Louisianas 38-årige guvernör Bobby Jindal betraktades i vintras som ett stjärnskott inom det Republikanska partiet (inklusive av mig). Men ända sedan han höll Republikanernas nationella svarstal på president Obamas "State of the Union" - ett tal som var ett tämligen tafatt sådant - så har han sakta men säkert glidit bort från rampljuset - inklusive från spotlighten i denna blogg.
På GOP:s nuvarande lista över potentiella namn att utmana president Obama 2012 så finns Mitt Romney och Sarah Palin, Mike Huckabee, Newt Gingrich och Tim Pawlenty. Louisiana-tidningen 2theadvocate skriver idag följande:
"Jindal rarely rates a mention these days. It was not always that way.
In a straw poll taken at the February Conservative Political Action Conference featuring 1,757 registrants, Jindal finished second as the 2012 likely Republican nominee. Romney was first. Palin tied with Texas Congressman Ron Paul for fourth."
Ingen Jindal nämns, och en analytiker förklarar hur "Jindal’s February speech did a better job of killing the “2012 White House buzz than any of his opponents ever could.”
Before the speech, Jindal was fast on his way to becoming the darling of the national GOP. U.S. Sen. John McCain is said to have considered Jindal as a running mate before selecting Palin. Jindal appeared on Jay Leno’s late night show, spoke to the National Press Club and traveled to the presidential caucus state of Iowa."
Jag håller med om att det talet var ett mycket illa utfört sådant, och skrev i en kommentar till till talet den 25 februari följande:
Det var inga "inga lätta förväntningar Bobby Jindal hade att leva upp till. Och somliga analytiker menade att han sumpade chansen att ge ett verkligt starkt första intryck på den amerikanska allmänheten. I början av talet såg han uppenbart nervös ut, och även om det blev bättre så pratade han för länge, och för utdraget. Det hade förmodligen varit bättre om han varit mer kort och koncis och om han tydligt betonat både vad han tyckte var bra med Obama - och vad han inte tyckte var bra. Och nöjt sig med detta. Jindal har en häftig bakgrundshistoria, som son till två indiska immigranter, och en konvertering från hinduism till kristendom - en historia inte helt olik Obamas. Men i det här talet pressades den in lite alltför krystat. Det här är ingen valkampanj och Jindal hade inte behövt försöka dra hela sin livshistoria på 10 minuter i ett tal som främst skulle vara en respons på Obamas Kongresstal."
Jindal framstod inte i bättre dager när vulkanen Redoubt bröt ut i Alaska en månad senare. Jindal hade nämligen i sitt tal månaden innan, gett "vulkanövervakning" som exempel på statligt slöseri. Något liberala bloggare givetvis väldigt snabbt kopplade samman med situationen i Alaska.
Bobby Jindal fick dock trots dessa händelser i slutet av juni en egen presidentkommitté formad kring sig. En kommitté som dock förklarar att de gärna ser Jindal stanna kvar som guvernör - som han lovat att försöka bli omvald till 2011. Men om han vill försöka bli president 2016 så kommer de att finnas där för honom - och om han mot förmodan försöker redan 2012 (för ingen kan förstås veta säkert) så finns de där också då.
2016 känns dock just nu som ett säkrare kort. Larry J Sabato, direktör för Center for Politics at the University of Virginia, säger i 2theadvocate:
“He needs to wait until 2016. The advantage of that is, one presumes, he will be much more polished by then, and everyone will talk about the new, improved, mature Jindal.”
Jag instämmer för närvarande också i den saken. I ett inlägg från den 1 mars skrev jag följande i en kommentar till en artikel av en kvinnlig skribent som förklarade att "den riktige" Jindal var betydligt bättre än han i sitt tal gav uttryck för att vara:
"Jag håller med Kathleen Parker; både ifråga om att Jindals respons på Obama var riktigt dålig - men också i att Jindal i verkligheten är mycket bättre än vad han gav prov på. Vad Jindal behöver är en smart, skicklig kampanj/pr-strateg. Ungefär som Karl Rove var för Bush, eller David Axelrod för Obama. Få presidentkandidater i modern tid har klarat sig ända till toppen utan någon sådan. Jindal har all potential i världen att gå långt - men för att komma allra längst måste han hitta sin egen Karl Rove. Men Jindal är 37 år gammal, och har således förmånen att få välja om han ska försöka bli president om fyra år - eller om tjugofem år till."
Bobby Jindal har dessutom stöd av en hel del prominenta Republikaner, däribland Floridas tidigare guvernör Jeb Bush. John McCains tidigare kampanjstrateg Steve Schmidt är också en anhängare av Jindal och sa i en intervju i vintras att frågan inte gäller huruvida Jindal en dag skulle bli president, utan bara när. Om svaret på den frågan blir 2012? 2016 eller 2036 - ja det får tiden utvisa.
Källa: 2theadvocate
Se även även tidigare inlägg:
Presidentvalsgrupp formas kring Bobby Jindal 20090619
Förhastade utbrott? 20090325
Responsen på Obama och Jindal 20090225
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar