Japan är ett av världens mest utvecklade och trygga länder, men konfronteras av växande problem. Inte minst den snabbt åldrande befolkningen. Hittills har man dock hanterat detta inte genom ökad invandring, utan genom att satsa på ny teknik. När Europa på 60-70-talet började ta in invandrare för att lösa arbetskraftsbehovet började man i Japan utveckla androider - robotar som kan utföra grundläggande arbetsuppgifter i människors ställe.
Jessica Axelsson förklarar vidare att Japans kultur är en av de mest utvecklade och att kulturen har stor inverkan på människor - där hon betonar de positiva sidorna:
Allt handlar om att man med solidaritet och med hjälp av en gemensam värdegrund lyckades resa en hel nation från spillror till hypermodernitet på några decennier. Hela samhället är uppbyggt på kulturella grundvalar som hierarki, flit, respekt, ödmjukhet, sparsamhet och uthållighet.
I ett land med en yta på ca 80 procent av Sverige varav mer än 70 procent inte är beboelig, lever cirka 128 miljoner människor. Det har fått japanerna att förstå vikten av att ta hänsyn till varandra.
Japanerna har, förklarar hon, en högstående kultur och de värnar också denna genom att vara mycket reserverade mot invandring. Och även om invandring skulle kunna vara en lösning på de problem landet står inför så "möts invandringsfrågan av ett kompakt motstånd ifrån hela samhället, från högre tjänstemän till risbönder." Man bygger således hellre robotar än låter invandrare ta hand om sina gamla. Jessica Axelsson reflekterar sedan över denna fientlighet till mångkulturalism och skriver:
Japanerna ser ingen som helst nödvändighet eller intresse att uppmuntra mångkultur. Det är snarare extremt att förespråka mångkultur i Japan. I en svensk kontext skulle medeljapanen uppfattas som rasist eller nazist och inte tas på allvar av sina grannar eller arbetskamrater.
Ska man då tycka att japanerna är rasister eller nazister och att dem är helt fel ute? Nej. Jag förstår japanerna. De ska vara stolta över sin kultur och ska i största möjliga mån sträva efter att behålla det unika som fortfarande finns kvar i detta fantastiska ö-rike. Mer löjligt blir det om vi svenskar ska börja lära upp japanerna, om någon över huvudtaget ska börja lära ett av världens mest beundransvärda folk hur man ska leva och handla.
Hon avslutar sedan:
Jag hoppas verkligen att det krut man lagt på robotarna i Japan utvecklas ytterligare, blir en succé som kan fylla japanernas alla behov så att landet kan fortsätta vara speciellt, unikt och föra vidare en av världens rikaste kulturer. Att kvinnorna föder fler barn eller att man hittar andra lösningar. Istället för att lära sig av USA, lär man sig av sig själva. Hankinesiska Kina, Japan och Sydkorea, med flera, är och kommer att förbli homogena och framgångsrika civilisationer. För det sista som japanerna själva vill ska ske, är att Japan blir en av mängden mångkulturella söndrade länder.
Jessica Axelssons artikel är en bra sådan men brister onekligen gällande reflektioner. Dels gällande Japan där de många problem som finns i det japanska samhället (ur inte minst ett svenskt perspektiv med stark tro på sociala skyddsnät, en icke-tro på hederskulturer oavsett form, etc) ignoreras. Artikeln brister också i förståelse av amerikansk multikulturalism och dess betydelse för världen - och då inte minst betydelsen för just Japan.
Multikulturalismen har onekligen en mängd problem här i Europa - men i USA:s smältdegelsideal är multikulturalismen en del av nationsbygget från dess allra första början.
"Give me your tired, your poor/Your huddled masses yearning to breathe free"
Så lyder orden på frihetsgudinnan. Något som gjort att USA bl a har över en miljon amerikansk-japanska medborgare (den japanske senatorn Daniel Inouye är USA:s längst gångna asiatiska politiker) och onekligen är det land med mest långtgående relationer med Japan. I USA fungerar multikulturalismen betydligt bättre än den gör i te x i Sverige, och den amerikanska multikulturalismen har också knutit samman USA med omvärlden (och vice versa) på ett sätt som Sverige eller Japan inte har gjort.
USA kan dock vara multikulturellt pg a att dess nationella identiet kretsar kring en tydlig ideologisk trosbekännelse snarare än kring ras, religion eller kultur - i kombination med ett folk som faktiskt på allvar tror på denna bekännelse. Så är inte fallet på samma sätt i vare sig Sverige eller Japan och därför är dessa (och många andra) länder också mindre anpassade för den amerikanska multikulturalismen.
Att USA är ett multikulturellt land innebär dock inte att USA förespråkar global multikulturalism. Vilket Japan är ett utmärkt exempel på. Japan är det största nationsbygget i världshistorien - där USA i princip från grunden byggde upp det japanska samhället, från dess konstitution som ger religionsfrihet, kvinnliga rättigheter etc, till den fria marknadsekonomi som helt lagt grunden för den japanska tillväxten. (De delar av Japan som under andra världskriget intogs av Sovjetunionen såg inget liknande). Japan är således en av USA grundad självstyrande japansk demokrati (Japanese style democracy). Samma toleranta inställning har USA också haft gällande nationsbygget i Irak, där man på samma sätt stakat ut nationens ideologiska grunder men gett nationen frihet att skapa ett eget samhälle (Iraqi style democracy). Japan har lärt sig mycket av USA - det om såväl baseball, kapitalism och demokratibyggen. Samtidigt som man värnat sin egen nationella integritet.
Här i Sverige jämställs, som artikeln också påpekar, nationalism nästintill med totalitarism och nazism. Så är inte fallet, och på det är Japan ett utmärkt bevis. Det som en gång var en grym och totalitär imperiemakt är idag en av Asiens fredligaste och mest välbärgade demokratier. Vad som orsakat den förändringen är inte i första hand bristande nationalism (något japanerna uppenbarligen fortfarande har gott om) utan ett utvecklat demokratiskt system med respekt för individers frihet. Ett sådant system har Japan, i kombination med en stark nationalism och en stark ideologisk vänskap med USA. Japan bör verka för att värna alla de sakerna: att bevara sin nationella särprägel och identitet och sina band till USA.
I de avseendena har Sverige förmodligen mer att lära av Japan än omvänt.
Se även tidigare inlägg:
69 år sedan Pearl Harbor 20101208
Japan och USA inleder stor militärövning 20101203
APEC-mötet och Obamas Japan-vistelse avslutas 20101115
Obama avslutar Asien-turnén i Japan 20101113
Veteran minns Japans kapitulation 20100903
Japan, USA och atombomberna 65 år senare 20100810
Manga ska påminna om den japan-amerikanska alliansen 20100810
Japans regering och den amerikanska militären 20100615
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar