Jindal ansågs i början av förra året vara "Republikanernas Obama" (något som då hade en mer positiv innebörd än det kanske har idag) - en ung färgad man, med förmågan att prata och den politiska framtiden definitivt mest framför sig. Jag själv var en av dem som starkt stödde Jindal. Men efter att ha gett en tämligen dålig respons på Obamas första State of the Union-tal (en respons som var dålig inte bara för att det var riktigt dåligt i sig utan också för att han kritiserade federalt stöd till naturkatastrofer som vulkanövervakning) så försvann Jindal snabbt från det nationella medialjuset, och en tilltagande te-party-rörelse skulle snart lyfta fram andra individer som Marco Rubio.
Jindal har dock gjort come-back med oljekrisen i sin delstat där han mycket energiskt leder kampen oljespridningen. Han uppdateras ständigt även i detaljerna om hur det går att försöka stoppa oljeläckan och besöker kusterna där oljan hotar med både båt och helikopter. Som ett resultat av katastrofen har han också skjutit upp releasen av sin uppkommande bok Real Hope, Real Change: New Conservative Solutions to Rescue America för att helt kunna fokusera på oljekatastrofen. Han försöker också desperat att få tillstånd att bygga barriäröar ute i havet för att hindra oljespridningen - men som den federala regeringen inte godkänt eftersom andra miljöaspekter måste tas i akt. Jindal har dock förklarat att situationen är desperat och att det är en vettig sak att göra och att han själv är beredd att hamna i fängelse genom att bygga öarna utan tillstånd om han så måste. Vita Huset har sagt att de är förvånade över kritiken och menar att de tillmötesgått de flesta av Jindals krav. Mitch Landrieu - New Orleans demokratiske borgmästare som på sistone uppträtt många gånger vid sidan om Jindal förklarar dock vilka läxor man lärt sig av Katrina:
"One of the mistakes that we made [during Katrina], we maybe waited on somebody to help us,"
Att just Jindal tar händelsen på så stort allvar och försöker bemöta situationen på det mest aggressiva sätt som är möjligt, beror till stor del på Katrina 2005. Louisianas dåvarande guvernör Gov. Kathleen Blanco fick då tillsammans med New Orleans borgmästare Ray Nagin hård kritik, och Bobby Jindal valdes 2008 på löftet att han var rätt man att agera rätt i liknande situationer i framtiden. Och Jindal har också lokalt fått mycket beröm för sin respons:
“This is in his DNA, this is what he was elected to do,” sa Nick Ayers, VD för the Republican Governors Association. “It may be a little too much to say he’s a product of Katrina, but dealing with this kind of disaster is definitely why he believes he was put in office.”
Här talar Jindal i måndags om situationen, vad som gjorts och vad som kommer att krävas:
Såväl Jindal som Obama kampanjade 2008 på att hantera nästa katastrof bättre än föregående administration gjort. Vem har lyckats bäst, Obama eller Jindal?
Jag vågar satsa mina slantar på den sistnämnde. Eller som en LA Times blogg skriver:
If anyone has been keeping his boot on the throat of BP, as Interior Secretary Ken Salazar pledged, it's not the Obama White House but the Jindal administration.
Källor: LA Times, Washington Post, Politico
Se även tidigare inlägg:
Stor desperation i Louisiana 20100524
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar