Temat för debatten där presidentkandidaterna Rick Santorum, Ron Paul, Rick Perry, Mitt Romney, Herman Cain, Newt Gingrich, Michele Bachmann och Jon Huntsman deltog var nationell säkerhet. Här är hela debatten, nedan följer sedan en sammanfattning och några debattreflektioner.
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Del 7:
Del 8:
Del 9:
Temat för debatten var national security - och frågorna som ställdes kom från såväl CNN:s debattmoderator Wolf Blitz, som från publiken. Första frågan ställdes av Edwin Meese III - Justitieminister under Ronald Reagans andra ämbetsperiod, mellan 1985-1988). Han konstaterade att Patriot Act varit till stor nytta i kampen mot terrorismen och undrade hur kandidaterna ställde sig till lagen.
Newt Gingrich - partiets nye frontrunner - inledde debatten och förklarade skillnaden mellan kriminalitet och terrorism. Ifråga om kriminalitet bör man betraktas oskyldig tills motsatsen bevisats - men ifråga om terrorism handlar det om att preventivt skydda sig mot förödande angrepp, och där har Patriot Act gjort stor nytta. Och han skulle som president också stärka lagen.
Det höll förstås Ron Paul inte med om, och förklarade istället att Patroit Act var opatriotisk eftersom den undergrävde nationens frihet. Man är den situation man varnades för av författningsfäderna, där man byter frihet mot trygghet - det gäller att göra bådadera. Timothy McVeigh var också en terrorist man hade hanterat utan terrorlagar.
På det svarade Gingrich dock att McVeigh var ett utmärkt exempel på varför Patriot Act behövdes: McVeigh lyckades med sitt bombattentat i Oklahoma - just därför behövdes anti-terrorlagar. Något Paul kontrade genom att säga att det var som att sätta en polis i varje hem för att preventivt stoppa barn- och hustrumisshandel.
Bachmann förklarade att hon var för såväl konstitutionen som att skydda det amerikanska folket och skiftade fokus mot Obama, som hon återigen förklarat out-sourcat USA:s säkerhet till ACLU. Jon Huntsman lade till att man måste hitta balansen mellan frihet och säkerhet.
Ifråga om det sistnämnda kom man in på TSA:s visiteringar av flygresenärer, och frågan ställdes om det verkligen var en nödvändig del av den amerikanska säkerheten.
Rick Perry ansåg att TSA borde privatiseras och deras fackföreningar nedmonteras, vilket de gjort på ett fungerande och smart sätt i Denver, förklarade han. Han konstaterade också att Patriot Act borde stärkas.
Rick Santorum intog en tydlig position: vad man behövde göra på flygplatser var att i första hand hitta "bombaren", varför profilering av resenärer var av vikt: de mest troliga terroristerna var inte gamla mormödrar, utan unga muslimska män. Man borde därför primärt rikta in sig på dessa, ungefär på samma sätt som man gör i Israel. Något Herman Cain på ett mer subtilt sätt också tycktes ställa sig bakom - något som fick Ron Paul att avfärdande skaka på huvudet.
De kom sedan in på ämnet Pakistan, som varit på tal även tidigare debatt. Jon Huntsman förklarade att USA borde expandera användningen av droner i landet men att det är tid för USA att lämna Afghanistan och bygga upp sitt eget land. Bachmann och Perry växlade meningsskiljaktigheter: Perry upprepade sitt förslag om noll stöd till Pakistan tills de visade att de verkligen var USA:s allierade. Bachmann förklarade att det var en naiv syn och att Pakistan alltid skulle agera utifrån sitt egenintresse men att USA ändå kunde ha utbyte av att ge stöd till landet, samt att dess kärnvapen gör att de inte går att ignorera eller skjuta undan. Perry förklarade då att han aldrig sagt att man skulle ignorera landet, bara att man inte skulle ge gratis bistånd.
Lite längre fram kom de in på Israel och utvecklingen i Iran. Skulle de som presidenter aktivt med amerikanska insatser stödja ett eventuellt israeliskt angrepp på Iran?
Herman Cain förklarade att han först skulle behöva veta om planen och uppdraget var tydligt. Om så var fallet skulle man kanske kunna göra det. Ron Paul skulle inte göra det och förklarade att amerikanska krigshandlingar var Kongressens uppgift att besluta om.
Ifråga om sanktioner så förklarade Rick Perry att man borde bojkotta Irans centralbank innan man börjar tala om militära insatser. Gingrich förklarade att man behövde se saken ännu större och bli energioberoende. Bachmann förklarade att man måste agera hårt mot Iran eftersom Iran förklarat att de tänker angripa Israel.
Därefter ställdes en annan fråga från en annan högprofil i publiken, nämligen George W. Bushs fd biträdande försvarsminister Paul Wolfowtiz (en av Bushs tydligt neokonservativa medarbetare) - som frågade hur kandidaterna betraktade Bushs kamp mot AIDS och Malaria i Afrika och runtom i världen (program som Obama försiktigt fortsatt). Frågan löd:
“Under George W. Bush, who was a conservative republican, the United States spent billions of dollars to fight Aids and malaria in Africa and elsewhere, and set up the millenium challenge corporation to incourage governments of poor countries to pursue policies that promote economic growth and job creation. Do you believe those are still wise expenditures or do you think we can no longer afford them?”
Rick Santorum inledde och förklarade att han hade varit delsponsor bakom Bushs hjälp-satsningar i Afrika, och att dessa varit helt nödvändiga på en kontinent som då var på väg att förfalla. Programmen hade stabiliserat Afrika och han förklarade att pratet om 0 i amerikanskt bistånd var naivt. USA måste promota sina värderingar och man har genom sitt bistånd gjort oändligt mycket gott för Afrika som förhindrat militära interventioner.
Herman Cain tillämmpade, som han brukar, sitt affärsmannasinne och förklarade att man måste ta reda på om programmen fungerat och varit effektiva, och när man vet det besluta om saken.
Ron Paul ignorerade den specifika frågan, och talade istället om bistånd överlag ur sitt konservativa, libertarianska perspektiv: bistånd var att ta pengar från USA:s fattiga och ge till fattiga länders rika.
De talade vidare om militären, eventuella nedskärningar och superkommitténs misslyckande. Rick Santorum förklarade att republikanerna i Kongressen gjort rätt som dragit en linje i sanden. Man kunde inte kompromissa på saker som långsiktigt skulle försvåra den långsiktiga processen att få ner statsskulden. Bachmann förklarade att man först måste balansera budgeten, sen kunde man fokusera på statsskulden.
De kom sedan in på gränspolitiken mot Mexiko och illegal invandring där kandidaterna överlag upprepade sin positioner om vikten att att stärka gränsen och inte ge amnesty till illegala invandrare. Ron Paul bytte ämne något och kom in på "kriget mot droger" (som är en något annorlunda sak) och förklarade att USA åtminstone borde legalisera medicinsk marijuana. Den fråga som dock kanske blev hetast var när Gingrich ställdes inför det faktum att han på 1980-talet under Reagan stött väg för illegala invandrare att få medborgarskap. Han förklarade att man dock misslyckats på 1980-talet och att man nu måste säkra gränsen - däremot behövde man också vara vettig och inte splittra familjer som fanns i USA. Något Bachmann angrep honom för - Gingrich förklarade dock att han var rätt säker på att det amerikanska folket och pro-familje-republikaner inte skulle verka för en politik som splittrar familjer som levt fredligt i USA i 25 år och han var beredd att ta upp kampen för den saken.
Romney förklarade att USA välkomnade legal invandring, men att amnesty av illegala blev en magnet som drog fler illegala invandrare till landet.
De kom sedan in på händelserna i mellanöstern i anknytning till den arabiska våren. Rick Perry förespråkade flygförbudszon över Syrien. När han fick kritik för detta förklarade han att det var ett sätt att motverka Iran och även stärka Israels säkerhet. Jon Huntsman förklarade att den arabiska våren var svår att bedöma, men att USA skulle vara försiktiga med att välja sida i konflikter där man inte vet vilka respektive parter på de respektive sidorna faktiskt är. Historien kommer att visa vad den arabiska våren eventuellt leder till, men USA:s primära intressen i mellanöstern är Israel och att Iran inte får kärnvapen.
I slutet av debatten ställde även en annan hög profil från publiken en fråga. Mark Thiessen, som varit en av George W. Bushs talskrivare, förklarade att Bush år 2000 i sina debatter inte fick en enda fråga om Al Qaida, trots att denna grupp skulle dominera dennes presidentskap. Vilken fråga som inte ställts i denna debatt ansåg kandidaterna också var viktig att ta upp?
Rick Santorum förklarade att Central- och Sydamerika var områden det talades alldeles för sällan om. Som president skulle hans första resa bli till Israel - men därefter till Central- och Sydamerika för att bygga allianser med USA. Ron Paul förklarade att han oroade sig för nya onödiga krig och att USA skulle gå i krig utan Kongressens godkännande. Perry förklarade att man måste ta Kina på allvar - något Romney instämde i, men konstaterade att det mest akuta för stunden var Iran. Cain förklarade att hotet från cyberattacker var underskattat och Gingrich hänvisade till en rapport från 1990-talet som förklarade att USA inte hade förmåga att hantera cyber-massförstörelse- eller EMP-attacker - och sådana var underskattade hot. Huntsman konstaterade att Kina var ett hot, men Kina har också många egna problem och det största hotet för USA var trots allt den inhemska amerikanska arbetslösheten.
Vad kan då sägas om debatten?
Ämnet för debatten var ett spännande och viktigt sådant och bedömningarna inför debatten var många. Gingrich som nu är republikanernas nye frontrunner beräknades utsättas för kritik på samma skarpa sätt som tidigare pop-up-kandidater som Perry och Cain.
Det skedde dock inte riktigt, och ingen kandidat gick riktigt tydligt till angrepp mot Gingrich. Det enda angrepp han stötte på var när Michele Bachmann försökte beskriva honom som en mjukis ifråga om synen på illegal invandring. Gingrich skötte sig genomgående väldigt bra och hans öppningsanförande om distinktion mellan kriminalitet och terrorism i förhållande till Patriot Act befäste synen på honom som mycket kunnig med förmåga att förstå de viktiga bitarna i sammanhangen.
Ron Paul gjorde en bra debatt på så vis att han var såväl avslappnad som på alerten. Däremot visade han tydligt att hans isolationistiska idéer gör att hans förståelse för utrikespolitik och USA:s roll i världen blir ytterst orealistisk. Paul förstår inte hotet från radikal islam, förstår inte innebörden av amerikanskt bistånd och han visade tydligare än någonsin att vad republikanerna behöver är en konservativ rörelse som bokstavligen tror på konstitutionen (precis som Paul gör, men som demokratiska liberaler och progressiva inte gör) men samtidigt inte ignorerar att man inte längre lever på 1700-talet.
Herman Cain hade till ytan den likheten med Paul att även han var på alerten och levererade kvicka svar. Han sa också sedvanligt de övergripande sakerna rätt men detaljerna gav han sällan uttryck för att förstå. På frågan om PEPFAR (Bushs arbete mot AIDS i Afrika) utlade han först den sunda principen av att utvärdera om saker fungerat innan vidare beslut fattats, men röjde därmed samtidigt att han inte hade en susning om programmet eller vad USA under Bushs ledning faktiskt åstadkommit i Afrika. Till hans pluskonto måste dock sägas att hans egen pensionsreform baserad på modellen i Chile tycks ha fått spridning, och i denna debatt förespråkades den av Newt Gingrich.
Michele Bachmann var duktig och utrikespolitik är hennes starka sida, vilket hon visade även i den förra debatten. Men det räcker för hennes del emellertid inte...
Rick Perry gjorde också han en bra debatt. Han verkar numera mer van vid debattmiljön än han framstod i tidigare debatter. Den här gången strulade han inte till det, och lyckades till och med ge motiveringar på sina populistiska uttalanden om 0 bistånd till Pakistan och långsökta flygförbudszoner över Syrien. Han talade också återigen om sitt guvernörskap i Texas (där han onekligen är en lyckad och kompetent guvernör) och det är bra för honom - men i likhet med Bachmann så räcker det inte heller till... Och även han har satt sig i en sits som det framstår väldigt svårt att komma upp ur.
Samma sak kan sägas om Jon Huntsman. Han gjorde en av sina bättre debatter och visade att han hade förståelse för många frågor från ett unikt perspektiv (te x uttalandet om att man bör koppla ekonomi till utrikespolitik och att USA pumpar in pengar i Afghanistan medan Kina tar gruvkontrakt tillförde en ny aspekt). Men inte heller i hans fall räcker det till...
Rick Santorum gjorde en bra debatt och han framstår alltid mer tilltalande när han pratar om utrikespolitik (ett område han kan och har många bra åsikter i) än när han pratar om familjefrågor och sin kompakta avsky för gay-äktenskap. Och hans försvar av och förståelse för Bushs hjälpinsatser i Afrika var en av de bättre stunderna i debatten.
Romney var som i precis alla debatter stabil. Men stabiliteten ger honom inte längre några plus och trots att han som vanligt var i topp bland debattörerna och visade på stor kompetens och en bred förmåga att faktiskt kunna närma sig ämnen avslappnat, så låg han på samma nivå som tidigare, vilket är bra men inte nytt. Och i så här många debatter så krävs det åtminstone ibland också något nytt för att framstå som debattvinnare.
Alla kandidater gjorde således en bra debatt. Men vinnaren blev nog Newt Gingrich. Han har likheten med Romney att också han alltid låter som han alltid gör: kunnig, uppläxande och tydlig. Man kan nog få för mycket också av honom, men han har fördelen att ljuset fokuserats på honom först nu, med de flesta debatter redan avklarade. Han utsattes inte för några hårda angrepp, och lyckades förmodligen avvärja angreppet om hans mjuka förhållningssätt till illegal invandring (och till skillnad från Perry sa han inte att konservativa var hjärtlösa utan tvärtom att konservativa pro-familje-republikaner var kärleksfulla och inte skulle verka för att splittra andra fredliga familjer - vilket är en retorisk skillnad av vikt). Han visade också att han faktiskt vet vad han pratar om och att han förstår såväl de övergripande ideologiska bitarna som de sakpolitiska detaljer som andra pop-up-kandidater som Rick Perry och Herman Cain har haft svårt för.
Således: Gingrich vann debatten, och inget som där skedde ändrade utgångspunkten för de opinionsundersökningar som visat att Gingrich nu är partiets nye frontrunner.
PS-UPPDATERING:
En sak jag själv förövrigt fann intressant var att så mycket av George W. Bushs politik diskuterades. Kandidaterna var överlag helt för Patriot Act - överlag för PEPFAR, och förra debatten visade de att de också överlag var för waterboarding av Al Qaida-terrorister.
Något som visar att dagens konservativa rörelse, trots att den överlag är mer klassiskt konservativ än Bush var, och trots att de driver en mer försiktig utrikespolitisk linje än Bush gjorde - likväl fäller ett tydligt omdöme om Bushs kontra Obamas presidentskap: nästan allt Bush gjorde var bättre än nästan allt Obama gjort. Vilket är ett omdöme även jag håller med om.
Se även tidigare inlägg:
GOP-debatten i South Carolina 20111113
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar