Här kommenterar också Charles Krauthammer och Bill O Reilly Kinas provokationer, som börjat bli ganska många:
Kina verkar med sina provokationer vilja förmedla att det är USA som bör passa sig för dem. Men ärligt talat så är det förmodligen Kina som bör passa sig mest. Kina är tveklöst på väg att bli en världsmakt att räkna med, men Kina kan för närvarande inte jämföras med USA. Deras makt och inflytande kommer inte i närheten av USA:s även om USA knappast gör särskilt mycket för att hävda den ståndpunkten (tvärtom). Det USA:s statsskuld och budgetunderskott till trots. Går Kina för långt så kommer USA (som till skillnad från Kina - som aktivt verkar vilja provocera USA medan USA under årtionden gjort precis motsatt sak: nämligen försökt närma sig Kina och bygga upp vänskapliga relationer) att ledsna på den kinesiska kommunistregimen, och i en sådan situation så är det nästan säkert Kina, inte USA, som kommer att förlora mest. Om så blir fallet så kommer förmodligen Kina att dra samma slutsats som japanernas general Isoruku Yamamoto i samband japanernas attack mot Pearl Harbor, när denne (enligt vissa uppgifter) sa:
"I fear all we have done is to awaken a sleeping giant and fill him with a terrible resolve."
Dock kommer en sådan sak förmodligen att ske med någon annan president än den för närvarande sittande. Med det inte sagt att Obama hanterat Kina diplomatiskt smart (att vara alltför tam är inte alltid diplomatiskt smart - precis som en kall motsats inte heller är det), för det har han inte - vilket mycket indikerade redan när han intog presidentämbetet förra året.
Se även tidigare inlägg:
Obama tänker möta Dalai Lama 20100204
USA:s relation med Kina allt kallare 20100131
Kina: vän eller fiende? 20090124
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar