måndag 4 april 2011

Richard Goldstone tar avstånd från Goldstone-rapporten

I december 2008 invaderade Israel Gaza-remsan som svar på Hamas beskjutningar med hundratals missiler in mot Israel. Operationen som varade i tre veckor resulterade i 13 döda israeler och upp emot 1400 dödade palestinier. Bush-administrationen gav sitt tydliga stöd till Israel, och utrikesminister Condolezza Rice sa:

"The United States strongly condemns the repeated rocket and mortar attacks against Israel and holds Hamas responsible for breaking the cease-fire and for the renewal of violence in Gaza,"


I april 2009 tillsattes dock en kommission av FN:s råd för mänskliga rättigheter under ledning av dess ordförande, den judiske domaren Richard Goldstone från Sydafrika, för att utröna om Israel begått några brott mot mänskliga rättigheter i sin invasion av Gaza-remsan.

Den 15 september 2009 släpptes Goldestone-rapporten som förklarade att övergrepp mot mänskliga rättigheter hade begåtts, och inte minst av Israel som begått sådana brott medvetet. Den israeliska regeringen tog avstånd från rapporten och sa att den var full av fördomar och fel. Rapporten hypades dock givetvis av israelkritiker och vänsteraktivister. Den översattes till och med till svenska och gavs ut av Leopards förlag, där Adlibris presenterar boken så här:

I december 2008 invaderade Israel Gazaremsan. Över 1400 palestinier och 13 israeler dödades och den materiella ödeläggelsen var enorm.

Goldstonekommissionen tillsattes av FN för att utreda om brott mot folkrätten eller krigsbrott begåtts i samband med invasionen. Kommissionen granskade hur de stridande parterna tagit hänsyn till civilbefolkningen i sin krigföring, bl.a. användningen av granater laddade med vit fosfor. Man undersökte förstörelsen av infrastruktur, jordbruksmark, fabriker för matproduktion och vattenreningsverk.

Kommissionen granskade också attackerna mot sjukhus, skolor, bostäder och andra civila mål. Kommissionens rapport är en skakande läsning. Inte minst dess slutsatser om att grava brott mot de mänskliga rättigheterna begåtts liksom förmodligen även krigsförbrytelser. Det är nödvändig läsning för alla som vill värna om folkrätten och att fred och rättvisa i Mellanöstern ska uppnås.

Goldstonekommissionen leddes av den sydafrikanske folkrättsjuristen Richard Goldstone. Han är en av världens främsta experter på internationell rätt. Han tilldelades i december 2009 "The Stockholm Human Rights Award".


Nu har dock Richard Goldstone reviderat sin syn på saken, och tagit avstånd från sin egen rapport. I Washington Post skriver nu Goldstone att det inte råder någon tvekan om att Hamas försökte döda civila, men att så trots allt inte gjordes av den israeliska armén:

We know a lot more today about what happened in the Gaza war of 2008-09 than we did when I chaired the fact-finding mission appointed by the U.N. Human Rights Council that produced what has come to be known as the Goldstone Report. If I had known then what I know now, the Goldstone Report would have been a different document.


... Our report found evidence of potential war crimes and “possibly crimes against humanity” by both Israel and Hamas. That the crimes allegedly committed by Hamas were intentional goes without saying — its rockets were purposefully and indiscriminately aimed at civilian targets.

The allegations of intentionality by Israel were based on the deaths of and injuries to civilians in situations where our fact-finding mission had no evidence on which to draw any other reasonable conclusion. While the investigations published by the Israeli military and recognized in the U.N. committee’s report have established the validity of some incidents that we investigated in cases involving individual soldiers, they also indicate that civilians were not intentionally targeted as a matter of policy.


Han förklarar vidare att syftet med rapporten inte var att bevisa på förhand dragna slutsatser om Israels agerande. Goldstone förklarar också att förhoppningarna om att Hamas skulle utreda sina brott mot mänskliga rättigheter grusats, till skillnad från Israel, som faktiskt varit självkritiska. På slutet (efter att inledningsvis förklarat att Israel satsat stora resurser på att utreda över 400 anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter i Gaza) så fördömer han Hamas tydligt:

Some have suggested that it was absurd to expect Hamas, an organization that has a policy to destroy the state of Israel, to investigate what we said were serious war crimes. It was my hope, even if unrealistic, that Hamas would do so, especially if Israel conducted its own investigations. At minimum I hoped that in the face of a clear finding that its members were committing serious war crimes, Hamas would curtail its attacks. Sadly, that has not been the case. Hundreds more rockets and mortar rounds have been directed at civilian targets in southern Israel. That comparatively few Israelis have been killed by the unlawful rocket and mortar attacks from Gaza in no way minimizes the criminality. The U.N. Human Rights Council should condemn these heinous acts in the strongest terms.

In the end, asking Hamas to investigate may have been a mistaken enterprise. So, too, the Human Rights Council should condemn the inexcusable and cold-blooded recent slaughter of a young Israeli couple and three of their small children in their beds.


Israel välkomnade givetvis Goldstones yttrande, och premiärminister Benjamin Netanyahu manade FN att upplösa rapporten.

"There are very few instances in which those who disseminate libels retract their libel. This happened in the case of the Goldstone report," sa Netanyahu.


Kritiker menar dock att Goldstone inte förstått hur oerhört stor skada hans felaktiga rapport faktiskt har orsakat Israel, som i mångas ögon i princip kom att bli betraktad som en skurkstat. Det är måhända sant att Goldstones bekännelse inte var tillräcklig, men tillbakatagandet i sig är trots allt nu det viktigaste i sammanhanget.

Och Goldstones tillbakatagande ståndpunkter visar också på något annat - hur vänsters föreställning om Israel är fel, men hur de likväl önskar hypa upp allt negativt som kan sägas om Israel, helt oavsett hur rimligt eller orimligt detta sedan än må vara.

Gällande bristerna och problemen med den ideologiska idén bakom Goldstone-rapporten, så kan en lång och mycket läsvärd artikel från Hoover Institution från augusti 2010 läsas här.

Källor: MSNBC, Washington Post

Se ävent tidigare inlägg:

Israels moraliska företräde 20090102

--------------

Elizabeth Taylor och Israel 20110330

Inga kommentarer: