Newt Gingrich som ledde republikanerna till sin stora seger i kongressvalet 1994 mottas på CPAC som en hjälte och gör entré i den konservativa församlingen ungefär på samma sätt som presidenten gör vid ett State of the Union-tal. Han talar sedan om ett principbaserat bipartisanskap. Han inleder dock med att sätta den konservativa snöboll som börjat rulla, i perspektiv:
Obamas presidentskap har inte skapat speciellt många jobb, men tre personer har Obama med säkerhet gett jobb till: Bob McDonnell i Virginia, Chris Christie i New Jersey och Scott Brown i Massachusetts. Gingrich förklarar att han i egenskap av historiker var säker på att Scott Brown inte hade kunnat vinna i Massachusetts om det inte vore för Obama. En snarlik sak kan sägas om Ronald Reagan - om det inte vore för Jimmy Carter så är det inte säkert att Reagan hade vunnit. Han förklarar vidare att den starka konservativa rörelsen som kommer att förändra USA inte hade varit möjlig utan Pelosi och Reid - som gett USA valet mellan en liberal vänsterradikalism och en konservativ revolution - och det amerikanska folket har tydligt tagit ställning för det sistnämnda och Republikanerna kommer att kontrollera båda kamrar efter höstens val, och förmodligen välja en ny president 2012. Historien visar dock att man inte i 3 år kan göra ingenting: det finns problem som måste lösas - och därför måste konservativa och republikaner samarbeta ansvarsfullt redan nu. Ett sådant samarbete fanns när han själv ledde Representanthuset under 1990-talet när Bill Clinton var president. Gingrich samarbetade gärna utifrån principer - dvs samarbetade utan att kompromissa med sina principfasta ståndpunkter, men gärna samarbetade i de frågor presidenten ville driva - det bör Republikanerna göra också nu i frågor som sjukvårdsreform et c, men däremot bör det göras utifrån republikanska principer, inte utifrån Barack Obamas villkor:
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2010 - del 13: Vad är en konservativ utrikespolitik? 20100222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar