SVD har här en artikel som förklarar att USA var beredd att ge Sverige militärt stöd mot Sovjet, trots den hårda svenska kritiken mot Vietnamkriget. Något som framkommer av ett nyupptäckt politiskt dokument från 1975, undertecknat av USA:s legendariske utrikesminister Henry Kissinger. Samme Kissinger (som är jude) som blivit mycket upprörd när Olof Palme jämförde USA:s bombningar av Nordvietnam med nazisternas koncentrationsläger Treblinka.
Dokumentet som skrevs 1975, när Vietnamkriget var slut, förklarade:
”Palme-regeringen har ett inflytande världen över som är oproportionerligt stort i förhållande till sin storlek”. Dokumentet förklarar vidare att det viktigaste för USA är att ”bevara Sveriges oberoende och ekonomiska och militära styrka”.
Dokumentet förklarar i strategiska termer att det för NATOS:s nordflank är av högsta vikt att Sverige inte faller i Sovjetiska händer, och att Sveriges "neutralitet" ger Finland större handlingsutrymme gentemot Sovjet.
Uppgifterna bygger på Jerker Widéns forskning USA:s syn på Sverige under 1960-talet. Widén doktorerade på svenska Försvarshögskolan med sin bok "Väktare, ombud, kritiker - Sverige i amerikanskt säkerhetstänkande 1961-1968" som beskrivs mer i länken nedan.
Själv tycker jag att informationen är positiv - och den avväpnar också vänsterkritikerna som menar att USA på 1970-talet inte brydde sig om demokrati. Somliga av er kanske minns de svenska anti-USA-sångerna från 1970-talet av FNL-körerna "Freedom Singers" och "Knutna nävar" där de sjöng om "Richard dollarhjärta", amerikansk imperialism osv. För att inte tala om de svenska Mao-marxiststudenterna, som skildrades häromåret i dokumentären "Rebellerna" - och framstod som en politisk marxistisk version av Knutbysekten. Om USA verkligen inte hade brytt sig om demokrati, så skulle den svenska vänsteridiotin ha föranlett ett svenskt napalmregn eller i alla fall en väl utförd CIA-kupp mot den socialistiska svenska regeringen (något som Freedom singers sjunger om i sin sång "CIA-visan"). Att just Henry Kissinger (som på sin tid var väldigt kritiserad) författat ett brev där han aktivt stöder Sverige, visar i mina ögon i ganska stor utsträckning på amerikansk mognad; de hade inget emot att man kritiserade USA, så länge man faktiskt var demokratiska.
Ett exempel som vänstern i sin kritik av Nixon och Kissinger ofta brukar ta upp för att beskriva att USA inte stödde demokrati - är Chile, där man menar att USA stödde Pinochets maktövertagande. Det förklarar Henry Kissinger i sin självbiografi att USA inte gjorde - däremot motarbetade man Salvador Allende, och beklagade sig när han väl fick makten. Kissinger förklarar i sin självbiografi att Allende inte hade någon likhet med den europeiska socialdemokratin (som ju USA stödde, vilket inte minst dokumentet gällande Sverige visar) utan var en radikal marxist, som i likhet med Kuba skulle göra gemensam sak med Sovjet och bryta den långa traditionen av chilensk demokrati. Valet av honom själv skulle bli Chiles sista demokratiska val, och Allende hade enligt Kissinger inget emot att ta makten på demokratisk väg för att därefter avskaffa demokratin och införa proletariatets diktatur.
Nu blev förstås inte så fallet eftersom Allende störtades av Pinochet - vilket tveklöst var av strategisk nytta för USA - men enligt Kissinger inte något de låg bakom.
Men om USA och Henry Kissinger betraktade Sverige positivt (trots Palmes anti-USA retorik, och den skränande svenska vänstern) och en nation till och med värd att skydda militärt, så torde det står klart att Allendé i USA:s ögon stod för någonting helt annat än vad Sverige gjorde.
Se även tidigare inlägg:
Nya uppgifter om svenskt USA-samarbete 20090317
2 kommentarer:
Allende genomförde en palatskupp då han utan stöd i den chilenska författningen utropade sig till president, så att han tog makten på demokratisk väg är faktiskt inte sant, han hade visserligen fått röster i valet men innan en andra valomgång hann hållas utropade han sig självsvådligt till president.
Väldigt intressant. Du får gärna tipsa om informationskällor kring saken - jag är inte superinsatt i Chiles politik.
Skicka en kommentar