Dessa slutsatser ligger till grund för det klimatavtal man hoppas kunna uppnå under konferensen. Mycket tyder dock på att något bindande avtal inte kommer att uppnås - åtminstone inte i den utsträckning konferensens samordnare en gång hoppats. I dagarna har klimativrarna också tvingats hantera vad som beskrivits som "Climategate" - en vetenskaplig skandal där tidigare privata e-mail visat på hur forskare förenklat och överdrivit sina forskningsresultat för att få dem att överensstämma med hotbilden om en förestående klimatkatastrof. I Europa torde "Climategate" inte förändra nämnvärt många politikers åsikter om klimatförändringarna, men i USA däremot har många redan tidigare skeptiska politiker nu fått nya belägg för att klimathypen är en ovetenskaplig konstruktion, driva främst av politiska snarare än vetenskapliga motiv. MSNBC har här ett inslag om såväl Köpenhamnkonferensen och "Climategate":
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
IPCC kritiseras dock inte bara av konservativa amerikanska politiker, utan även av forskare i minoritet runtom i världen, som anser sig inte få sina röster hörda i den lavin av enkelspårig klimatdebatt som nu förs av politiker och andra själva vetenskapligt icke-kunniga debattörer. I följande opinionsartikel i DN skriver Kjell Aleklett, professor i fysik, Globala energisystem vid Uppsala universitet en mycket intressant artikel om hur FN:s katastrofscenarior är rena fantasier.
Oavsett om mänskligheten ligger bakom den globala uppvärmningen eller ej, eller om uppvärmningen är en konsekvens av en kombination av mänskliga och kosmiska aktiviteter (något jag själv inte besitter kompetens nog att göra ett tydligt vetenskapligt ställningstagande till) - så står några saker likväl tydliga: det finns, och har alltid funnits seriösa kritiska röster mot de pågående klimathype-förespråkarna, bäst populariserade av personer som Al Gore (som George W. Bush i presidentvalet 2000 (förmodligen mycket) passande beskrev som en "serieöverdrivare"). Kritikerna har dock sällan getts något större utrymme att göra sina röster hörda, och länge avskrivits som "oseriösa" av klimathypens förespråkare. Med "Climategate"-skandalen så står det tydligt att alla klimathype:are heller inte är seriösa - vilket förhoppningsvis kan komma att bredda debatten.
En annan fråga som bör ställas - men som heller inte i någon högre utsträckning ställts, vilket antyder att det också ligger politiska och inte enbart vetenskapliga motiv bakom den globala klimathypen - är huruvida en politiskt bindande globaliserad lagstiftning är bästa sätt att tackla problemet ifråga, eller om det inte vore vettigare att lägga de miljarder dollar som det hela kommer att kosta på andra metoder att bemöta den globala uppvärmningen. Detta är en fråga i synnerhet av vikt om det skulle vara så att det finns fler faktorer än mänskligheten som ligger bakom den globala uppvärmningen. Vi kan kanske "hämma oss själva" - men vi kan knappast förändra solens aktiviteter, universums cykler eller något annat bortom vår kontroll - oavsett hur hårt vi hamrar med klubban och hur många globala klimatlagar vi än stiftar. Bättre vore i så fall att spendera pengar på att förbereda mänskligheten på konsekvenserna av en oundviklig global uppvärmning.
Många frågor går således att ställa. Förmodligen kommer dock väldigt få av dessa att ställas på det redan på förhand mycket politiskt målinriktade mötet i Köpenhamn. Förhoppningsvis kan frågorna dock komma att lyftas upp i efterhand - och en Republikansk president 2012 skulle med säkerhet tvinga resten av världen att ta hänsyn även till skeptikerna (främst Europa dvs, för inte en chans att Kina är något annat än ögontjänare i denna fråga - för dem är deras egen framtida ställning som supermakt mycket viktigare än isbjörnarna på Grönland och översvämningarna i Holland och Afrika. Något Kinas egen inhemska miljöpolitik är ett utmärkt bevis på).
Se även tidigare inlägg:
Palin manar Obama att bojkotta Köpenhamn-konferensen 20091206
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar