Den här bloggen har fokuserat en del på problematiken med radikal islam. Här är en insändare jag skrev som publicerades i vår lokaltidning Allehanda Media i lördags, där jag pålyser behovet av en intellektuell islamkritisk debatt:
Terrordådet i Stockholm var en tragedi, men kan förhoppningsvis påbörja en seriös islamdebatt – inte en fördomsfull rasistflörtande sådan – utan en intellektuell granskning.
Efter attacken mot USA 2001 följde politikerna president Bushs exempel och deklarerade att islam var en fredlig religion som missbrukades av terrorister. Det var vettigt och gjordes för att motverka vendettan mot oskyldiga muslimer. Men det gjorde också att problematik som faktiskt finns ignorerades.
Det islam vi vill se både här och i Afghanistan är ett islam som motsätter sig stening, som inte betraktar jihad som krig mot icke-troende och som ser religion som ett personligt val – inte som en teokratisk samhällsordning. Benazir Bhutto är ett gott föredöme.
Men islam har också ett annat ansikte – där stening av syndare förespråkas helt enkelt därför att Mohammed praktiserade sådant. Där mord på smädande konstnärer uppmanas därför att Mohammed uppmanade sådant. Och som förespråkar islams utbredning med våld – eftersom Mohammed och islams kalifer spred islam så.
Häromåret fikade jag med tre svenskar mellan 20-30 som konverterat till sunniislam och alla vallfärdat till Mecka. Jag frågade hur dessa betraktade te x stening av äktenskapsbrytare. De stödde sådant, men straffen kunde bara utdömas i en muslimsk stat, inte av enskilda. Som exempel på en sådan stat uppgavs Saudiarabien, och på min följdfråga om de önskade att Sverige skulle bli en muslimsk stat sa de ja.
Det finns således en mörk sida av islam. Det har svenska akademiker i rädsla för att spä på intolerans dock ignorerat, och hävdat att bibeln minsann också innehåller våldsamma passager och att även kristna extremister finns. Islamistisk fanatism beror därför, enligt dessa, på utanförskap, inte på islam, och kan åtgärdas med integration och arbeten.
Det vore önskvärt om det vore så enkelt. Om teologi och historia inte betydde något och allt gick att förklara och avhjälpa med vänsterakademiska klassteorier. Så är dock inte fallet och förhoppningsvis kan Stockolmsdådet påminna om detta och öppna upp en seriös debatt där islamkritik inte avfärdas med rasist- eller islamofobstämplar.
Ronie Berggren
Se även tidigare inlägg:
Muslimska extremister vill rensa mellanöstern från kristna 20101223
SÄPO:s rapport om radikal islamism i Sverige 20101219
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar