Chris Matthews frågar här om Abraham Lincolns Republikanska parti har förvandlats till det nya konfederationspartiet - dvs partiet, som likt det Demokratiska Dixiecrat-partiet på 1960-talet bröt med moderpartiet för att skydda delstaterna från den federala regeringens inflytande:
Matthews missar dock en viktig poäng: Abraham Lincoln ville implementera den amerikanska frihetsdeklarationens och konstitutionens sk "negativa friheter" (dvs friheter från förtryck) - inte införa "positiva" statliga privilegier till svarta. Under 1900-talets progressiva era expanderade man innebörden av begreppet om vad dessa konstitutionella friheter innebar, och menade att det inte längre bara kunde gälla friheten från statligt förtryck utan också borde innebära frihet från storföretag- och kartellbildningsförtryck. Där menade progressiva Republikaner (Theodore Roosevelt) att den federala staten hade en roll att spela - något även Demokrater med tiden (och i synnerhet med Franklin Delano Roosvelt) skulle komma att anamma (bortsett från sydstatsdemokraterna, likt Dixiecrats, som hänvisade till det tionde konstitutionstillägget för att hävda rätten att bevara sin rassegregation). Demokraterna gick dock längre än att förespråka den federala statsmakten för garantera de negativa friheterna till alla medborgare - de ville med tiden också införa sk "positiva" privilegier - ungefär som vi utan några större ideologiska betänkligheter gör i Europa - men som det krävs en icke-bokstavlig tolkning av den amerikanska konstitutionen för att göra på samma sätt i USA. Sydstatsdemokraterna försvann med tiden, och det parti som skulle mena att detta var att missbruka den konstitutionellt påbjuda regeringsmakten blev istället de konservativa Republikanerna under ledning av Ronald Reagan.
Om Chris Matthes tes kan därför sägas: Republikaner är i viss mån de nya konfederationisterna - men inte för att de vill återinföra slaveri eller avskaffa kvinnlig rösträtt - utan helt enkelt därför att Demokraterna lagt in en helt ny (europeiskt socialdemokratisk) innebörd i begreppet "federalist", och inte bara vill att staten ska garantera medborgare de okränkbara rättigheter som utstakas i Frihetsdeklarationen och Konstitutionen, utan också mycket annat - som i nuvarande fall, en slags allmän socialiserad sjukvård (denna gång socialiserad på så vis att medborgare av staten kommer att påtvingas den).
Det är en viss, och en viktig skillnad. Och en ytterst ideologisk fråga, som handlar om synen på det amerikanska samhällsbygget - som till skillnad från många andra samhällsbyggen är ett mycket ideologisk sådant, baserat just på Författningsfädernas idéer främst uttryckta i Frihetsdeklarationen och Konstitutionen. Om man vill föra en politik så som Demokraternas nuvarande, måste man nämligen revidera synen på Konstitutionen - det blir svårt att tolka den bokstavligt (varför de flesta liberaler talar om att Konstitutionen bör ses som ett levande dokument, snarare än som ett statiskt sådant) - Konstitutionen blir för dessa bara ett medel att fritt bruka sig av för att nå sitt eget drömpolitiska samhällsbygge, istället för att bygga sitt samhälle kring den redan befintliga Konstitutionens utstakade ramar. Konservativa ser konstitutionen ur ett mer fundamentalistiskt perspektiv (sk strict constructionalists).
Jag stöder i det avseendet tveklöst den konservativa synen (som Ronald Reagan kom att personifiera). En orsak till det var att jag i mina tonår läste igenom min favoritideolog Thomas Jeffersons 20 000 brev (dock inte ord för ord) - och i efterhand har jag svårt att finna några liberala argument som lyckas överglänsa hans argument kring hur en god statsmakt borde vara uppbyggd för att bevara det goda inte bara temporärt utan också 200 år fram i tiden. När jag gick i gymnasiet så jämförde jag Jefferson med Marx, och drog slutsatsen att Jefferson vare avsevärt vettigare. Socialdemokrati är inte marxism och Obama är heller inte kommunist - men principerna bakom båda ideologier leder åt två olika håll, och det är just de principerna Demokraterna ruckar på när de tolkar Frihetsdeklarationen och Konstitutionen som ett "levande dokument" (dvs lite som de själva vill att de ska kunna tolka den). Kortsiktigt behöver detta inte innebära så mycket. Demokraternas sjukvårdsreform kommer inte att göra USA till ett Sovjetunionen - men däremot kommer tveklöst en ideologisk hörnsten ha försvunnit ur det amerikanska samhällsbygget. En ideologisk hörnsten som gjort att god politik - ur ett historiskt översiktligt perspektiv - kunnat bevaras inte bara i 10 eller 20 år, utan i 200 år. Ingen annan nation på jorden har lyckats med det (definitivt inget europeiskt land) - detta är den amerikanska exceptionalismen. Överges principerna till detta så kommer återigen USA inte att bli något Sovjetunionen, däremot kommer de inte att lyckas vara en ledstjärna för mänskligheten i 200 år till. Vilket ur ett litet större historiskt perspektiv vore tragiskt. Det är också en orsak till varför jag överlag stöder Republikanerna framför Demokraterna.
Se även tidigare inlägg:
Nobelpriset, Obama och amerikansk exceptionalism 20091010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar