fredag 21 augusti 2009

William Calley ber om ursäkt för My Lai-massakern

Vietnamkriget är ett krig jag inte har någon större personlig relation till. Jag var inte född när det utkämpades, och när debatten kring kriget gick som hetast så var jag alldeles för liten för att förstå eller vara intresserad av sådana saker. Mitt första riktiga minne av verkliga krig på tv var Gulfkriget när jag var typ 12 - ett krig som i många avseenden också satte punkt för Vietnam-eran.

Några barndomsminnen har jag dock kring Vietnamkriget. Dels en affisch som en av mina kusiner hade på sitt rum någon gång i slutet av 1980- eller början av 1990-talet, med en grönklädd soldat med händerna i luften som ser ut att stupa för en kula, med texten "Why me?" under. I efterhand har jag förstått att affischen kom från filmen Plutonen, av Oliver Stone - en film jag också har fragmentariska 1980-talsminne ifrån, och en film som jag minns som väldigt otäck. Sedan dess har jag förstås sett filmen igen i dess helhet, och tycker fortfarande att den är otäck i den närgångna skildringen av en amerikansk plutons massaker av den vietnamesiska civilbefolkningen.

Filmen Plutonen är baserad på Oliver Stones egna erfarenheter från Vietnamkriget. Den mest kända Vietnam-massakern är dock massakern vid My Lai - där mellan 300 och 500 civila (främst kvinnor, barn och äldre) mördades av en amerikansk enhet den 16 mars 1968. Händelsen blev känd ett år senare och väckte stor vrede runtom i världen - inklusive i USA. 26 soldater åtalades för händelsen, men bara en - William Calley - fälldes, Calleys dömdes ursprungligen till livstidsfängelse. Domen väckte dock stor vrede från alla håll i USA, och betraktades som arméns sätt att hitta en syndabock för deras egna dåliga policy. Georgias dåvarande guvernör och senare president Jimmy Carter, införde vad som kallades "American Fighting Man's Day", och 79% av befolkningen ansåg att domen var felaktig. Den 1 april 1971 omvandlade president Nixon domen till husarrest bara en dag efter att domen fallit. Calley skulle sedan avtjäna endast 3 år i husarrest istället för sitt livstidsstraff.

Oavsett vems fel massakern ursprungligen var - så var dock Calley en del av den. Tre soldater försökte dock förhindra massakern och skydda de civila - men dessa fick ingen respekt på hemmafronten, och skulle först trettio år senare komma att betraktas som hjältar.

William Calley har själv alltid hävdat att han bara lydde order när han beordrade att alla i byn skulle dödas, men i onsdags bad han för första gången om ursäkt för massakern som tiden förmodligen fått många att glömma bort, men som Calley lever med varje dag:

“There is not a day that goes by that I do not feel remorse for what happened that day in My Lai,” sa han i ett uttalande i Columbus inför medlemmar av Kiwanis Club of Greater Columbus. Hans rösta började bryta samman när han fortsatte: “I feel remorse for the Vietnamese who were killed, for their families, for the American soldiers involved and their families. I am very sorry.”

Calley förklarde dock att han hade beordrats att gå in i byn och instruerats i att byn var "beväpnad" och "het" och att om några lämnades levande kvar så skulle hans trupper kunna komma att fångas i korseld.

Efter sitt uttalande så fick Calley, som lovade att också besvara några frågor, frågan om det inte var illegalt av honom att lyda en order som i sig var illegal, varpå han svarade:

“I believe that is true. If you are asking why I did not stand up to them when I was given the orders, I will have to say that I was a second lieutenant getting orders from my commander and I followed them — foolishly, I guess.” Något han sa inte ursäktade handlingen, men var vad som hände.

Den som gett ordern, var enligt Calley kapten Ernest Medina - som dock frikändes 1971. Calley själv hade inte lika tur, och dömdes alltså till livstids fängelse. I samband med domen gjorde han då följande uttalande:

“I’m not going to stand here and plead for my life or my freedom. If I have committed a crime, the only crime I have committed is in judgment of my values. Apparently I valued my troops’ lives more than I did those of the enemy ...”


Calley har nu varit fri i flera år, och bor tillsammans med sin 28-årige son i Atlanta. Men pg a att han dömts saknar han fortfarande vissa civila rättigheter. Han får exempelvis inte rösta.

Massakern i My Lai var fruktansvärd. Att Calley nu gör detta erkännande är mycket hedervärt. Tiden läker inte alla sår, men tiden - och de 40 år som gått - har gjort att även individer inblandade i händelser som i sig är oförlåtliga, kan och bör kunna be om förlåtelse, få förlåtelse och försonas. Oliver Stones film Plutonen är förövrigt att varmt rekommendera.


Källor: Wikipedia om My Lai-Massakern, och om William Calley, samt Ledger-Enquirer.

Se även tidigare inlägg:

USA stödde Sverige trots svenskt Vietnammotstånd 20090405

Inga kommentarer: