Hur har det gått för den libertarianska falangen i Republikanerna? För några månader sedan skrev jag om hur Libertarianska republikaner, som karaktäriseras av sitt motstånd mot centralbanken. De jag främst tog upp var Rand Paul, Peter Schiff och Chuck Devore.
Så hur har det gått? Rand Paul, son till kongressmannen Ron Paul, ser ut att vinna primärvalet i Kentucky. En mätning i början av Mars visade honom med en ledning på 15 %, något som ledde till att motståndaren Trey Grayson startade en så kallad FUD-kampanj mot honom - "Fear, uncertainty, doubt". Detta innebär att man försöker få människor att tveka om ens motståndares karaktär eller agenda. Grayson satsade på att framställa Paul som en abortvänlig utrikespolitisk liberal som dessutom skulle döda Kentuckys kolindustri (och som om det inte vore nog så hejar Paul på inte på Kentucky i basket). Paul vill, enligt Grayson, stänga guantanamobasen och skicka terroristerna tillbaks till sina hemländer, något Paul förnekar å det bestämdaste och anklagar Grayson för att rycka citat ur sitt sammanhang. I februari fick Paul ett endorsement från Sarah Palin, som snart kommer till Kentucky. Hon har redan deltagit i radioreklam för Paul.
Trots Graysons många försök att svärta ner Paul, så visade en mätning tidigare i veckan att ledningen på 15 % är intakt. Detta ledde till att Paul fick ytterligare ett viktigt endorsement, denna gång från Jim Bunning, sittande senator från Kentucky. Bunning går i pension efter detta val. Ursprungligen hade han tänkt ställa upp till omval, men Mitch McConnell, en god vän och mentor till Trey Grayson (Grayson arbetade för McConnell redan i tjugoårsåldern) såg till att sabotera hans insamling genom att övertala viktiga donatörer att hålla inne med pengarna, något som lett till ett öppet bråk mellan de båda senatorerna. Anledningen var att McConnell ansåg att Bunning var en svag kandidat, något som det säkert låg något i: Hans "approval rating" var sällan över 30 %. Hursomhelst, McConnell, en mästare på politiskt spel, såg till att få bort Bunning för att kunna ersätta honom med sin gamle elev Trey Grayson, som ju inte hade något seriöst motstånd i primärvalet. Åtminstone var det så det såg ut, men Paul har lett en effektiv kampanj och gjort ytterst få snedsteg, medan Grayson mest framstår som en mobbare, en etablissemangspolitiker som ger sig på den hederlige ögonkirurgen Rand Paul.
Bunnings endorsement kan ses som hans sätt att ge igen på McConnell, som ju å sin sida inte gett Grayson något offentligt stöd, kanske i tron att det skulle skada Grayson mer än gynna honom; Grayson sammanknippas tillräckligt mycket med etablissemanget som det är. Att få ett officiellt endorsement från Republikanernas senatsledare skulle bekräfta att Grayson inte tillför något nytt tänkande till Republikanerna, något många eftersöker.
Paul å sin sida har fokuserat på att kontra Graysons reklamannonser med sina egna. För någon vecka sedan släppte han sin senaste reklam, vid namn "Machine" där han påpekar att Grayson bara under första kvartalet tagit emot $50 000 från AIGs lobbyister. Vad har Grayson lovat dem? Grayson kontrade med att han aldrig tagit emot pengar från AIG, men att Paul gjort det. Detta är givetvis lögner och ordförvrängande; ingen hävdar att Grayson tagit pengar från AIG, men det är ett faktum att han tagit pengar från AIGs lobbyister. Paul, å sin sida, har inte accepterat några pengar från lobbyister, men kan mycket väl ha fått enskilda bidrag från människor som arbetat på AIG. Alltså inte från ledningen, utan från vanliga människor som inte nödvändigtvis hade något att göra med att AIG föll.
Igår den 19 april höll Rand Paul en så kallad "Moneybomb", där supporters uppmanas donera pengar på samma dag. Man fick in drygt 100 000, vilket är betydligt mindre än tidigare moneybombs (den största fick in över 400 000), men samtidigt förståeligt då Rand anses vara given att vinna detta, och det finns fler kandidater i andra stater med liknande värderingar som behöver pengarna bättre (Peter Schiff tillexempel - se nedan). Igår kom också nyheten att Rudy Guiliani - presidentkandidat från 2008 och borgmästare i New York under 11 September - endorsar Trey Grayson. Detta lär dock inte hjälpa Grayson nämnvärt då Guiliani är abortliberal och emot vapenägande, något som inte går ihop med Kentuckys republikaner.
Något som skulle kunna vända primärvalet vore om Mitch McConnell gav Trey offentligt stöd, alltså ett endorsement. McConnell stöder somsagt Grayson i praktiken, men har hållit sig undan primärvalet. I intervjuar har vissa människor sagt att de stöder Rand, att de inte gillar Grayson, men att de skulle stödja honom om McConnell sa att han behövde Grayson i senaten. Så stort är förtroendet för McConnell. Risken för honom är att om han endorsar Grayson och Paul vinner, så har han tappat mycket politiskt kapital och gjort sig en fiende för livet i Rand Paul. Inget vidare om man vill bli omvald som republikanernas minoritetsledare.
