fredag 29 juli 2011

Minnesstund för de norska dödsoffren

En minnesstund hölls idag för offren efter dådet i Oslo där svenska SSU-ordföranden Jytte Guteland var en av talarna. DN skriver:

SSU:s ordförande Jytte Guteland höll ett känslosamt tal.

– Det är lätt att känna rädsla, att bli hatisk, sade Guteland.

Hon citerade en AUF-medlem som strax efter dåden sade:

”Om en man kan visa så mycket hat, hur mycket kärlek kan då inte alla vi visa?”

– Och så genom ett trollslag så känns det hoppfullt igen.


Här har CNN också ett inslag från ceremonin:



DN skriver också att de svenska ungdomsförbunden tillfälligt grävt ned stridsyxan för att tillsammans med SSU delta i en ljusmanifestation ikväll på Sergels torg.

– Jag vill tacka SSU för att de har ordnat den här samlingen för demokrati och eftertanke efter det som har hänt. De politiska ungdomsförbunden visar gemensamt att vi inte är rädda utan att han hade fel och att det är demokratin och vi som kommer att vinna, konstaterade Moderata ungdomsförbundets (MUF) vice ordförande Caroline Lagergren.


Ett bra och viktigt initiativ. Och att samtliga svenska partier markerar mot denna form av extremism är av högsta vikt. Dådet som inträffat har väldigt lite med vänster- eller högerpolitik att göra, utan om man följer det demokratiska samhällets spelregler eller ej. En gemensam manifestation likt denna visar att partier trots ideologiska olikheter har en sak gemensamt som den norske gärningsmannen inte hade - nämligen en tro på det demokratiska systemet och de värderingar som där medföljer.

Källa: DN

Se även tidigare inlägg:

Obama besöker den norska ambassaden 20110727

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är avgrundsdjup sorg som bor i mitt hjärta. Jag känner med alla mammor och pappor, mor- och farföräldrar som aldrig kommer att få träffa sina barn och barnbarn igen. Dessa barnbarn kommer aldrig mer att få känna doften av en nyutslagen björk, känna smaken av smultron eller blåbär, läsa en skitbok eller en bra dito, reta sig på dåliga TV-program eller äta semlor eller lefsor. Hur orkar man fortsätta? Det vet jag inte. Jag vet bara att störst av allt är kärleken. Stor är toleransen. Stor är solidariteten. Jag böjer mitt huvud i vördnad för dem som förlorat någon i attacken. Jag höjer min knytnäve mot dem som attackerat demokrati, liv och ungdom. Norge: jag är stolt över att du är ett land i Skandinavien.
Eva, Stockholm, Sverige