Jimmy Carter och Bill Clinton - de nu enda levande fd demokratiska presidenterna - har det gemensamt att båda fortfarande gillar rampljuset, och att båda idogt försvarar sina presidentperioder från varje form av angrepp. Carter har dock - till skillnad från Clinton - också en tendens att utifrån sin "erfarenhet" rikta skarp kritik också mot sittande presidenter efter sig själv, något Clinton inte gjort (vare sig mot Bush eller Obama) på samma sätt.
Med anledning av sin nya bok skrev Jimmy Carter här om dagen följande artikel på USA Today om sin seger 1976 och den "te-party-rörelse" som då stödde honom. Carter skriver där att många som läst hans nya bok har häpnat över parallellerna till vår tid:
Indeed, in some ways my successful campaign for the presidency in 1976 resembled the Tea Party movement of today. We capitalized on deep dissatisfaction with the policies and practices of government officials, especially those who served in Washington.
Thirty-five years ago, the American people were eager for fundamental changes after the embarrassment and lies of Watergate and the Vietnam War, the assassinations of Martin Luther King Jr. and the Kennedy brothers, and revelations that the CIA and top leaders had been involved in criminal acts, including murder. As a Georgia farmer, I was considered by many to have no association with these stains on our national character, while most of my opponents were stigmatized, although unjustly, because they were incumbent politicians.
My basic campaign themes were simple: to tell the truth and to guarantee that our government would be as good, honest and competent as the American people.
Carter gör således vad han kan för att betona det som verkligen var framgångsrikt med hans presidentperiod: nämligen hans valseger. Jimmy Carter vann onekligen 1976 och betraktades tveklöst som sin tids unga politiska stjärna. Och till viss del märktes denna stjärnstatus av även här i Sverige. Jag bläddrade för en tid sedan igenom nyhetssamlingen Aktuellt 1976, som där citerade en kommentator som sagt om Carters seger den 2 november:
"nu var inbördeskriget äntligen slut" - med anledning av att Carter var den förste presidenten från den djupa södern sedan innan inbördeskriget.
Carter hade förstås också många likheter med Obama - han började som en relativt okänd person i det demokratiska primärvalet för att sen vinna Iowa och därefter kastas in som front-runner i politiken där han sedan skulle besegra president Gerald Ford med stöd av inte minst en mängd konservativa kristna som fortfarande hade Watergate-eran i färskt minne och som tilltalades av Carters betoning av sin personliga kristna tro. Carter vann genom att utlova hopp, men under sina fyra år skulle populariteten som inletts med 66% stöd falla till 34% när han lämnade ämbetet efter att ha besegrats av Ronald Reagan 1980.
Sedan dess har Carter i många avseenden återupprättat sitt rykte, och men han har också lagt sig i politiken på sätt som lätt skulle kunna tolkats som småsint där han varit skarpt kritisk mot såväl sittande politiker (som George W. Bush) som dem som han menar i något avseende motarbetat honom (som Ted Kennedy) utan att fördenskull vara öppen för kritik mot sin egen politik. I artikeln i USA Today förklarade han hur han segrat 1976 genom att säga sanningen och garantera att hans regering skulle vara lika god och ärlig och kompetent som det amerikanska folket. I slutet av samma artikel skriver han om hur splittrat USA är i dagens situation, men fortsätter sedan med hänvisning till sin egen kampanj på ett sätt som antyder att han tror att det amerikanska folket längtar tillbaka till tiden när han var president:
The genius of our democratic system is that it is self-correcting, which is why extreme and ill-advised political trends have never prevailed. We face enormous budgetary and social challenges, and I believe it is all but inevitable that constructive governance will ultimately emerge. Surely our government will, once again, be as good, honest and competent as the American people.
Jimmy Carter hade specifika utmaningar att tackla som han gjorde sitt bästa för att bemöta. Det är svårt att säga hur någon annan president skulle ha agerat i dennes skor, men likväl är det också svårt att komma ifrån att Carter ibland känns lite gnällig och ger ifrån sig känslan av att han fortfarande inte kommit över sin valförlust mot Ronald Reagan för 30 år sedan. Något liknande går inte att säga om te x George Herbert Walker Bush som också bara satt en presidentperiod efter att han förlorat mot Bill Clinton 1992.
Eftersom paralleller uppenbart finns mellan Jimmy Carters valseger och presidentperiod - och med Obamas, så tål frågan att ställas om Obama kommer att gå i Jimmy Carters fotspår?
Det återstår att se och Obama har fortfarande chansen att vinna ett omval 2012 och fortfarande goda möjligheter att ändra kurs i politiken och att bli en stor president i avseenden Carter inte blev. Men om Obamas politiska opinionssiffror under kommande 2 år skulle fortsätta dala, hans politik gå trögt och han sedan skulle förlorat 2012 så kommer frågan besvaras av hur Obama därefter agerar. Obama verkar ha en del liknande tendenser som Jimmy Carter - tendensen att vara småsint (Carters prat i artikeln om allt hemskt som hänt under republikanernas tidigare styre påminner onekligen och Obamas prat om Bush-åren) i kombination med överintellektuell övertro på sina egna idéer.
Här skulle Obama vid en eventuell valförlust 2012 göra mycket bättre i att följa Bush-familjens exempel (och även Bill Clintons exempel) än Jimmy Carters. För helt oavsett om Jimmy Carters presidentskap verkligen var ett litet och ett dåligt sådant eller ej (vilket det i ljuset av Ronald Reagans presidentskap - som de flesta menar var den som verkligen satte punkt för pessimismen som rått sedan Watergate-eran - antyder att det var) så är Jimmy Carter en småsint person. Och det måste onekligen betraktas som värre än att i historieböckerna klassificeras som en "liten" president.
Källor: USA Today, Wikipedia
Se även tidigare inlägg:
Jimmy Carter skyller misslyckad sjukvårdreform på Ted Kennedy 20100916
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar