Den svenska vänsterorienterade islamdiskursen

Igår sändes två program på SVT som ur olika aspekter handlade om Islam. Dels Existens som handlade om hur den Livets Ord anknutna tidningen Världen Idag rapporterade om islam ur en negativ synvinkel, och dels Debatt senare på kvällen som handlade om Islam och synen på islam. I det senare programmet kan noteras att två debattörer, Nima Dervish och Dick Erixon försökte lyfta fram problematiken med islamismen (fundamentalistisk islam/extremism eller vilket namn som nu må användas) - och förklara att te x minaretförbudet i Schweiz och opinionsundersökningen som visar på att 26% av svenskarna också är emot minareter förmodligen beror på de legitima reservationer som faktiskt finns mot islam. Genast gick debattstudions muslimska representanter till motangrepp, och istället för att självkritiskt tala om problemet med muslimsk fundamentalism, så ville de tala om problematiken med islamofobin.

Såväl islamism som islamofobi utgör två viktiga problem. Den militanta islamismen som finns såväl i Sverige som utomlands (i Sverige i form av Mohammed Omar som sympatiserar med terroriströrelser, och i form av islamister som värvar ungdomar att åka till Somalia för att strida för islamistmilisen) är ett problem som måste bemötas. Islamofobi - dvs människor som diskriminerar muslimer pg a att de är muslimer är också ett problem som också det måste bemötas. Problemet med gårdagens debatt var dock att medan Nima Dervish och Dick Erixon inte alls var emot att diskutera islamofobi och inte gav uttryck för att detta inte skulle vara ett problem, så verkade de muslimska debattörerna överhuvudtaget inte anse att islamismen var ett problem. Istället för att självkritiskt försöka bemöta de - ur ett västerländskt perspektiv - element av militant islamism som tveklöst finns bland miljontals muslimer, så riktade de genast udden utåt och menade att de som individer inte skulle behöva ta kollektivt ansvar för religionen islam.

En sådan bristande självkritik talar i mångt och mycket för sig själv. Det finns mängder av saker i Koranen och i den muslimska historien som har föga gemensamt med västerländska värderingar. Bibeln innehåller givetvis också den massvis av smått morbida passager om det ena och det andra som israeliterna sysslade med för 3,500 år sedan. Skillnaden mellan bibeln och koranen - är dock att såväl kristna som judar utvecklat en hundra- och tusenårig teologisk tradition som gjort att det i princip inte existerar någon som tror eller förespråkar att te x homosexuella eller äktenskapsbrytare ska stenas till döds (I kristendomens fall tog Jesus själv avstånd från det hela).

Samma tradition finns dock inte inom islam: Koranen innehåller mängder av våldsuppmaningar som miljoner muslimer världen över faktiskt tolkar bokstavligt (nej, Koranen säger ingenting om stening, men Mohammeds sunna - livsexempel - föreskriver stening av äktenskapsbrytare och det finns mängder av hadither som beskriver hur Mohammed beordrade att människor skulle stenas till döds).

Islams historia är dessutom en extremt imperialistisk sådan - där religionen med svärd från 630-talet evt och framåt spred sig över hela mellanöstern. Kristen imperialism har tveklöst också existerat, men sällan om ens någonsin motiverats utifrån samma exklusivt teologiska grunder som den muslimska imperialismen gjort: Mohammed var en krigsherre, något Jesus (eller Buddha) inte var.

Av dessa anledningar finns det en mängd frågor som muslimer måste konfrontera - och det är bristen på en sådan intern konfrontation som gör att icke-muslimska västerländska medborgare blir skeptiska. Det finns "moderna" muslimska teologer med en demokrativänlig islamism - men dessa verkar oftast vara mer intresserade av att bemöta islamofobin i det omgivande västerländska samhället än att självkritiskt konfrontera de delar av sin egen tro som går stick i stäv med västerländska värderingar. Det i kombination med de islamister som faktiskt finns och som stöder sjuka saker som stening till döds av äktenskapsbrytare (jag känner muslimer som förespråkar sådant, även om de av naturliga skäl inte kan praktisera sådant här i Sverige) gör att det finns goda skäl att vara kritisk mot islam. Och så länge moderata och sekulära muslimer blundar för detta är det desto viktigare att en sådan kritik aktivt hålls vid liv.

I USA finns en konservativ rörelse med goda kunskaper om islam, som inte är rädd för att gå in på djupa diskussioner i ämnet - en liknande rörelse behövs i Europa. En sådan rörelse bör agera precis som anti-kommunismen: respekt för individer men tydlig i polemik mot den kommunistiska ideologin.

Problemet gällande islam är att de flesta politiker inget kan om islam och att de som kan något är utbildade på universitet bestående av vänsterakademiker och islam-apologeter, som i likhet med debattörerna i Debatt hellre vill framstå som fördomsfria och sofistikerade genom att angripa islamofobin hellre än att angripa de faktiska problemen med islamismen. Det är dock just sådant beteende som gör att en intellektuellt förankrad anti-islamism behövs, på samma sätt som en intellektuell förankrad anti-kommunism en gång behövdes för att stå emot de totalitära elementen i kommunismen.

Se även tidigare inlägg:

Den inhemska amerikanska islamismen 20091129

Bill O Reilly om islam och Fort Hood 20091111

Fort Hood, hedersmord och Islam 20091107