Den nya valomgången ska hållas den 7 november, senare än så vore försent eftersom den afghanska vintern närmar sig när val inte går att hållas - och att vänta till våren vore politiskt katastrofalt.
– Det är inte viktigt vem som vann och vi måste lämna det till det afghanska folket att avgöra vem som är vinnaren, sa Karzai.
President Obama prisade Karzais beslut och sa:
– Valfrågan kunde ha förblivit olöst till förfång för landet men president Karzai konstruktiva agerande har skapat ett viktigt prejudikat för Afghanistans nya demokrati,
Hamid Karzai är en person som nästan alltid gett ett gott intryck och att han nu godkänner en ny valomgång stärker det intrycket. Karzai har lett Afghanistan ända sedan USA störtade talibanerna 2001 och är en trogen allierad till USA. Likväl har han inte alltid tyckt som USA i alla frågor, och har te x många gånger försvarat Iran mot amerikanska anklagelser. Från internationellt håll har han själv också fått utstå kritik: kritik om att hans regering är korrumperad och att han är för mjuk mot talibanerna. Kritiken har blivit ännu hårdare i samband med höstens val, och somliga har till och med jämställt valet i Afghanistan med det i Iran. En jämförelse som är tämligen galen.
Hamid Karzai är inte perfekt - men han, och hans regering är oändligt mycket bättre än regeringen i Iran, och (för att göra en jämförelse) oändligt mycket bättre än en talibanregering hade varit. Demokrati är en långsam och svår process - i synnerhet i ett land som Afghanistan. Västvärlden och USA måste ha tålamod med den saken.
Kritiken mot Karzai påminner mycket om kritiken mot Iraks premiärminister al-Maliki - som ofta fick utstå mycket kritik från Demokrater som upprepade mantrat om att Irak "inte hade någon militär lösning" och anklagade Maliki för att inte göra tillräckligt mycket för att ena landet och bringa försoning mellan olika folkgrupper. Maliki hade dock starkt stöd från en amerikan: president Bush. Bush var lika konsekvent i sitt stöd till Hamid Karzai. Under sitt USA-besök i september 2008 sa Bush om Karzai följande:
"I want to let you know that the United States is committed to the people of Afghanistan. We will stand by your side, and do the hard work necessary to achieve our objective. And our objective is for you to become a thriving democracy, and to deny al Qaeda and other extremists a safe haven or a base from which to launch their murderous attacks."
Hamid Karazi - som då besökte Vita Huset för sista gången med Bush som president, sa då följande:
"Mr. President, my trip this time to Washington, as I insisted to be here with you, is for one reason alone, and that is to thank you and, through you, the American people for all that you have done for Afghanistan. You can't imagine here in Washington, especially at the White House, how much difference you have made to the lives of the Afghan people by your personal commitment to Afghanistan, by your commitment for the betterment of Afghan life, for the security of the Afghan people, the democracy of the Afghan people, for education and health, and all that we discussed earlier with the PRTs and the Afghan governors...
...You will be leaving office, Mr. President, together with the Vice President, in a few months from today, but I would like you to remember as you leave office that Afghanistan will remember you tremendously, in a nice way, with affection, and you are there in our memory, in a golden place. Come and visit us so we can show it to you in a manner that we do traditionally in Afghanistan.
It's an honor to have associated with you, to have had your friendship, and to have had your support, and to have had your patience with me -- Very, very nice of you. I've yelled at times, I've been angry at times, but you've always been smiling and generous, and just so nice."
Det var inte sista gången de skulle mötas. I december förra året besökte Bush Afghanistan och Karzai lät då rulla ut röda mattan. Där förklarade Bush att USA inte tänkte överge Afghanistan, och att näste president heller inte skulle göra det.
President Obama har dock inte alls varit lika säker på den saken - i synnerhet inte efter det aningen besvärliga valet i Afghanistan. Man skulle kunna säga att det är förnuftigt, eftersom Obama vill försäkra sig om att det är en legitim regim man samverkar med. Det argumentet hade varit vettigt om Obama agerat konsekvent: Men det kan i sådana fall ställas i kontrast till det mycket tama agerandet under demonstrationerna som följde i kölvattnet av valet i Iran - där Obama var mer intresserad av att skapa en dialog med den islamska Republiken än att aktivt stödja landets demokratirörelse (Agneta Ramberg på P1 hade ett program som förklarade hur utmärkt denna strategi var, i jämförelse med Bush, som hon menade förmodligen första dagen skulle ha gått ut och gett demokratirörelsen sitt stöd - något hon resonerade skulle ha blivit dess givna dödskyss).
Med Karzais senaste beslut att acceptera en ny valomgång så tycks dock Obama ha rätt inställning, och kommer nu att fortsätta överväga alternativen kring en eventuell truppökning i Afghanistan. Men det är svårt att hitta samma principfasta agerande - och samma orubbliga beslutsamhet hos Obama som hos Bush (något som uttrycktes också i Agneta Rambergs program på P1, även om hon till skillnad från mig ansåg det som något positivt).
Medan Bush (inte minst genom Karzais beröm et c) kallats för en "liberator" så har Obama i alla avseenden visat sig främst vara en "deliberator" (som i deliberativ, inte som i någon som avskaffar frihet); en president vars två premisser tycks vara dels att det går att förhandla med vem som helst om man bara förhandlar på rätt sätt - och dels att sådana förhandlingar nästan alltid resulterar i att båda parter möts på mitten. Därtill har han också den moraliskt omvända principen att sätta större tryck på givna vänner och mindre tryck på givna fiender, än tvärtom. En princip som utgår från de två tidigare premisserna, samt från förhållningssättet att tidigare administration helt enkelt inte var lika duktiga som han skulle kunna vara på att förhandla även med fiender.
Det är alldeles på tok för tidigt att säga vad det kommer att innebära för Obamas presidentskap ur ett historiskt perspektiv. Vad som däremot kan sägas är att Obama av sin samtid överskattats lika mycket som Bush underskattats. Krokar historien i sinom tid dock brukar räta ut.
Källor: DN, Washington Post
Se även tidigare inlägg:
Huffington till Biden: säg upp dig om Afghanistankriget eskalerar 20091015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar