Tidigare har jag skrivit två gånger om Republikanernas libertarianska rebeller - falangen inom GOP som gillar Ron Paul, vill avskaffa centralbanken (och sänka skatterna rejält) och i allmänhet motsätter sig den aggressiva amerikanska utrikespolitiken.
Jag har presenterat er till Rand Paul, son till Ron Paul, som ställer upp i senatsvalet i Kentucky. Rand Paul är inte fullt så libertariansk som sin far (som ju leder denna rebelliska falang), men ändå tillräckligt för att han ska ligga utanför mainstream. Rand Paul ställer upp mot Trey Grayson, Kentuckys finansminister som stöds av etablissemanget.
Efter att ha börjat i stor ledning mot Paul (första mätningarna i slutet av augusti visade Grayson med 10-15 % ledning) så ligger Grayson nu under rejält med bara två veckor kvar till primärvalet. En opinionsundersökning publicerad idag visar Paul med 18 % ledning, och i mitten av april visade en annan att han hade 15 %. Paul har också fått endorsements (offentligt uttalat stöd) från bland andra Sarah Palin och Jim Bunning (senator från Kentucky som nu går i pension).
Grayson har seglat i motvind redan från början, och i måndags kom nästa chock: James Dobson, grundare av "Focus on the family" (en amerikansk socialkonservativ grupp) tog tillbaka sitt endorsement av honom för att istället ge det till Paul, och anklagade Republikanska ledare för att ha ljugit till honom och sagt att Paul var för abort.
Men idag tändes återigen hoppet för Trey Grayson: Mitch McConnell, Republikanernas ledare i senaten (minoritetsledare) och den andre senatorn från Kentucky, gör nu sitt stöd för honom offentligt och har redan gjort en TV-reklamannons med honom. Mitch McConnell är oerhört populär bland Republikanerna i Kentucky (uppemot 70-80 % har en positiv åsikt om honom). McConnell är en typisk etablissemangspolitiker som hela tiden arbetat för Grayson i skymundan (till exempel genom att anordna fundraisers för honom). Grayson arbetade för McConnell i flera år när han var ung, och McConnell pressade Bunning att gå i pension just för att han ville att Grayson skulle ta över platsen. Rand Paul har verkligen orsakat grus i maskineriet.
Men nu går alltså McConnell all in vs rebellerna. Hans öppna stöd till Grayson kommer att göra loppet mer spännande (det går inte att tveka på), samtidigt som McConnell nu gjort Paul till en öppen fiende och garanterat att Paul inte kommer att rösta på honom som minoritetsledare. McConnell har en konkurrent om sin post, nämligen Jim DeMint som när som helst väntas ge Paul sitt endorsement. Om detta är bra eller inte debatteras vilt bland Pauls supporters; vissa menar att valet riskerar att bli ett val mellan McConnell och DeMint (och ett sådant val vinner McConnell utan problem i Kentucky). Paul har alltid varit försiktig med att kritisera McConnell, men nu kan det mycket väl vara så att handsken är kastad. Om vi får en ny opinionsundersökning strax före valet som visar att Paul håller på att tappa ledningen; räkna med att han kommer att försöka dra ner McConnell med sig själv.
Nu är insatserna ännu högre än förr; Vinner Paul, så förlorar McConnell sin ledarposition och hans status får sig en klar törn. Vinner Grayson, så kan det (tyvärr) bli en dödsstöt åt libertarianerna. Om man inte kan vinna när man leder med 18 % med två veckor kvar; när kan man vinna? Jag tror att McConnell vet detta. Han räknar med att kunna bli omvald själv 2014 (då vindarna mycket väl kan vara annorlunda), och han vet att OM han kan få Grayson att vinna mot alla odds så kan han nog sätta dessa rebeller på plats. Troligen så tror han inte att Paul röstat på honom ändå. Och det kan han ju i och för sig ha rätt i.
Samtidigt är Pauls fans mer entusiastiska än någonsin; är det något man drömmer om som libertarian i Kentucky så är det att få ge Mitch McConnell en näsbränna. Paul fick omedelbart flera donationer när McConnell annonserade sitt stöd till Grayson. Detta är den libertarianska falangens chans att skjuta den mer moderate minoritetsledaren i sank. En dubbel seger, kan man säga. Om entusiasmen är befogad får vi veta om två veckor. Men klart är att rebellerna inte låter sig skrämmas av McConnell, och är det något jag beundrar hos libertarianerna så är det deras övertygelse om att varje röst räknas och att man ska kampanja även om man inte kan vinna. Alltid kan man få någon att "vakna upp". Ingen röst är en bortkastad röst. Det var därför de kampanjade för Ron Paul 2007 och 2008 trots att han var chanslös (även om många intalade sig att han hade en chans). Och deras ansträngningar ser ju ut att löna sig till slut; Ron Pauls kampanj lade ju grunden till hela rörelsen vi ser idag.
För Grayson är detta en välkommen skjuts närmare Rand. Själv har Graysons kampanj varit ett sånt stort misslyckande att det (om han nu inte vinner) troligen kommer bli en skolboksexempel om inte allt för länge. Grayson ignorerade Paul i början, hetsade hans supporters, fick media emot sig med ett antal klantiga uttalanden och började med en massa osanna attacker på Paul som inte fastnade.
Men kan McConnell vända detta åt Grayson? Jag tvekar. Detta är ingen nyhet egentligen; Realclearpolitics har inte tagit upp det, och ingenstans tycks det ha fått de där tjocka rubrikerna som kom när Palin endorsade Paul. Alla visste redan att Grayson hade etablissemangets stöd, McConnells inkluderat. Varje gång Grayson nämnts i media har han kallats "Etablissemangets favorit", "McConnells skyddsling" etc. Hade Grayson inte haft McConnells stöd hade han inte haft någon kampanj överhuvudtaget (troligen hade han inte ens varit delstatens finansminister), så McConnells popularitet och stöd till Grayson finns till viss del redan "inbakat" i hans nuvarande siffror.
Jag tippar fortfarande att Paul kommer att vinna, troligen med cirka 5 - 10 %. Detta är inte Graysons år, helt enkelt. Så som ofta påpekats så hade Grayson vunnit detta enkelt vilket annat år som helst. Men i år är ett speciellt år. Det kommer både Mitch McConnell och Grayson snart att upptäcka.
John Gustavsson
5 Maj 2010
Se även tidigare inlägg:
Kongressvalet 2010: Republikanernas libertarianska rebeller - DEL 2 20100420
1 kommentar:
Libertarianerna borde skicka ett tackkort till Obama för att ha skapat det här speciella året ifråga :)
Än en gång en utmärkt artikel. Fortsätt rapportera om libertarianerna.
Skicka en kommentar