"There is greater realization in the Iraq government that we should not shy away from coming and asking for some help and assistance," sa Iraks utrikesminister Hoshyar Zebari som befinner sig i Washington DC.
Irak har vädjat om ett "hjälppaket" som skulle kunna bestå av militärrådgivare, underrättelseanalytiker, spaningshjälpmedel, samt dödliga drönare.
Den irakiske utrikesminister konstaterade också att USA:s intresse för Irak varit väldigt litet sedan amerikanerna drog sig ur Irak i slutet av 2011, men att Al Qaidas come-back gjort att USA börjat rikta blickarna dit igen. Al Qaidas come-back beror bland annat på ett inflöde av jihadister från Syrien.
USA har sedan man för 20 månader sedan lämnade Irak, försök ha en relation med Iraks regering på samma sätt som med alla andra regeringar: en distanserad diplomatisk relation (där man diplomatiskt fortsatt arbetat för att Irak ska hållas borta från såväl konflikten i Syrien som Irans inflytande). Nu verkar dock en dörr ha öppnats för ett nytt närmare samarbete.
Vad som gör situationen i Irak så tragisk, är att det lidande det irakiska folket nu återigen utsätts för av terrorister, var något som USA faktiskt lyckades stävja. Det gick inte snabbt i början, men från 2008 till USA:s uttåg 2011 hade man lyckats styra upp situationen väldigt bra. USA ville också ha kvar trupper i Irak lite längre, men den irakiska regeringen gick inte med på att förlänga säkerhetsavtalet med USA pg a att USA krävde att dess soldater skulle få fortsatt immunitet. Därav tvingades USA lämna Irak, och enligt många experter göra det lite väl för tidigt.
En oerhörd tragedi både för USA, som utöver att befria Irak från en av världens grymmaste diktatorer också investerat hundratals miljarder i Irak, och gett 4500 av sina soldaters liv för att säkra nationen från att förfalla till nytt kaos, som för Irak: som fått genomlida nu mer än ett årtionde av våld, död, terror och krigstillstånd.
Med amerikanska styrkor kvar i Irak hade situationen kunnat vara väldigt annorlunda. I ett mellanöstern där hela regionen nu skakar i sina grundvalar hade Irak kunnat vara USA:s främsta allierade bortsett från Israel: en stabil irakisk demokrati med en faktisk demokratisk regering och ett fungerande demokratiskt system, en folkvald regering och världens bästa säkerhetsapparatur (i form av USA:s militär) att bygga upp och säkra landet från de krafter som nu skakar hela regionen.
Så blev dock inte fallet, och det bör också konstateras vems skulden för detta är. Iraks regering bär en del av skulden, för sina interna stridigheter, och sin oförmåga att lägga undan ingrodd anti-amerikanism. Därtill bär Obama-administrationen skulden - inte för att de lämnade Irak lika hastigt som många befarade efter Obamas seger 2008, men för att inte ha varit kraftfullare i förhandlingarna med Irak och betonat vikten av fortsatta amerikanska säkerhetsstyrkor - något Obama förmodligen såg behovet av, även om han knappast var särskilt politiskt intresserad av saken, då han ju kampanjat för att avsluta Irakkriget.
Därtill bär också läckor, och kanske i synnerhet Bardley Manning skulden - som med sina läckor visade upp somliga mycket tragiska incidenter där amerikanska soldater betett sig fruktansvärt, men därtill också skadade den övergripande goda operationen. De incidenter där felaktigheter gjordes skulle givetvis aldrig sopas under mattan, och USA:s militär behöver uppdatera sin policy och offentliggöra sådana saker mycket snabbare än man för närvarande gör. Men likväl: i felaktiga tider skadar sådana uppgifter mer än de hjälper - och onekligen bidrog det till att stärka den irakiska anti-amerikanismen.
Störst skuld bär dock vänsterkritisk och europeisk media, som i tidigt skede gjorde föga annat än att svartmåla Bush-administrationens intentioner; framförde fel- och rent lögnaktiga påståenden om Irakkriget och hypade om vänsterkritiker som Michael Moore och Cindy Sheehan till enorma proportioner medan företrädare för Bush-administrationen aldrig fick höras på sina egna villkor. Sådant agerande stärkte onekligen kritiken mot USA - inte bara bland svenskar i allmänhet utan även bland exil-irakier och irakier i Irak (och ja, även andra: vem minns inte Usama Bin Ladens hänvisning till Michael Moores film Fahrenheit 9/11 innan presidentvalet 2004 och hur Bush läst "The Pet Goat" - något Bin Laden givetvis inte kan ha snappat upp från något annat håll).
Samma internationella mediadrev (där åtminstone svenska journalister gjorde föga annat än att låta sig själva bli europeiska språkrör för liberaldemokratisk Bush-kritisk propaganda) bidrog också till hypen kring Barack Obama - som 2008 besegrade John McCain och överlag ansåg att USA skulle hålla sig borta från mellanöstern.
Konsekvenserna ser vi nu: Och istället för ett Irak som hade kunnat resa sig över omgivningens kaos - ser vi nu en nation inkastat i nästan samma tumult som andra delar av den kaotiska arabvärlden.
Källor: Yahoo News, ABC News, Canada.com, Chron.com
Se även tidigare inlägg:
Blodigt slut på irakiskt Ramadan 20130811
Militärexperter: USA lämnade Irak alldeles innan man lyckats med att helt säkra landet 20130728
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar