"...what Cheney is saying, primarily on foreign policy, defense and anti-terrorism, makes sense to more and more American citizens growing increasingly worried by the Obama Administration’s insouciance when U.S. national interests are threatened, both at home and abroad. Since the only real, long-term way to deal with persuasive positions on substantive policy matters is to refute them with sounder policy arguments, it is not hard to understand why the Obama White House is near panic."
Att Vita Huset verkligen tagit åt sig Cheneys kritik på just det sättet motiverar Bolton med ett exempel:
I maj 2009 talade Dick Cheney inför the American Enterprise Institute (AEI) - ett tal som bokats in på förhand på en tankesmedja Cheney varit kopplad till ända sedan han lämnade Vita Huset 1993 (efter president Bush nr 41:s förlust mot Bill Clinton). Bolton skriver:
"So, a major Cheney speech at AEI shortly after leaving the vice presidency was neither surprising nor aimed at the new Oval Office occupant. What was surprising, unprecedented and even unpresidential, however, was the Obama Administration’s reaction. Instead of leaving it to allies in Congress, Cabinet officers, or the media to debate the former Vice President, the White House scheduled a speech by the President himself on precisely the same topic. Even more amazingly, they scheduled it on exactly the same day as Cheney’s AEI speech, May 21, two hours before Cheney was scheduled to start his remarks. Political commentators searched their memories and clippings files, but no one could come up with another example of a President’s so directly taking on even a former President, let alone a former Vice President."
Bolton förklarar därefter vad detta innebar för Vita Huset:
"So nervous were Obama’s stage managers that they did not realize until too late that they had made a serious mistake by having Obama go first, thus allowing the amused Cheney and his waiting audience at AEI to watch Obama’s speech and then directly critique his arguments as soon as Obama had finished. Tellingly, Cheney didn’t have to alter the text he had already prepared, because he had already correctly anticipated and written out refutations of all of Obama’s central arguments. The White House politicos had tried to set a trap, but had succeeded only in trapping their own President."
Cheneys tal kan ses här - och en analys av talet (och av Obamas tidigare tal om samma ämne) kan läsas här. (Dem som också vill se Obamas tal som alltså hölls bara någon timme innan Cheneys - och göra en egen jämförelse - kan göra det här).
Lite längre fram skriver Bolton om den kritik som många liberaler riktat mot Cheney (och som de riktade redan innan han lämnade Bush-administrationen):
"Perhaps most importantly of all, Cheney knows that the personal attacks on him, as offensive as they are, in reality constitute stark evidence that Obama and his supporters are simply unable to match him in the substantive policy debate."
Och avslutningsvis:
"Outside-the-Beltway Americans see him for exactly what he is: a very experienced, very dedicated patriot, giving his fellow citizens his best analysis on how to keep them and their country safe.
Cheney’s quiet, inner-directed motivation is simply impervious to the attacks orchestrated against him by the Chicago machine-style politicians at the White House, a fact also plainly visible to his fellow citizens. And it is yet another important reason to have confidence that Cheney’s solid policy analysis will yet prevail in the national political arena. Of course he is the conservative of the year!"
Jag för min del anser att Cheney förtjänar utmärkelsen. Hans kritik såväl mot president Obamas säkerhetspolitik, som dennes väldigt uppenbart felaktiga förståelse av Bush-administrationens politik är föredömligt. Jag personligen skulle dock inte ha kritiserat Obama på det kategoriska sätt som Cheney gjort - utan försökt se Obamas bakomliggande intentioner med sin politik. Och jag hyser inga tvivel på att Obamas intentioner varit goda. Däremot har Obama begått en smått oförlåtlig synd - nämligen låtit kampanjretoriken fortsätta pumpa ut också efter att han insvurits som president (vilket är ett gott tecken på att Obama inte haft något större intresse av att betona Bushadministrationens intentioner, även om han skulle ha avvikande åsikter i den faktiska sakpolitiken). Sådant agerande skapar föga nationell enhet, och de ständiga missvisningar mot föregående administration förtjänar onekligen att bemötas. I synnerhet när de i nästan alla avseenden varit felaktiga. En av de fånigare saker Obama gjorde under presidentkampanjen 2008 var att han ansåg att George Herbert Walker Bush fört en bra försvars- och utrikespolitik (dvs den gamla kalla-krigs-skolans maktrealistiska politik) - till skillnad från dennes son George W. Bushs neokonservativa politik.
Vad Obama dock tycktes ha glömt bort var att George Herbert Walker Bushs försvarsminister hette Dick Cheney. Just den saken påminde Cheney honom inte specifikt om - men väl om mycket annat Obama länge tycks ha missat. Därför förtjänar Cheney utmärkelsen, och även om man ogillar Cheneys nya politik, så torde det stå tämligen uppenbart att Geroge W. Bush valde en avsevärt bättre vice-president än Barack Obama gjorde åtta år senare.
Till Obamas fördel kan dock sägas att nobelpriset tycks ha fått honom att smått falla in i neokonservatismens fader Irving Kristols tes om att "en neokonservativ är en liberal som vaknat upp för verkligheten." Och ifråga om Afghanistan förtjänar president Obama förstås allas stöd - inklusive Dick Cheneys.
Källa: Human Events
Dick Cheney får nationell säkerhetsutmärkelse 20091022
2 kommentarer:
Man borde kunna dela dina inlägg på facebook!
Nu kan du dela våra inlägg på Facebook.
Tack för tipset!
/Erik
Skicka en kommentar