I California har valet skakats av Tom Campbells inträde. Chuck Devore, den libertarianske kandidaten, fick se sina siffror falla från 27 % före Campbells inträde, till 6 % direkt efteråt (senare har han dock återhämtat sig något till 11 %). Det värsta är att libertarianerna gillar Tom Campbell någorlunda, samtidigt som Chuck Devore precis som Rand Paul försökt blidka de neokonservativa i partiet. Entusiasmen är nu inte längre så stor kring honom, och den libertarianska falangen vet inte vem man ska stödja. Därmed inte sagt att det är kört för Devore, men det ser klart mörkare ut nu än förra gången jag skrev om honom i november.
Hur går det då för Peter Schiff, investmentbankiren som förutspådde den ekonomiska krisen och som ställer upp för senaten i Connecticut? Hans kampanj var länge stillastående, med konstant låga siffror (4-5 %), långt efter McMahon och Simmons som också kandiderar. Sedan förra inlägget har också Dodd, den demokratiske motståndaren, bestämt sig för att inte ställa upp för omval. Schiff och Dodd hade ju onekligen blivit en intressant kamp mellan mannen som förutspådde krisen och mannen som var ansvarig för översynen av Fannie mae och Freddie Mac. Istället kommer Demokraterna att representeras av Richard Blumenthal, Connecticuts Attorney General (ung. justitieminister) som dessvärre för Schiff och de andra Republikanerna är omåttligt populär. Han leder också med 15-30 % mot samtliga Republikaner, och denna senatsplats verkar nästan omöjlig att ta.
Men kolsvart är det ändå inte: I en nylig debatt mellan de republikanska primärvalskandidaterna så gjorde Schiff lysande ifrån sig och många tror nu att han kommer att få en liknande boost som Debra Medina fick efter sina debattframträdanden. Schiff kan förhoppningsvis undvika att säga något klumpigt om 911, något jag tvekar på att han gör. Schiff är van vid att hantera media, han är van vid att journalister skrattar åt honom och försöker hitta fel. Han har säkerligen mest mediavana av alla kandidaterna, och hundrafalt många gånger mer än vad Debra Medina hade. Han gör inte om hennes misstag - därmed inte sagt att han inte kan göra något misstag. Schiff är inte alls lika stark i sociala frågor som i ekonomiska. Han anser att Roe vs Wade bör ändras (domslutet som legaliserade abort i USA), men samtidigt är han personligen FÖR abort. En märklig position i USA, där det är vanligare att man betonar att man är personligt emot abort, men ändå tycker att det ska vara lagligt. Hans ovanliga position gör att han inte plockar poäng med några väljare; han är inte emot abort, så där har han inget att hämta, men samtidigt inte helt för abort heller, så liberalerna blir också missnöjda. Lyckligtvis för Schiff är det inte sociala frågor som är fokus för höstens val, men han gör nog ändå bäst i att inte klanta sig när han väl får frågor om dem. I senaste mätningen fick han 9 %. 85 % vet fortfarande inte vem han är.
En annan "liberty candidate" som snart är uppe för val är John Hostettler, som ställer upp mot Dan Coats i Indianas senatsval. Primärvalet är den 4 maj, och det ser ut som att han har en rimlig chans, även om opinionsmätningar i stort sett saknas (någon intern mätning visade att Coats ledde med 3 % med cirka en tredjedel av väljarna osäkra).
BJ Lawson ställer upp i North Carolinas fjärde distrikt och ser ut att ha en god chans att vinna Republikanernas nominering. Lawson, till skillnad från de andra libertarianrepublikanska kandidaterna, har faktiskt ställt upp förr och vunnit. 2008 vann han republikanernas nominering med god marginal (70 % av rösterna), även om han förlorade stort i det allmänna valet. Men nu har vindarna vänt och det är faktiskt troligt att Ron Paul kan få en ny kollega efter nästa val.
Överlag är alltså bilden positiv för libertarianerna, och med Ron Pauls vinst i CPACs straw poll och knappa förlust i SRLCs straw poll, så håller de definitivt på att bli en legitim kraft inom republikanerna. Kanske beror en stor del av Graysons misslyckande mot Paul i Kentucky på att han inte förstår att libertarianism inte längre är skrämmande? Att utmåla Paul som en libertarian är inte lika effektivt längre, folk blir inte så rädda som de blivit för bara några år sedan. Paul kallar sig ju inte för libertarian, men det är definitivt den falangen han tillhör inom GOP.
Jag kommer att uppdatera med resultat från primärvalen allt eftersom de kommer.
John Gustavsson
Se även tidigare inlägg:
Sarah Palin stöder Rand Paul 20100202
Kongressvalet 2010: Republikanernas libertarianska rebeller 20091126
Ron och Rand Paul om libertarianernas plats i det Republikanska partiet 20091107
1 kommentar:
Mycket läsvärt. Bra sammanfattat.
Skicka en kommentar