Kritiken är förstås fel (och vid tillfälle tänker jag skriva något längre om saken). Islamkritik är fortfarande väldigt befogat. En dålig ideologi gör inte att en annan ideologi blir bra. Att nazismen suger gör inte kommunismen lyckad. Att sunnimuslimska Al Qaida terrorister dödar shiamuslimer i Iran - innebär inte att det inte finns många goda orsaker till att ändå vara ytterst kritisk också mot shiitisk islam. Det tycks dock delar inom svensk media inte förstå.
Den missvisande demoniseringen av islamkritiker:
Även i USA har efter det som hänt i Norge detta prat tagit fart, vilket lett till en demonisering av islamkritiker som te x Robert Spencer (som den norske mördaren vid flera tillfällen hänvisade till i sitt manifest). Jag har läst de flesta av Robert Spencers bäst säljande böcker och de är alla utmärkta. De är inte rasistiska, inte hatiska och de uppmanar sannerligen inte till våld i någon form (snarare tvärtom; Robert Spencer är konservativ, inte neokonservativ - vilket innebär att han -inte- tycker att USA bör satsa pengar, och kriga runtom i mellanöstern i syfte att försöka skapa demokratier - något han är skeptisk till pg a av just islams starka grepp om regionen). Och bara för sakens skull så kan noteras att jag också läst massvis av vanliga akademiska böcker om islam - samt massvis av svenska böcker om ämnet, av de flesta av Sveriges mer kända "islamologer". Därtill har jag också studerat de islamska källorna på egen hand under åtminstone några års tid (vilket konkret innebär att jag läst Koranen, massvis av hadither och hela Ibn Ishaqs sira, samt delar av de andra historiska Mohammedbiografierna). Och utifrån det erfarenheterna drar jag slutsatsen att det går att på goda grunder driva en seriös, demorkativänlig och inte bara icke-rasistisk- utan också anti-rasistisk islamkritik. En sådan finns i USA och en sådan behövs både i Sverige och Europa. Här i Sverige spenderar dock vänsterakademiker som te x Mattias Gardell stor tid och möda med att skildra USA:s konservativa islamkritiker som islamofober och rasister. Låt mig ge ett exempel från Gardells bok "Islamofobi" (som jag här recenserade ingående i början av januari). I ett stycke av boken spenderar Gardell stor tid med att beskriva på vilket sätt i princip hela USA:s rörelse av konservativa islamkritiker är islamofober. Jag citerar här ett stycke av recensionen:
-----------
Gardell ger sedan fler exempel på islamkritiker som David L. Brown, Daniel Pipes, Ayaan Hirsi Ali, Robert Spencer, Christopher Hitchens och Pamela Geller. Den bild man får av dessa, tillsammans med andra "islamofober" som te x Gert Wilders och folket inom Sverigedemokraterna är naturligtvis att dessa verkligen propagerar för den "enhetliga negativa monolitiska bild av islam" som Gardell genom hela sin bok går i polemik mot.
2005 släpptes den islamkritiska dokumentärfilmen Obsession: Radical Islam's War Against the West där en mängd ideologiska kritiker av islam medverkar. Däribland den av Gardell ovan omnämnde Daniel Pipes. Filmen handlar som titeln antyder om hur radikala muslimer förklarat krig mot västvärlden. Filmen och de som medverkar i dem skulle av Mattias Gardell onekligen betraktas som en del av "den islamofobiska kunskapsregimen". Problemet är dock att filmen, och dess medverkande aktörer inte platsar i den bild av en islamofob som Gardell i sin bok beskriver. Filmen inleds med följande text:
”This is a film about Radical Islamic terror. A dangerous ideology, fuelled by religious hatred.
It’s important to remember, most Muslims are peaceful and do not support terror. This is not a film about them.
This is a film about a radical worldview, and the threat it poses to us all, Muslim and non-Muslim alike.”
Filmen tar sedan upp hotet från de radikala muslimer som i ord viglar hat och i handling sprider våld och död. Sist avslutas dock filmen med att också skildra de många muslimer som tar avstånd från terrorism och att dessa muslimer behöver stödjas. Ett kort klipp med Tony Blair strax efter terrorbombningarna mot London 2005 visas, där Blair förklarar att majoriteten av världens muslimer är anständiga och laglydiga medborgare som förfasas över denna terrorhandling lika mycket som alla andra. Nonie Darwish, dotter till en palestinsk (?) självmordsbombare, säger sedan:
”If they truly want to bring out the compassion and peace elements in islam they really have to behave like it. They have to teach it in their schools.”
Därefter visar man hur detta också görs, och visar ett klipp med Abd Al-Hamid Al Ansari, som arbetat vid Qatars universitet, som säger:
”We have not succeeded in making our children love life. We have taught them how to die for the sake of Allah, but we haven’t taught them how to live for the sake of Allah.”
Därefter visas också ett annat klipp där Sheik Mubarak Lamhiri på Förenade arabemiratisk TV:
”Dear brothers, [the terrorists] belong to the enemies of Islam. People who distort the image of Islam belong to the enemies.”
Ett annat klipp visas sedan med iranska demonstranter som efter attacken den 11 september 2001 ropar på Irans gator: “Död åt terroristerna!”
Birgitte Gabriel, grundare av AmericanCongressforTruth.com – som är en kritiker av radikal islam – säger sedan:
”And the western world need to stand up and support the voices of the moderate. The very few that are speaking out. The western world need to support them, need to do everything we can to empower them.”
Och Daniel Pipes, som av Gardell ger bilden av att vara en rabiat rasist, säger sedan:
“It would be a terrible disservice to those Muslims who are liberal, who are democratic, who are moderate, who want to live a civilised life – to through them in with the barbarians, because they are on the right side – and more than that: they have a great deal to offer in the war against militant Islam.”
-------------------
Det där säger förstås en hel del om Mattias Gardells och svenska vänsterakademikers sätt att redogöra dessa saker. De vill motverka stereotypa bilder av islam och muslimer - men lyckas inte själva för egen del leva efter de öppenhets- och toleransprinciper då så gärna i teorin förfäktar.
I den nya debatt om "den kristna extremismen" (och snar kommer säkert någon svensk akademiker att skriva en bok om detta - så har Bill O Reilly på Fox News här några väl valda ord, där han sätter saker och ting i helt rätt perspektiv:
Gällande Breiviks kristna tro, så hänvisade Breivik i sitt politiska manifest till en kulturell sådan - men däremot förklarade han också att han inte hade någon djupare personlig kristen tro. Han skrev så här:
If you have a personal relationship with Jesus Christ and God then you are a religious Christian. Myself and many more like me do not necessarily have a personal relationship with Jesus Christ and God. We do however believe in Christianity as a cultural, social, identity and moral platform. This makes us Christian.
Med andra ord skilde han sig på ett mycket markant sätt från den amerikanska konservativa högerrörelsen, som består av många fd muslimer som blivit kristna - och som därmed fått just den personliga tro som Breivik uttryckligen förklarade att han inte hade. Hans tro på kristendomen var således oändligt mycket mindre än jihadisters tro på Allah och de islamiska doktrinerna är. Breivik utförde sitt dåd för att han ville (menade sig vilja) "bevara" en västerländsk kultur i största allmänhet. Inte för att komma till himlen, eller för att han trodde att han gjorde "Guds vilja". Jihadistiska mördare däremot baserar alla sina handlingar på att jihad, dödande av otrogna, spridandet av islam med hot och våld är just den av gud föreskriva väg att vandra på.
Den skillnaden lyfts sällan fram av svenska islamologer. Som tur är finns dock en konservativ amerikansk rörelse som gör detta.
Se även tidigare inlägg:
Påven fördömer terrordådet i Norge 20110725
2 kommentarer:
Det är en bra analys du gör av extrem islamism! Men jag är muslim och kan säga att det är en extremt liten del muslimer som är fanatiska!! Fanatiker betraktar jag inte som muslimer iaf.
Jag hoppas du inte tror att islam har någonting med fanatiker att göra ! Fanatiker finns också i kristendomen ( ex. pineah priesthood m.m) men jag betraktar absolut inte kristendom som en våldsreligion! Lika lite är islam en våldsreligion bara för att det finns vissa fanatiker som är berädda att försvara "sin religion" ( som inte är islam).
mvh
Tack :)
Jag vet att bara en liten del av Sveriges muslimer är fanatiska.
Däremot tycker jag faktiskt inte att islam är lika fredlig som te x kristendomen. Det finns i islam inslag av våld och uppmaningar till våld som gör det lite väl lätt för terrorister att kunna motivera sitt agerande. Vilket är en sak jag finner bekymmersamt med just islam...
Så man kan väl säga att jag därför är kritisk till islam. Men däremot finns det förstås många muslimer som aktivt försöker motarbeta och omtolka våldspassagerna i te x koranen och Mohammeds liv. Och de som gör det stöder jag helt och hållet.
Benazir Bhutto är den (av de jag känner till) som jag tycker lyckats bäst med saken. Fler röster likt henne, behöver höjas för att överrösta de extrema islamisterna.
Skicka en kommentar