I brevet, som kommits över av Associcated Press, förklarar generalen att det inte handlar om att välja mellan en av två sidor, utan om ett val bland väldigt många olika sidor.
"It is my belief that the side we choose must be ready to promote their interests and ours when the balance shifts in their favor. Today, they are not", skriver han.
Generalens brev kommer efter att han i Senaten pressats av senatorer som John McCain och Carl Levin om en icke-flygzon i Syrien, något generalen i efterhand besvarade med ett brev där han förklarade att upprätthållandet sådan icke-flygzon skulle kosta USA 1 miljard per månad, utan några garantier på dess effektivitet.
I det senaste brevet besvarar han en förfrågan av kongressman Eliot Engel om det inte skulle gå att använda missiler etc, för att få bukt med Assad-regimen, något Gen. Dempsey anser skulle dra in USA i en konflikt likt den man var indragen i, i Irak. I en sådan konflikt skulle Assad störtas, men USA skulle inte kunna lösa de många historiska underliggande faktorerna som göder konflikten. Han manade istället en fortsatt tilltro till den linje president Obama slagit in på.
En kommentar:
Gen. Dempseys policy reflekterar givetvis helt och hållet Obama-administrationens policy ifråga om mellanöstern - med en återgång till den kalla-krigs-realism som styrde amerikansk utrikespolicy under kalla kriget, men som George W. Bush ändrade till en mer aktiv utrikespolitik som skulle syfta till att motsätta sig diktatorer och utbreda demokrati även där USA:s kortsiktiga egenintresse inte gynnades.
George W. Bushs ideologiska policy avskaffades när Obama tillträdde (även om en del av den politiska policyn fick stanna kvar), men däremot har senatorer som (och i synnerhet) John McCain kraftfullt och konsekvent motsatt sig Obamas linje, som han anser inte längre vara något alternativ för USA. Och Syrien är också ett bra exempel på att politiska val verkligen kan få stora konsekvenser. McCain förespråkade tidigt en snabb amerikansk intervention i Syrien - och förklarade att om det inte gick snabbt så skulle militanta grupper som Al Qaida fylla de behov USA och Väst blundade för. Exakt det har inträffat - men det hade inte behövt gå så långt.
McCain har hånats när han besökt Syrien och uttalat sig om att han inte sett några tecken på militanta islamister (när bevis för sådana onekligen funnits) - men det bör ses i ljuset av McCains önskan till intervention, och önskan att se ett tydligt ställningstagande från USA:s sida. Hade detta hörsammats tidigare (eller om McCain vunnit över Obama 2008) hade de fruktansvärda förhållanden som nu präglat Syrien varit annorlunda. Den saken är visserligen hypotetisk, men likväl ganska säkert eftersom McCain varit så oerhört konsekvent från första början gällande detta, och verkligen vetat vad han vill.
Några slutsatser om Obamas utrikespolitiska doktrin:
Syrien kommer att bli Obama-administrationens Rwanda (den etniska utrensning Bill Clinton i efterhand önskade att han hade agerat för att förhindra). Obama-administrationen har traskat ner sig i de klassiska historiska fallgropar liberaler ofta brukar gå ner sig i när det kommer till utrikespolitik: dvs att brister i föregående republikanska administrations policy innebär att hela den övergripande strategin bör överges.
I Obamas fall har det inneburit att Bushs taktiska brister ifråga om Irak, av Obama tolkats som ett behov av ett storskaligt strategiskt tillbakadragande. En feltolkning som nu lett till att Irak är tillbaka i det kaos Bush-administrationen effektivt förhindrade.
Ifråga om Syrien innebär det att Obamas tolkning av USA:s misslyckade nationsbyggen i Afghanistan och Irak gör att han inte ens vill ta steg 1 - dvs avsätta folkmördaren Assad, av rädsla för att USA i så fall också kommer att dras in i steg 2 (dvs en lång indragen konflikt mellan andra grupper i landet).
Obamas önskan är således inte att förvalta den politik som tidigare drivits av föregående administration, utan att i enlighet med sina egna nya utrikespolitiska doktriner i grunden förändra saken, och i princip ignorera somliga historiska skeenden. Detta kan jämföras med när demokraterna gått i krig och republikaner sedan fått ansvar att förvalta dessa. Det tydligaste exemplet är Vietnam; ett i grunden misslyckat demokratiskt krig (drivet av JFK-staben och Lyndon B. Johnson) som republikanen Richard Nixon tvingades förvalta. Istället för ett ogenomtänkt tillbakadragande som skulle ha resulterat i att tiotusentals amerikanska fångar blev kvarlämnade i djungeln, trappade Nixon dock upp kriget tills ett för USA fördelaktigt vapenstillestånd kunde uppnås.
Ett exempel Obama skulle ha haft mycket att lära av - och som oppositionen i Syrien skulle ha varit tacksamma över. Och återigen vill jag påminna om den här bilden, där den syriska oppositionen förklarar att de föredrar republikanerna framför demokraterna.
Källor: DN, SVD, AP
Se även tidigare inlägg:
Al Qaida beredda att ta över Syrien 20130813
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar