Jens Stoltenberg förtjänar tveklöst beröm, på samma sätt som Norge förtjänar all sympati. Det lär alla svenskar vara överens om oavsett partipolitisk tillhörighet. Men att spela ut en politiker som drabbats av en tragedi mot en annan är mycket osmakligt. Min syn på saken är att Stoltenberg hanterade saken helt förträffligt utifrån den nation han är förvaltare över - medan Bush hanterade saken utmärkt utifrån den nation han var president över.
Sahlin skriver bland annat så här:
New York 2001. Dammet ligger fortfarande tungt över Manhattan. President Bush tar ordet: "Let's hunt them down". Oslo 2011. Dammet ligger fortfarande tungt över staden. Statsminister Jens Stoltenberg tar ordet: "Våld skall mötas med större öppenhet. Terror skall mötas med mer demokrati. Nu måste vi ta hand om varandra".
Kan det sägas tydligare?
Bush sa naturligtvis inte "Let´s hunt them down" - vid dammet vid de fd WTC-tornen. Han sa spontant, "And those who knocked these buildings down, will hear all of us soon" - till räddningsarbetarnas lika spontana jubel. Bushs agerande direkt efter 9/11 där han dels förklarade att USA skulle bekämpa terrorismen som var ett hot mot den fria världen, samtidigt som han betonade att muslimer och islam inte utgjorde hotet och att kollektiv skuld inte kunde utmätas, samt att alla amerikaner oavsett livsstil (walk of life) nu stod enade - prisades från i princip alla håll (utom svenskt håll, som aldrig förstod något av det Bush gjorde).
Mona Sahlin har antingen väldigt kort minne eller så kan hon väldigt lite om Bushs politik. Oavsett vilket är hennes inlägg synnerligen osmakligt, och visar på vänsterns försök att spela ut tragedin politiskt på alla sätt de kan.
Se även tidigare inlägg:
Pat Condell om massakern i Norge och vänsterns missbruk av tragedin 20110727
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar