Cheney vinner debatten mot Obama

Jag har just sett Obamas tal om kriget mot terrorismen, följt av Dick Cheneys tal om samma sak.

Min personliga uppfattning är att Obamas tal var ett av hans sämsta tal någonsin - och det sämsta tal av honom som jag själv överhuvudtaget hört (något jag kan säga av den enkla anledningen att Obama nästan alltid håller väldigt bra tal - även i de fall när jag inte håller med honom). Obamas tal var trögt, haltande - och onyanserat. Kanske kan det framstå vettigt för somliga (och vissa saker han sa var absolut tänkvärda) - men bara för dem som i så fall kan väldigt lite om de senaste åtta årens amerikanska politik, om Al Qaida, om militant islam och de argument Bushadministrationen redan långt tidigare fört fram för den politik som Obama med sina mycket sämre argument går emot.

Syftet med hans tal var givetvis att nyansera, att ge en bredare förståelse för "kriget mot terrorismen" än vad den föregående Bushadministrationen gjort, samt argumentera för sina egna olika beslut (och bara för att klargöra så gillar jag personligen reflekterande argument, betydligt mer än enögda perspektiv - men då måste förstås argumenten man för vara korrekta). Problemet var bara att Obama utgick ifrån vad jag förmodar var hans egen föreställning av Bushadministrationens politik - inte utifrån de argument som Bushadministrationen faktiskt brukade. Obama sa knappt något alls, som Bush i sina diverse (suveräna) tal om kriget mot terrorismen från 2005-2008 inte redan tagit upp - vilket får en att undra hur pass insatt Obama egentligen är i ämnet. Obama drog i sitt tal upp några nya micro-politiska linjer, som syftade till att förhindra "tortyr", förhindra att USA bryter mot sin nations fundamentala moral et c. Men argumenten var haltande: bland annat argumenterade Obama för att förhörsmetoderna på GITMO gjorde att Al Qaida kunde värva mer folk, och att metoderna ökade hatet mot USA i världen. Ett argument som säkert är sant på en bred irakisk befolkning (som inte tillhör Al Qaida). Men Al Qaida hatade (och hatar) USA av helt andra orsaker än pg a förhörsmetoderna på GITMO - ett hat de förövrigt visade och konkret gav uttryck för långt innan GITMO existerade.

Obamas tal kom inte med speciellt mycket nytt - utan var mer ett slags tamt (och haltande) försvarstal för den väg han valt att slå in på.

Dick Cheney höll däremot ett av sina bästa tal någonsin, där han påminde om den situation som rådde när policyn kring kriget mot terrorismen utformades, för att sedan förklara varför diverse specifika metoder valdes att användas. Han påminde också om saker som borde vara helt uppenbara men som Obama-administrationen sällan talat om; att waterboarding endast användes på tre personer på Guantanamo, och att dessa tillhörde Al Qaidas högsta skick. Han förklarade också att de som satt där, gjorde det av en orsak, och att de inte blivit kidnappade på gatan.

Han var heller inte rädd för att försvara sin politik och förklarade tydligt att de steg som Bushadministrationen tog var de rätta steg att ta, och att han skulle göra samma sak igen i en likadan situation. Avslutningsvis gav han ett tydligt stöd till CIA; han förklarade att CIA inte använt sig av tortyr, och redogjorde väldigt specifikt hur hela förhörsprocessen gått tillväga - och sa att CIA:s arbete räddat hundratusentals amerikaner från nya attacker, och att han var stolt över dem.

Det var ett bra tal - inte främst därför att det var ett starkt försvar av Bushadministrationen (även om Cheney heller inte kom med speciellt mycket nytt, men han påminde om viktiga saker som förmodligen många glömt bort, eller aldrig har känt till) - utan ännu mer för att han lyckades betona poängerna i kriget mot terrorismen; Bushadministrationens metoder och policy höll USA säkert i sju år, och han utgick från en tydlig moralisk grund: USA var en god nation - och terroristhotet mot USA existerade inte pg a att USA var en dålig nation, pg a GITMO eller pga något annat; Al Qaida hatade USA inte därför att USA använde tuffa förhörsmetoder på Guantanamo (så som Obama antydde) utan pg a att USA var ett land som hade lika rättigheter för män och kvinnor, var ett land som stod upp för mänskliga rättigheter, var ett land som stödde Israel et c - det var de verkliga orsakerna till att terroristerna hatade USA. Och Obama kunde använda vilka nya ord han än ville för att få "kriget mot terrorismen" att inte låta lika "dogmatiskt" eller hårt - men hans nya namnetiketter skulle inte ändra fiendens natur - och det var den naturen som var hotet, och det var det hotet som Bushadministrationen konfronterade och effektivt avvärjde under sin tid vid makten.

Sammanfattningsvis så höll Obama ett väldigt tamt tal. Inte tamt på så vis att han inte var karismatisk och en tuff talare - utan tamt på så vis att argumenten helt enkelt haltade, vilket ofrånkomligt gjorde att talet var defensivt till sin natur. (Om jag skulle vara lite elak så skulle jag nästan kunna jämföra hans tal med Bobby Jindals respons på Obamas första tal till Kongressen härom månaden).

Cheney höll däremot ett tydligt och bestämt tal, med klara argument och en konkret kritik av Obama-administrationen. Talet blev på så vis aggressivt och självsäkert. Men en självsäkerhet sprungen ur tydliga argument, inte ur ett bestämt tonläge eller en bestämdhet utifrån den trygghet och självsäkerhet vänliga opinionsvindar kan ge.

Jag har tidigare argumenterat för att Obamas politik gällande GITMO (och sakerna däromkring) har varit hans hittills allra sämsta och mest ogenomtänkta politiska beslut. Cheneys och Obamas eget tal, fick det att framstå ännu tydligare. Med det sagt önskar jag (vilket Cheney också gjorde) president Obama allt gott, och allt gott i den väg han bestämt sig för i kriget mot terrorismen. Däremot bör han inte få stå oemotsagd när han dissar en föregående administrations politik gällande saken ifråga, som det mesta tyder på var betydligt bättre och mer genomtänkt än hans egen.

Se även tidigare inlägg:

Dick Cheney om Kriget mot Terrorismen 20090521

Obama om Kriget mot Terrorismen 20090521

Cheney vs Obama 20090521