Representanter för Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill öppna för möjligheten att Sverige blir en fristad för fd GITMO-fångar om/när Obama stänger ner fånglägret på Guantanamo. Något Obama sagt vara en hög priortiet, på vilket svenska politiker reagerar som följande enligt SVD:
– Fantastiskt, Guantánamo är en skamfläck för USA, säger Birgitta Ohlsson (fp), ledamot i utrikesutskottet.
– Det är en självklarhet. Även om det är USA som har huvudansvaret, så har de europeiska länderna varit de starkaste kritikerna av Guantánamo, säger Birgitta Ohlsson.
Även Kerstin Lundgren (c) betonar att USA "tveklöst" har huvudansvaret för Guantánamo.
– Men vi kan inte svära oss fria. Vi måste säkra att människor inte får ytterligare ett straff till följd av att man sänds tillbaka till tortyr, förföljelse och risk för livet.
Alf Svensson (kd) kallar Guantánamo "en skam för en demokratisk stormakt", och har engagerat sig i de oskyldiga uighurer som sitter i lägret. Frågan om de frigivna fångarna borde vara "en bagatell att lösa inom EU", anser han.
– Det är en så liten population det handlar om.
Moderaterna är mer avvaktande, men inte avvisande till förslaget. Moderaternas Henrik von Sydow säger:
– Det är viktigt att inte förbigå UNHCR (FN:s flyktingorgan). Innan de har en tydlig uppfattning är det svårt att ta ställning.
----------------------------------------------------
Guantanamolägret har kritiserats utifrån tre utgångspunkter:
-dels att USA där använder sig av tortyr
-dels att människor som inte bevisligen är skyldiga till något sitter där
-och dels att på obestämd tid fått sitta fänglsade utan att få sin sak prövad i rätt
Det här kommer inte att bli något långt inlägg om GITMO - men låt mig kort hänvisa till några tidigare inlägg om dessa punkter som kan vara värda att reflektera över i förståelsen av Guantanamobasen, och inför ett ställningstagande om huruvida Sverige bör eller inte bör ta emot ex-GITMO-fångar.
TORTYR
För att börja med den första punkten: bedriver USA tortyr?
Det hela blir en definitionsfråga. Bushadministrationen säger nej, eftersom de menar att de hårda förhörsmetoder de brukar inte bör klassificeras som tortyr. Andra amerikanska politiker, däribland John McCain - anser att te x waterboarding är tortyr. En uppfattning som stora delar av västvärlden också delar.
Sett ur ett historiskt perspektiv, eller jämfört med andra samtida aktörer är USA:s metoder inte hårda. Tvärtom så är de mjukare både än de metoder deras fiender Al-Qaida brukat mot amerikanska soldater, men också mjukare än allierade stater som Saudiarabien (och förmodligen också Israel) brukar mot Al-Qaida och terrorister. USA:s förhörsmetoder går främst ut på att bryta ner människor psykiskt - inte att orsaka permanenta fysiska skador - en distinktion torterare genom historien, Al Qaida, Saddam Hussein och det saudiska kungahuset bryr sig föga om.
I juni postade jag ett inlägg med titeln Artikel om Khalid Mohammed och CIA:s förhör - där det länkas till en mycket läsvärd artikel i New York Times som beskriver Khalid Mohammed och CIA:s förhör av denne.
I juli skrev jag också ett inlägg vid namn Journalist testar waterboarding om en journalist som lät testa waterboarding för att bedöma om det hela skulle anses vara tortyr eller ej.
För dem som är intresserade av detta ämne så är båda artiklarna mycket läsvärda. Läsas bör också inlägget Dick Cheney försvarar Guantanamo från den 15 december.
OSKYLDIGT INSPÄRRADE
Den andra punkten anser jag personligen dock vara den viktigaste. Problemet med Guantanamobasen är nämligen inte främst de metoder som brukas, utan de personer som sitter där.
Om oskyldiga människor utan koppling till terrorism eller Al-Qaidasympati sitter på Guantanamo - vilket har varit fallit - så är det ett oerhört politiskt problem, för att inte tala om oerhörda personliga tragedier. I ett blogginlägg från den 15 juni med titeln: Videoförhör med GITMO-fånge menar jag att USA är alldeles för hårda och snäva i sin definition av potentiella terrorister och länkar till ett videoklipp med en 21-årig fånge som suttit på basen sedan han var bara 16 år gammal. Vilket naturligtvis är helt fruktansvärt även om fången är skyldig till det han anklagas för.
Att sådant har skett på Guantanamo och att helt oskyldiga också suttit/sitter där pg a att de misstänks ha haft samröre med talibanerna eller Al-Qaida är dock den bild av Guantanamolägret som vi i Sverige redan har. (Vilket uttalandena av de svenska politikerna också indikerar).
Vad som däremot kanske inte är lika bekant är att USA faktiskt har släppt fångar, som man ansåg var ofarliga och oskyldiga - som i själva verket inte var detta. Vilket jag ger ett exempel på i inlägget: GITMO-fånge spränger sig i Irak från den 31 juli.
Således är frågan inte svart eller vit. (Vilket också präglar synen på den tredje punkten, gällande rättgångar för de intagna; läs artiklarna om fången som sprängde sig själv i Irak, samt artiklarna om Bin Ladens chaufför). Majoriteten av fångarna är inte skyldiga på samma sätt som Khalid Sheik Mohammed. Men många av fångarna är heller inte oskylidga eller ofarliga likt det tidigare klippet med förhöret av GITMO-pojken, eller "Bin Ladins taxichaufför" (om vilken jag skrev två inlägg i början av augusti: "GITMO-rättegången" och "GITMO-rättegången - del2)
De flesta fångar befinner sig förmodligen i en mer eller mindre suddig gråzon. Det gäller också de fångar som är tänkta att släppas fria. Om de bevisligen utom alla som helst tvivel för alla parter var oskyldiga så skulle problemet om vart de skulle ta vägen inte vara något problem. Alla ser dock inte saken på det sättet. En orsak, som föranleder Sverige att tänka sig ta emot ex-GITMO -fångar är at t deras hemländer inte vill ha dem. Vilket Centerpartisten Kerstin Lundgren också gav uttryck för i SVD:s artikel, när hon sa:
– Men vi kan inte svära oss fria. Vi måste säkra att människor inte får ytterligare ett straff till följd av att man sänds tillbaka till tortyr, förföljelse och risk för livet.
Därmed tycks hon alltså dela en av USA:s egna slutsatser. Nämligen att fångarna som frisläpps riskerar att torteras i sina hemländer (dvs med riktig, ortodox tortyr utan fåniga moderna amerikanska restriktioner.)
Den slutsats hon dock inte tycks dela med USA är var dessa ska ta vägen. USA kan tänka sig släppa fångarna (vilket Sverige vill) - men är själva inte beredda att släppa in dessa i många fall gråzonsfångar till USA. Även om svenska politiker tycker att det borde vara USA:s ansvar att ta in dessa, så delas inte den åsikten av amerikanska politiker - och Obama lär inte heller vara speciellt intresserad av att in fd GITMO-fångar till USA.
Vad ska man då göra med dessa?
I de fall där det går att skicka dem till sina hemländer utan risk för deras liv och välbefinnande ska detta givetvis göras - om de är oskyldiga. De som inte har något "hemland" värdigt namnet, måste dock skickas någon annanstans. Här skulle Europa faktiskt kunna vara åtminstone en smula konsekvent, genom att låta fångarna komma till europeiska länder (Eftersom Europa varit några av de starkaste kritikerna till GITMO). Det gäller även Sverige.
Men innan Sverige säger ja till något sådant bör vi tänka efter. Det måste finnas tydliga kriterier. De enda ex- GITMO fångar Sverige eventuellt bör ta emot är ex-fångar som inte är jihadister. Dvs fångar utan någon som helst sympati för någon form av jihadistisk ideologi. Personer med en jihadistisk ambition i någon form bör inte få komma till Sverige, helt oavsett om de suttit på Guantanamo eller ej. För att ta reda på hur det förhåller sig med de enskilda individerna krävs ingående och proffesionella utredningar av varje enskilt fall. Innan Sverige därför fattar något beslut, måste frågan först ställas om vi är beredda att ta det ansvar det också innebär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar