Här växte de vänsterliberala klass- och rasteoretiska idéerna fram som en konservativ politik sedan skulle vända sig emot. Dessa idéer kretsade kring följande: Generationsförmedlad fattigdom berodde enligt liberalismen på samhällsstrukturer och rasism - inte på bristande personligt ansvar. Män hade rätten att skaffa barn, men tvingades inte ta ansvar i att försörja dem. Lågbetalda jobb var meningslösa och välfärdscheckar därför bättre. Brott var en konsekvens av ett dåligt samhälle, och lösningen var således inte poliser utan socialhjälpprogram.
Under 1960-talet omsattes dessa idéer i praktiken. Inom 3 år efter 1960 fördubblades välfärdshjälpen i amerikanska storstäder. Fängelsestraffen sänktes och domare dömde brottslingar till samhällstjänst istället för fängelse.
1990 kunde resultaten av denna politik skådas. Morden i New York City var det året 2000 till antal. Drogkarteller härskade i stadens fattiga delar. Småföretagen flydde staden och en av sju levde på välfärd.
Under 1980-talet höjdes dock röster bland konservativa på en välfärdsreform som skulle minska beroendet av staten. Denna reform motsatte sig landets vänsterliberaler med höga rop. Dessa röster ignorerades dock av ingen mindre än president Bill Clinton, som 1996 - tillsammans med den av Newt Gingrich konservativa kongressen - avskaffade möjligheten till välfärd på livstid (här är Wikipedias artikel om Clintons välfärdsreform). De som tidigare sagts inte kunnat arbeta började nu jobba i skaror. Välfärdsberoende minskade med 66% och fattigdomen bland svarta barn sjönk likaså. I New York City manade guvernör Rudolph Giuliani folk att börja arbeta ett år innan välfärdsreformen trädde i kraft. Och välfärdsberoendet i staden har sjunkit med 70%.
I New York City tog man också itu med brottslighet på ett nytt sätt. Sen 1990 har staden upplevt den mest dramatiska minskning av gatubrott bland alla storstäder i den industrialiserade världen. New York gjorde detta genom att avfärda de liberala vänsterteorierna. Polischef William Bratton förklarade 1994 att polisen - inga välfärdsprogram - skulle kunna sänka brotten i staden med 10% inom bara ett år. Det gjordes också med råge genom en mer effektiv polis och fler gatupoliser. Brottsligheten föll - och med minskad brottslighet följde ökad turism - och därmed entreprenörskap med behov av outbildade låglönearbetare - just den grupp människor som tidigare behövt välfärd. Det ökande entreprenörskapet gjorde också att brottsligheten minskade och kvarter upplevde ett stort uppsving. Tidigare farliga områden blev ofarliga.
I USA har den nationella brottsstatistiken minskat med 41% sedan 1991 - vilket är den största minskning i modern historia. Heather Mac Donald avslutar lite senare sin artikel:
In the last 20 years, conservative ideas, including the value of all work, which binds us to each other through the strange beauty of commerce and voluntary exchange, have done more to turn around American cities than four decades and hundreds of billions of dollars of welfare entitlements, social programs, and public housing ever did. More than 10,000 minority males are alive in New York City today who would have been dead, had New York’s homicide rate remained at its early 1990s level. A policy triumph doesn’t get any more concrete than that.
Svaret på brottslighet och samhällsberoende är sällan enkelt. Och problem finns som olika system åtgärdar olika bra. Jag själv tror inte att poliser och ökade fängelsestraff är det enda eller ens det enkla svaret. Men motsatsen är förstås inte heller svaret.Onekligen har dock positiva förändringar skett
När jag växte upp på 1980- och 90-talet hörde jag berättelser om bekanta som varit i New York och blivit rånade på sina skor - och historier om hur våldsamt det var i USA var inte helt ovanliga. Jag har inga större erfarenheter av de verkliga förhållandena, men några liknande historier har jag inte hört på väldigt länge. Och den gamla föreställningen av New York som en våldsam (smutsig) stad som jag snappade upp för 20 år sedan, känns idag väldigt främmande.
Jag bor dock inte i New York och har bara varit där en gång. Om någon gör det så vore en kommentar dock intressant. Har situationen förändrats de senaste årtiondena?
Källa: City Journal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar