad som krävs är dock också att de som har råd tar sitt ansvar och köper en sjukförsäkring, eftersom de annars när de väl blir sjuka kommer att belasta alla andra som redan i dagsläget måste bekosta dessa människors akutvård. Hans plan kommer därför att kräva att alla individer som har råd, har en sjukförsäkring, på samma sätt som de flesta delstater har en lag som kräver att alla bilägare har en bilförsäkring. Regeringen ska hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva, inte betala för dem som inte vill betala för sig.
Obama betonade att dessa saker var bipartisanska idéer hämtade från båda sidor i debatten, och även från dem som tidigare var hans politiska rivaler (Hillary Clinton och John McCain).
President Obama fortsatte sedan med att bemöta de missförstånd och de nidbilder av reformen som lyfts fram i den pågående sjukvårdsdebatten.
* Han förklarar att det inte kommer att finnas några "dödspaneler" som bestämmer vilka äldre som får vård eller ej. Däremot finns det stora summor pengar inom Medicare som går direkt till försäkringsbolagen, inte till vård - och det är de pengarna Obama tänker dra in.
* Reformen kommer inte att täcka illegala invandrare.
* Inga federala pengar kommer heller att användas till att finansiera aborter.
* Regeringen har heller ingen intention att ta över hela sjukvårdssystemet. Konsumenter får det bättre när det finns val och konkurrens, förklarar Obama. I somliga stater har dock i många fall ett få antal försäkringsbolag i praktiken monopol vilket gör att de kan härja fritt till nackdel för sina kunder. Ett icke- vinstdrivande regeringsalternativ skulle skulle hålla dessa försäkringsbolag ansvariga.
Obama tog sedan upp finansieringsfrågan. Hur ska denna reform bekostas? Obama förklarade att han inte tänkte öka statsskulden, vare sig nu eller i framtiden. Han förklarar att den största delen av hans förslag kan finansieras genom förändringar inom de redan befintliga statsutgifterna för sjukvårdsvårdsindustrin - och genom de försäkringar som folk kommer att betala in. Att detta skulle fungera, menade presidenten, har stöd från både sakexperter och somliga Republikaner.
Obama avslutade talet med att referera till ett brev han fått av senator Ted Kennedy, som denne ville skulle läsas upp efter hans död. Kennedy hade skrivit att sjukvårdsreform "is above all a moral issue; at stake are not just the details of policy, but fundamental principles of social justice and the character of our country."
Obama förklarade vidare att han de senaste dagarna tänkt mycket på innebörden av "nationens karaktär" - en del av USA:s karaktär kretsade tveklöst kring individualism, oberoende, ett starkt försvar av frihet och en hälsosam skepticism mot regeringsmakt. Men i den amerikanska karaktären fanns också att hjälpa andra, och se till andras behov:
"That large-heartedness - that concern and regard for the plight of others - is not a partisan feeling. It is not a Republican or a Democratic feeling. It, too, is part of the American character. Our ability to stand in other people's shoes. A recognition that we are all in this together; that when fortune turns against one of us, others are there to lend a helping hand. A belief that in this country, hard work and responsibility should be rewarded by some measure of security and fair play; and an acknowledgement that sometimes government has to step in to help deliver on that promise."
Han förklarade att den amerikanska regeringen gjort detta förut - infört Social Security på 1930-talet, och Medicare på 1960-talet och att USA tack vare dessa handlingar var ett bättre samhälle. Det var nu dags att ta nästa steg, och inte skjuta upp behovet av reform på framtiden.
Analys:
Hur bra lyckades då Obama?
Obama försökte gå en mycket svår balansgång - genom att inte helt ställa sig på de progressiva Demokraternas sida som kräver en allmän sjukvård (public option) - som typ i Kanada och Europa. För att likväl få med sig dessa så förklarade han att det var själva innebörden i ett public option som var det viktiga - nämligen att ge människor sjukvård, det oavsett vad detta sedan kallades.
Han försökte gå samma balans med Republikanerna genom att bemöta deras farhågor om ett statligt övertagande, och betonade att han trodde på den fria marknaden och att han inte trodde att regeringen skulle ha patent på sjukvård, eller sjukförsäkringar.
Sammanfattningsvis var Obamas tal ett bra tal. Det var dock också ett tal i linje med hans karaktär: där han valde att än en gång försöka kompromissa med båda sidor - och få båda sidor att försonas. Den fråga som råder är dock om det verkligen går - och om det går i detta skede. Den plan Obama lade fram var en bra plan - åtminstone om den stannar just där. Problemet med planer som ingen part är riktigt nöjd med, är dock att parter från båda hållen kommer att försöka dra det hela i sin riktning, och att ingen part egentligen vill stanna i mitten. Därför återstår det fortfarande att se om Obama genom sitt tal kommer att lyckas.
Obama framlade heller egentligen inget unikt nytt argument - de flesta av de saker han beskrev har redan diskuterats ur alla möjliga perspektiv. Det enda han gjorde var egentligen att förklara vad han själv tyckte om dessa saker som andra redan har diskuterat väldigt länge, och redan format ganska tydliga (och motsättningsfulla) åsikter om. Huruvida Obamas tal kommer att kunna försona sådana röster, återstår också fortfarande att se.
Slutligen var Obamas tal ett bra sådant (mycket bättre än hans tämligen dåliga tal om amerikansk säkerhetspolitik i våras när han också försökte vinna tillbaka en debatt som tycktes gå honom ur händerna) - men eftersom Obama inte kom med speciellt mycket nytt, och eftersom de två senaste månaderna präglats av den lång debatt som gjort att skyttegravar redan grävts djupt på båda sidor, så är frågan om Obamas tal verkligen var starkt nog för att förändra dessa motsättningar. Det återstår som sagt att se. Men om Obama förväntade sig en radikal kursförändring genom talet, så kommer han förmodligen att bli besviken - och reformen kommer förmodligen att fortsätta bli beskjuten från båda kanter, Obamas höjda vita flagg till trots.
Se även tidigare inlägg:
Obamas stora sjukvårdstal inför Kongressen 20090910
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar