måndag 25 juli 2011

Skuldtaksdebatten - en gammal pjäs i ny regi

Den som följer amerikansk politik vet att det just nu pågår en debatt om skuldtaket. Bakgrunden är den att USAs kongress ger finansdepartementet tillåtelse att låna pengar upp till ett visst tak, som för tillfället är satt på 14.3 biljoner dollar.

Den andra augusti beräknas denna gräns vara nådd. Då får man inte låna mer pengar, men USA behöver låna kontinuerligt för att betala basala utgifter som pensioner. Runt en tredjedel av USAs statliga utgifter finansieras av lån, så att inte kunna låna skulle betyda plötsliga nedskärningar överallt. Obama varnar för att pensioner inte skulle kunna betalas ut, och ärligt talat ser det ut som att han har rätt: Pensioner utgör en så stor del av budgeten att det är svårt att se hur man ska kunna skära bort en tredjedel utan att röra dem.

Känns detta bekant? Det är för att samma sak hände för bara några månader sen, då man skulle komma överens om en budget. Det fruktades att staten skulle tvingas "stänga ner" och inga pengar skulle finnas till pensioner och dylikt. Men så nåddes en uppgörelse med en timme kvar till deadline.

Var det för att man verkligen inte var överens till en timme före deadline? Givetvis inte. Troligen hade man nått en (ungefärlig) uppgörelse i alla fall någon dag före. Det var ett politiskt spel för gallerierna, ett sätt för Republikanerna att visa hur tuffa man var mot Obama. Man försökte blidka Tea Party rörelsen. Och det försöker man fortfarande.

Om USA faktiskt tvingas ställa in betalningar på statsskulden så får det katastrofala konsekvenser. Republikanerna vet detta och kommer inte låta det hända. Det man diskuterar just nu gäller hur man ska balansera budgeten; genom att sänka utgifter eller genom att höja skatter? Republikanerna kräver att man ska balansera budgeten enbart genom utgiftssänkningar, men innerst inne vill man inte det: För att budgeten ska balanseras enbart genom nedskärningar så måste man skära ner på antingen pensioner, sjukvård åt pensionärer, fattiga och handikappade, försvarsmakten eller en kombination. Det finns helt enkelt ingen i GOP som har stake nog att våga göra det (förutom möjligen Ron och hans son Rand Paul).

Obama har erbjudit GOP en uppgörelse som innebär att budgetunderskottet ska minskas genom 82 % nedskärningar och 18 % skattehöjningar.

Det som kommer hända är att dagen före, den 1 augusti, så kommer man tillkännage att man kommit överens om att höja skuldtaket. 83 % nedskärningar, 17 % skattehöjningar - en symbolisk förändring, bara så att Republikanerna kan gå tillbaks till sina väljare och säga att "vi tvingade honom till större nedskärningar än han någonsin gjort annars". Möjligen väntar man tills en timme före midnatt, men troligen inte. Anledningen är att finansmarknaden kommer börja sjunka redan före skuldtaket är nått, om investerare tror att man inte kommer kunna komma överens. Vi bör se volatilitet på aktiemarknaden redan denna vecka, men precis innan börsen öppnar i USA på måndag så lär en uppgörelse tillkännages.

Ungefär som med budgeten alltså. Samma sorts politiska teater, men ny fråga. En gammal pjäs i ny regi. Verklig förändring kan först komma när vi har en Republikansk president (helst också med en Republikansk senat), som det är just nu kontrollerar Demokraterna två av tre instanser (Vita huset och Senaten) och hur tråkigt det än är, så kan man inte som Republikansk kongressman bara låtsas som att så inte är fallet. Man får inte alltid vad man vill. Men kan man få 82 % av det man vill fastän man bara kontrollerar en av tre instanser, så bör man vara nöjd.

Risken att den andra augusti kommer utan en uppgörelse är rätt liten. Inte icke-existerande, men rätt liten. Och om man inte har en uppgörelse när skuldtaket nås, så kommer man nog snabbt överens när väl börsen börjar krascha.

För det kommer den göra. Om inget görs.

John Gustavsson

Se även tidigare inlägg:

FNS: John Boehner om förhandlingarna med Vita Huset 20110725

Inga kommentarer: