Här intervjuas också USA:s fd FN-ambassadör John Bolton om Israels möjliga planer att slå till mot Irans kärnkraftverk:
Hotet från Iran har väst inte blundat inför. Såväl Europa som USA har arbetat för att förmå Iran att inte bygga egen kärnkraft - däremot har Europa och även Obama-administrationen inte tagit hotet på tillräckligt stort allvar. Detta gäller även svensk media. I detta inlägg uppmärksammar jag en intervju gjord av SVD den 26 mars 2006 med vänsterförfattaren Loretta Napoleoni som talar om sitautionen i Irak, men också om Iran och säger så här:
– De [USA] kommer att attackera Iran inom ett år, det vill säga innan nästa presidentkampanj sätter igång. Inte med trupper, för det finns inga att tillgå, däremot med flygbombningar mot kärnkraftsanläggningarna. USA letar nu efter argument att göra detta och sannolikt kommer man att gå på Irans varningar om att utveckla kärnvapen, eller dess hot om attack mot Israel. Detta trots att Irans hot bara är retorik som man fört ända sedan 1988 respektive 1979.
Vänstern har ända sedan Ahmadinejads teokratiska regim börjat utveckla kärnvapen och hota Israel försökt avväpna Irankritikerna genom att hävda att Iran bara ville ha fredlig kärnkraft, inte kärnvapen - att Ahmadinejads prat om Israel egentligen inte betydde att han ville fördriva Israel från kartan utan var en felöversättning etc. Inget talade dock för att vänsterapologeterna skulle ha haft rätt. Och nu tyder allt på att de har haft fel: Iran är en blodtörstig antisemitisk krigsregim - och det enda som förhindrat deras hatretorik från att träda i kraft tidigare har varit Israels militära överlägsenhet - inte deras egen fredsälskan.
I den här situationen har president Obama ett enormt ansvar. Han har gjort avskaffande/nedrustning av kärnvapen till en huvudfråga. Ett iranskt kärnvapen vore dock betydligt värre än hundra ryska eller amerikanska kärnvapen. Och om Iran skulle lyckas med att framställa ett sådant så vore det ett i alla avseenden enormt misslyckande av Obama vars idéer om hur man skulle "hantera" Iran ter sig lika naiva som de med insikt förstod redan 2009.
I den här situationen skulle Herman Cains slogan kunna vara en bra vägledning för amerikansk politik i förhållande till Iran: "If you´re messning with Israel, you´re messing with the United States of America." Istället för att driva en tydlig utrikespolitik där man visar sina vänner lojalitet, så har Obama istället valt att tala illa om Benjamin Netanyahu - och det i en tid när vänskap USA och Israel emellan är av yttersta vikt.
Se även tidigare inlägg:
Iran nu kapabla att bygga kärnvapen 20111108
2 kommentarer:
Iran har sedan länge försökt sig på att göra kärnvapen och kommit en bra bit på vägen. De som minns vintern 2009-2010 kommer ihåg att Iran gång på gång skröt att dom kunde anrika sitt Uran till högre och högre halter klyvbart Uran. Till slut nådde de en anrikning på ca 20%. Så högt anrikat Uran går inte att använda i en civil och kommersiell reaktor.
Sedan hände Stuxnet (oklart vilka som egentligen låg bakom) som förstörde det stora flertalet centrifugeringsanläggningarna som används för att anrika Uran.
Till själv problemet, att bygga en kärnvapen bomb är enkelt om man har anrikat uran, det lärs till och med ut på Svenska universitet!
I och med att Iranierna tillåtits bygga upp denna kapaciteten att anrika Uran (vilket började innan januari 2009!) så är det inte bara Obama som misslyckats utan även George Bush samt tidigare presidenter. Obama är bara den senaste i raden av presidenter som inte tagit tag i frågan...
Jag instämmer i analysen av Iran - men inte i analysen av Bush/Obama. Bush fick pg a det enorma mediala trycket (som i exemplet ovan) och världsopinionen som formades därav, sina händer politiskt bakbundna efter Irakkriget. Det fanns i princip ingen politisk möjlighet alls för Bush att göra mer ifråga om Iran än han faktiskt gjorde.
Obama däremot började med ett nytt (och positivt) politiskt kapital när han tog vid 2009, och Iran var ett större hot än landet var under Bush. Men istället för att konfrontera Iran och göra tydliga krav uppbackat med principiell beslutsamhet och amerikansk styrka, så ville han "förhandla med Iran" på ett sätt många analytiker ansåg var naivt. Det senaste året har han tagit en något hårdare ton (efter att hans försök till medling visat sig vara något Iran - som väntat - brytt sig föga om) - men han har gjort alldeles för lite, alldeles för sent. Ansvaret är således hans i betydligt större utsträckning än någon annans.
Skicka en kommentar