Är USA och Kina på väg mot ett kallt krig?

The Economist skriver här om Kinas alltmer utmanande attityd mot världssamfundet, sina grannar - men kanske mest av allt, mot USA. Artikeln förklarar hur Kina 2009 bemötte president Obama med förakt under dennes besök i landet, hur man reagerade med vrede när Obama-administrationen på ett inte alls oväntat sätt sålde vapen till Taiwan, och när han träffade Dalai Lama - något som heller inte var oväntat eller något nytt för amerikanska presidenter.

Kina har dessutom muckat gräl med grannländer till vilka man tidigare varit noggrann med att kultivera relationerna. Och man har agerat aggressivare mot både Japan och Indien. The Economist förklarar att en av orsakerna till Kinas beteende är dess underskattande av USA:

China’s recent behaviour is in part the product of a miscalculation, dating from the global financial crisis. Many Chinese believe that America’s power has gone into an inexorable decline. Chinese leaders’ preoccupation with sweeping changes to the Communist Party hierarchy in 2012 may be helping to reinforce this belief. At a time of domestic uncertainty, running down the foreign opposition is popular.

Att Kina agerar utifrån tron att USA är svagt är en slutsats jag också drar i detta inlägg. The Economist förklarar vidare att USA dock kommer att vara världen starkaste militärmakt lång tid framöver - och att provocera USA tjänar inte Kinas intressen. Kinas agerande mot sina grannländer har redan fått USA att fördubbla sitt engagemang i Sydostasien, och gjort att Japan och Sydkorea slutit närmare vänskapsband. Vad Kinas president Hu Jintao - som inom kort kommer att besöka president Obama i Vita Huset - behöver göra, är att konfrontera den rabiata anti-amerikanismen på hemmaplan och erkänna USA:s roll i världen, och att USA också gett Kina mycket gratis.

USA:s fd utrikesminister Henry Kissinger skriver också här i följande artikel hos Washington Post om saken. Han förklarar att många kineser har synen att USA försöker hålla Kina inlåsta. Det samtidigt som amerikanska analytiker varnar för Kinas tilltagande ekonomiska och militära makt.

Man måste därför undvika att dessa saker blir självuppfyllande profetior. Ett kallt krig mellan de två länderna skulle nämligen få förödande konsekvenser, förklarar Kissinger. Det kan dock undvikas om de två länderna lyckas definiera en övergripande gemensam syn på sin relation till varandra. För närvarande pågår oändligt många kontakter och relationer de två länderna emellan - men någon övergripande syn som definierar relationen mellan de två finns inte. Under det kalla kriget mot Sovjet var relationsdefinitionen att de båda hade en gemensam fiende/konkurrent. Idag finns dock ingen lika tydligt enande faktor. Båda nationerna är starkt nationalistiska med en stark tro på sina egna ideal. De måste dock komma till insikt om att ingendera land kan dominera den andre, och att en konflikt skulle dränera båda länder. De måste således arbeta för en relation av ömsesidig respekt som förhindrar att en internationell block-politik likt den som rådde under kalla kriget uppstår.

Det bästa sättet att definiera relationen länderna emellan, är dock enligt min syn på saken, att USA visar att de är en makt att fortfarande räkna med och att de inte kommer att släppa sin roll som de asiatiska demokratiernas främsta beskyddare.

USA ger - och bör fortsätta ge Kina stora möjligheter att utvecklas ekonomiskt, bygga upp sitt civila samhälle och interagera med det internationella samfundet som alla andra länder. Däremot bör USA vara tydliga med att det finns en ideologisk skillnad mellan de två länderna, och att USA inte tänker backa när de själva eller deras ideologiska och demokratiska vänner hotas. Kina är nämligen inte som Europa, som försöker betona andra ideal än strävan efter nationell makt (Europa strävar förstås efter makt som alla andra, men har hjärntvättat sig själva med att tro att de strävar efter mer ädla saker som typ världsfred och miljöförbättring). Därför måste relationen med Kina också definieras utifrån att Kina förstår att den demokratiska världen och dess ideal inte kan köras över. Och det bästa sätt att göra det på, är ett starkt USA. Det är också bästa sättet att undvika ett kallt krig. För om makt - snarare än ideologisk idealism (och Kina har sedan länge övergett den ideologiska idealismen, till skillnad från dagens islamistiska terrorister som inte är mäktigare, men krigar i alla fall pg a ideologisk/religiös idealism) - är ens mål, så kommer man inte att utmana den starkare förrän man själv är säker på att utgå med seger. USA bör därför tydligt visa att de inte kommer att kunna besegras inom lång, lång tid framöver.

På följande länk finns en bit ner ett utmärkt klipp av Ronald Reagan där han pratar om precis denna princip: fred genom styrka. Reagan talar om Sovjetunionen, men hans ord passar helt och hållet in på det rådande förhållandet till dagens Kina.

Källor: The Economist, Washington Post

Se även tidigare inlägg:

Amerikaner tror sig vara bräckta av Kina 20110114