tisdag 26 juli 2011

Obamas och Boehners tal om skuldtaksförhandlingarna

President Obama höll igår ett 15-minuters tal om de snåriga skuldtaksförhandlingarna - ett tal som sedan följdes av en respons från Representanthusets republikanske ordförande John Boehner. Nedan följer båda talen med en sammanfattning av dessa, vilket i slutet också följs av några kommentarer.

President Obama:


Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Sammanfattning:

President Obama inledde sitt tal ungefär på samma sätt som han inlett många andra av sina tal när det handlat om ekonomin. Med att förklara hur USA hade ett överskott år 2000 - men att detta under senaste tio åren försvann (pg a att Bush-administrationen) spenderade pengarna på skattesänkningar, ett dyrt receptmedicinprogram och två krig. Han förklarar sedan att situationen var ännu värre när han själv tog över presidentämbetet, pg a den rådande recessionen.

Nu har USA en statsskuld som, om man inte tar itu med den, kommer att få stora och svåra ekonomiska konsekvenser, som också mycket konkret kommer att påverka alla amerikaner.

Han beskriver sedan hur den debatt som han själv och Vita Huset fört med Representanthusets republikaner sett ut de senaste veckorna: en sida vill att regeringen ska leva inom sina resurser, och därför skära ner inom såväl sjukvård som militär - men däremot behålla Medicare och också be de rikaste i nationen att ge upp lite av sina tillgångar. Det, förklarar Obama, är en balanserad syn på saken och ett förslag han under de senaste veckorna fått många republikaners - inklusive John Boehners stöd till. Några republikaner i Representanthuset vill emellertid bara se nedskärningar och inte att de rikaste ska ge upp lite av sina tillgångar. Om så sker kommer djupa nedskärningar att behöva göras på program alla amerikaner uppskattar. Debatten handlar inte om ifall tuffa val måste fattas utan hur dessa ska fattas. De flesta amerikaner, förklarar Obama, skulle dock inte förstå hur man skulle kunna be en medelamerikan betala mer pengar för sina mediciner när man inte kan be de rikaste att ge lite mer.

Han citerar sedan Ronald Reagan för att visa att denne också hade en sådan inställning, men fortsätter med att säga att dagens republikaner inte vill följa Reagans råd. Det är i denna situation farligt. Att höja det skuldtak som det nu pratas om innebär inte att man ger Kongressen fria händer att spendera mer, bara möjligheten att betala de utgifter man redan skaffat sig. För att göra det har skuldtaket höjts många gånger i den amerikanska historien - av såväl Ronald Reagan som George W. Bush. Nu vill republikanerna dock inte längre göra det, om inte djupa nedskärningar sker. Om situationen inte blir löst så kommer man inte att ha råd att betala sina räkningar och landets kreditvärdighet kommer för första gången att värderas ner.

Obama förklarar dock att ett förslag om att höja skuldtaket temporärt för att förhandla om saken igen om ett halvår bara är att skjuta problemet framför sig, något han därför säger nej till eftersom landet inte går att styra på det sättet. Kongressen har nu en vecka på sig, förklarar han, och säger att det amerikanska folket blivit trötta på att "kompromiss" blivit ett smutsigt ord. Visserligen har man röstat fram en delad regering, men man vill inte ha en icke-funktionell sådan.

Slutligen förklarar han att han tror att situationen kommer att lösas.

Ordförande John Boehner:


Och här följer alltså John Boehners respons:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Sammanfattning:

Boehner inleder med att berätta hur han innan han blev politiker drev ett småföretag i Ohio. Sådana måste leva inom sina tillgångar - men i Washingon har mer spendering och mer skuld varit "business as usual". Den tiden är emellertid nu över. I januari, förklarar han, kom president Obama till Kongressen och bad om att få fortsätta Washingtons "business as usual" - och ville fortsätta rutinen med att öka statsskulden. I Representanthuset sa man dock då till honom att ta det lite lugnt. För faktum är: president kom och bad om den största höjningen av skuldtaket i amerikansk historia, under den period av den största spenderingen i amerikansk historia.

Och vad man har fått för de ökade utgifterna står tydligt: en sjukvårdsreform de flesta amerikaner inte vill ha och ett stimulanspaket som inte stimulerade - utan fungerade bättre som skämtmaterial för TV-komiker än det fungerade ifråga om att skapa jobb. Därtill också en statsskuld så gått så långt bortom kontroll att den skapat en kris utan liknande motstycke under alla nuvarande amerikaners livstid. USA måste fortsätta fungera - men däremot sa man till Obama i januari att man inte tänkte höja skuldtaket utan avsevärda nedskärningar och reformer.

Förra veckan godkände Representanthuset The Cut, Cap and Blance Act - i syfte att göra det man diskuterat med presidenten det senaste halvåret: för att få igång företagen igen. Det skär ner på utgifterna och banar väg för ett konstitutionstillägg som kräver en balanserad budget (Obs: det kan noteras att nästan alla USA:s delstater har sådana lagar). Förslaget hade bipartisanskt stöd - men redan på förhand sa Obama att han tänkte lägga in sitt veto mot förslaget.

Boehner förklarar sedan att han uppriktigt försökte samarbeta med presidenten för att kunna implementera principerna om att skära ner, begränsa utgifter och balansera budgeten, från förslaget. Men när man tyckte att man närmade sig en kompromiss, så förändrade Obama sitt krav: Obama sa att man inte kunde förändra pensionsprogrammet - ett program som måste reformeras om det ska kunna finnas kvar. Obama ville ha samma saker som han ville för ett halvår sedan, rätten att få skriva på en ospecifierad check. Det kommer dock inte att ske, förklarar Boehner.

Han säger också att det inte råder något stillestånd i Representanthuset. Man har redan röstat igenom att höja skuldtaket. Idag kommer man att rösta på ett annat förslag, som han tror kommer att godkännas. Om så sker så kommer han att skicka förslaget till presidenten - och om denne skriver under förslaget så är den krisatmostfär han själv skapat, över. Skuldtaket kommer att höjas, och nedskärningar kommer att göras på över en biljon dollar och en bipartisansk kongresskommitté kommer att ta itu med de svåra frågor nationen nu står inför.

Han förklarar slutligen att han alltid betraktat saken som så att desto större regering, ett desto mindre folk. Och nu har USA en så stor och dyr regering att det amerikanska folket sugits ut - och den hindrar USA:s ekonomi från att drivas med största kapacitet. Lösningen är dock enkel: om man spenderar mer än man tar in, så måste man helt enkelt börja spendera mindre. Statsskulden är det främsta och värsta symptomet på USA:s stora regering är statsskulden - men bryter man statsskuldens grepp så kommer situationen att börja vända. Det är något Representanthuset ämnar göra, och han hoppas att president Obama kommer att förena sig med dem.

Några kommentarer:


Där skon klämmer hårdast är att John Boehner är beredd att höja skuldtaket, men mot nedskärningarna i fråga - samt genom att höja skuldtaket i två, inte en omgång. Något Obama motsätter sig.

Vad som kan noteras är dock att Obama - trots att han i sitt tal manade till skattehöjningar för de rikaste (vilket han alltid gjort när han talat om ekonomin) - stöder ett förslag från Senaten, där skattehöjningar -inte- ingår, men där Obama däremot får igenom sin skuldtakshöjning på en gång, något MSNBC skriver om här - där man också förklarar skillnaderna mellan John Boehners förslag och Senatens majoritetsledare Harry Reids, som följande:

So the differences in the two plans come down to two: Boehner’s plan would require two votes to increase the debt limit, while Reid’s would require one. And his plan would mean cuts in entitlement outlays while Reid would exempt entitlements.

But by omitting entitlements, the Reid plan would do nothing to restrain the fastest growing part of federal outlays, other than interest costs: Social Security, Medicaid and Medicare, which CBO projects will grow at an average annual rate over more than 7 percent over the next 10 years, compared to only 2 percent average annual growth in non-entitlement spending.


Vad som tycks stå tydligt är således att USA måste höja skuldtaket. Nationens kreditvärdighet står på spel och att misslyckas med förhandlingarna är inte något alternativ. Men vad som också står tydligt är att USA också måste vara beredd att göra djupgående utgiftsförändringar. Och det är onekligen svårare för Obama - som trots allt, pg a sina statsprogram utgör den främsta, inte den minsta faktorn, till USA:s gigantiska statsskuld. Där har John Boehner och republikanerna seriösa förslag på nödvändiga förändringar.

Vad som i sammanhanget dock också måste kommas ihåg är att de riktigt seriösa förändringarna dock inte kommer att ske så länge Obama är president, något min bloggkompis John Gustavsson i detta inlägg också noterade. Och därför bör man kompromissa utifrån de möjligheter som idag är praktiskt genomförbara.

Slutligen kan återigen påminnas om att det Obama i sitt tal inledde med inte stämmer.
Orsaken till dagens situation och USA:s stora statsskuld beror inte på George W. Bush - det beror i första hand inte ens på den gigantiska recessionen 2008, utan helt på Obamas egna projekt och hans illa genomtänkta medicin mot recessionen. Här är ett kort videoklipp från maj 2009 - som fortfarande, och i ljuset av denna debatt är synnerligen aktuellt och som på ett bra sätt beskriver situationen och vems skulden för situationen är. Obama tycker om att säga att båda partier bär del i skuldansvaret - så hade han dock inte sagt om det verkligen inte vore så att hans part bar en rejält stor del.

Källa: MSNBC

Se även tidigare inlägg:

Skuldtaksdebatten - en gammal pjäs i ny regi 20110725

-------------

USA:s historiska statsskuld förklarad med en hastighetsmätare 20090529

Inga kommentarer: