Jim Wallis om Afghanistan-kriget

Den evangelikale vänsteraktivisten Jim Wallis har här en artikel i Huffington Post om sin syn på Afghanistankriget. Artikeln inleds med ett förkastade av Dick Cheney. Wallis förklarar att Dick Cheneys politik var en skam för USA och en tragedi för resten av världen, och anser att Cheney därför inte har rätt att säga något om Obama-administrationen. Wallis skriver:

"Dick Cheney always wants to fight. But Cheney's foreign policy was an embarrassment for America, and a tragedy for the rest of the world. And not to follow his advice is always a good first step of moral wisdom."

Vad Wallis dock missar är att Cheney inte tillhörde den neokonservativa skolan ("som alltid vill ha krig") när han tillträdde som vice-president. Resten av resonemanget är ungefär lika okunnigt: USA måste satsa på diplomati och humanitärt arbete istället för militär. Det ena utesluter emellertid inte det andra - och USA har ända sen krigets början satsat enorma resurser på humanitärt arbete i Afghanistan.

Wallis fortsätter med att förklara att uppdraget borde ledas av dem som "kan" Afghanistan, gärna internationella organisationer varit i landet länge:

"Bring to the White House the international organizations who know Afghanistan well because they have been there so long -- such as World Vision, Mercy Corps, Catholic Relief Services, Oxfam, Tearfund, Christian Aid, Church World Service -- and many others. Ask them what U.S. policy would best work, and what kind of security they would need to really do the kind of development in Afghanistan that is most needed."

En befogad åsikt om den yttrats för 8 år sedan. Faktum är dock att ingen internationell organisation kommer i närheten av samma engagemang för Afghanistan som USA haft de senaste åtta åren. Hundratusentals amerikaner på ett eller annat sätt kopplade till den amerikanska regeringen (inklusive diverse hjälporganisationer) har verkat i Afghanistan de senaste åtta åren: som diplomater, militärer, humanitärarbetare, återuppbyggnadsarbetare et c.

Det är ett långt och svårt arbete, som ständigt hotas av talibaner. Talibaner som har föga intresse av att förhandla på riktigt och nå ideologiska kompromisser. Wallis avslutar sin artikel:

"The conversation is much too narrow right now on Pennsylvania Avenue and at the U. S. Congress. It's time for a deeper look and a whole new approach. Stupid people might call that dithering; smart people would call it discernment."

Säkert behövs en djupare analys (nu borde jag citera Augustinus "Guds stad")- men att söka en sådan hos Jim Wallis och dennes icke-tänkande vänstervänner är dock tämligen förgäves - eller för att använda hans egna ord: "And not to follow his advice is always a good first step of moral wisdom."

Källa: Huffington Post

Se även tidigare inlägg:

USA och den svenska pacifistiska kristna vänstern 20091022