Mike Huckabee, som inte deltog på årets CPAC, trots att denne omöjligt går att betrakta som något annat än konservativ i samtliga avseenden, kritiserade dock konferensen och sa att CPAC de senaste åren blivit alltmer libertarianskt och mindre republikanskt - vilket var en orsak till att han inte åkte dit detta år. Samtidigt trycker han också in en liten kil mellan CPAC och te-party-rörelsen:
Det är svårt att förstå exakt vad Huckabee menar med detta. Att CPAC blivit mer "libertarianskt" de senaste åren är knappast något konstigt, eller ens något oväntat. Jag följde inte CPAC-konferenserna under Reagan eller Newt Gingrich-erans glansdagar, men jag har svårt att tro att de inte då skulle ha varit mer konservativa än de var under president George W. Bush. En annan konstig sak är hans distinktion mellan CPAC och te-party-rörelsen, som han tycks vilja sympatisera mer med. Det måhända att CPAC blivit mer libertarianskt - men te-party-rörelsen är ju i princip alltigenom libertariansk till sin natur. Än konstigare är varför Huckabee egentligen har något emot det, då han själv förespråkar minst sagt libertarianska ekonomiska ideal. Om han ogillar att en del libertarianer skränade mot krigen på CPAC så berodde de rösterna dock knappast på CPAC-etablissemangets syn på saken. Och det fanns gott om talare som gick emot de isolationistiska tendenserna som libertarianerna förde med sig in på konferensen. Svaret till Huckabees utspel kan dock bero på att konferensen detta år i princip tonade ner den socialkonservatism som Huckabee själv - tydligare än de flesta nationella republikaner - förespråkar. Det fanns inga elaka utspel om hemska gay-äktenskap (nästan tvärtom) och inget större utrymme för abortfrågan. Det var istället ekonomin som stod i fokus. Med tanke på hur många etablissemang-republikaner som nu förespråkar gay-äktenskap, så är det troligt att te-party-rörelsen i det avseendet är mer kritiska. Vilket förmodligen skulle gynna Huckabee. Och kanske var det detta som föranledde utspelet.
Naturligtvis är Ron Pauls återuppståndelse i viss mån problematisk - eftersom Paul tar avstånd från tämligen centrala krigsfrågor, men republikanerna har inte möjligheten att stänga ute denna mycket energiska del av partiet (vilket CPAC bevisade). Det är dessa som kommer att ge Republikanerna en chans att faktiskt besegra Demokraterna. Vad man bör göra är istället att ge libertarianerna stort utrymme i ekonomiska frågor, men låta partiets andra (och mer etablerade) falang fortsätta driva krigs- och säkerhetspolitiken. Partiet har dessutom många medlemmar som är libertarianer i nästan alla avseenden (socialliberala, men ekonomiskt konservativa) som inte förespråkar isolationism (Scott Brown är ett bra exempel). Rädslan för Ron Pauls naiva utrikespolitiska idéer behöver därför inte överdramatiseras. Partiet har fortfarande Dick Cheney och en hel hög andra krigspolitiker på lager. Det viktiga för stunden är att libertarianerna och de vanliga republikanerna enat sig om att Obamas ekonomiska politik är katastrofal. Det gör risken för en brytning inom partiet mycket mindre. Och för närvarande borde den frågan vara den allra viktigaste. Och även om kandidaternas olika ståndpunkter i dessa frågor säkert kommer att bli av enorm vikt i det republikanska primärvalet för presidentkandidaturen, så är det två år kvar tills dess.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2010 - En sammanfattning 20100222
Huckabee intervjuar Tony Blair 20100208
Recension: Character is the issue av Mike Huckabee 20100206
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar