President-administrationernas ordbråk om Afghanistan

Representanter för Bush och Obama-administrationen har hamnat i ett ordbråk om Afghanistan. Det hela började med att Obamas stabschef Rahm Emanuel förra söndagen sa följande:

"The president is asking the questions that have never been asked on the civilian side, the political side, the military side, and the strategic side. What is the impact on the region? What can the Afghan government do or not do? Where are we on the police training? Who would be better doing the police training? Could that be something the Europeans do? Should we take the military side? Those are the questions that have not been asked. And before you commit troops... before you make that decision, there's a set of questions that have to have answers that have never been asked. And it's clear after eight years of war, that's basically starting from the beginning, and those questions never got asked."

Tidigare vice-president Dick Cheney talade i torsdags inför Center for Security Policy, och sa då att Obama-administrationens anklagelse inte kunde stå oemotsagd. Cheney förklarade sedan vad Bushadministrationen gjort under hösten 2008 när talibanerna på allvar började göra come-back i Afghanistan. Han förklarade att Bushadministrationen satte ihop ett team som reste såväl till Afghanistan som Pakistan. De övervägde sedan alternativ - och underrättade tillträdande president Obamas team om dessa. Obamas team bad då Bushadministrationen att inte offentliggöra utredningarna - något president Bush gick med på. Cheney anklagade också Obama-administrationen för att vela i fråga om Afghanistan ("dithering").

Detta fick i sin tur Obama-administrationen att gå till motangrepp. Vice-president Joe Biden sa om Cheneys kommentarer:

"Who cares what--" sa Biden innan han fick kontroll över fortsättningen och sig själv, och sa vidare: "Yeah, yeah, I can see the headline now. I'm getting better, guys. I'm getting a little better, you know what I mean?"

Han fortsatte sedan och talade om den rapport Cheney hänvisat till och sa:

"Let's assume they left us a review that was absolutely correct. Is that review relevant and totally applicable to today in light of the changes that have taken place in the region, in Afghanistan itself? I think it's irrelevant."

Obamas presstalesman Robert Gibbs gick också han till motangrepp, och sa:

"What Vice President Cheney calls 'dithering,' President Obama calls his solemn responsibility to the men and women in uniform and to the American public. I think we've all seen what happens when somebody doesn't take that responsibility seriously."

Gibbs fortsatte med att säga att under Bushadministrationens sista år så satt de "on desks in this White House, including the vice president's, for more than eight months" - efter det att General David McKiernan bett om fler trupper till landet.

En medarbetare till Försvarsminister Robert Gates - som varit med i båda administrationer men själv gjort sitt bästa för att inte dras in i en fight administrationerna emellan - sa om Robert Gibbs påstående om McKiernan:

"There was no request on anyone's desk for eight months. There was not a request that went to the White House because we didn't have forces to commit. So on the facts, they're wrong."

Framåt hösten fanns dock trupper tillgängliga, och Bush skickade då ytterligare 7 000 soldater till Afghanistan, inklusive en brigad som omflyttades från Irak.

En medarbetare till tidigare utrikesminister Condolezza Rice sa:

"My challenge to the Obama administration is: Why don't you declassify both documents--the Bush administration's Afghanistan review and your own."

Fox News har här en vidare diskussion om ämnet där Bushs tidigare chefsstrateg Karl Rove kommenterar Obama-administrationens anklagelser:



Om Bush-administrationens rapport innehåller en lika genomgripande analys som hävdas, så visar Rahm Emanuels anklagelse och Joe Bidens reflexmässiga försvarsbeteenden, hur småaktigt och rent lögnaktigt somliga av Obamas ministrar agerar.

Vad som också tydligt är att USA inte längre har ledningen i "kriget mot terrorismen". För medan Obama-administrationen överväger det ena eller det andra (som te x huruvida Talibanerna och Al Qaida är samma sak, om USA ska kämpa för Afghanistans demokrati eller bara kämpa mot "extremisterna") så tycks NATO dra slutsatser som de under Bushs tid vid makten hade svårt att göra, nämligen att kriget i Afghanistan måste vinnas (något var Bushadministrationens ständiga klagomål över att NATO inte tycktes förstå).

Efter att McChrystal i fredags träffat NATO:s försvarsministrar, så förklarade NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen att det fanns ett brett stöd för McChrystals strategi (om än de inte uttryckligen sagt att de stött hans specifika krav på truppförstärkningar). Många uttryckte också att NATO kunde göra nya trupplöften i samband med ett nytt möte i december, efter det att Obama fattat sitt beslut:

"I think most countries are waiting for the Americans," sa Nederländernas försvarsminister Van Middelkoop.

Det, enligt Obamas egna ord, "nödvändiga kriget" i Afghanistan bör givetvis tänkas igenom. Det problem Obama-administrationen dock tycks ha, är att de ännu inte bestämt sig för om de faktiskt vill vinna kriget eller inte. Sådant försvagar tveklöst den amerikanska truppmoralen. Vilken soldat vill kämpa i ett krig som hälften av överbefälhavarens administration är skeptisk till, och där Överbefälhavaren i Vita Huset själv inte ens tycks ha något tydligt utstakat mål med kriget?

Bush kan (i alla fall kanske) kritiseras för somliga saker, men däremot går det knappast att kritisera honom för att ha varit otydlig: hans mål med kriget i Afghanistan och Irak var konsekvent ihållande - och ingen behövde betvivla var han stod, eller att han stödde militären fullt ut, och stod på militärens sida i deras uppgift att förverkliga de mål han stakat ut. Hans återkommande hemliga besök till Irak, för att käka kalkon med soldater, hans återkommande besök hos krigsskadade veteraner stärkte utan tvekan truppmoralen. Även om opinionen mot krigen var utbredd under Bushadministrationens sista år, så fanns det en utbredd känsla i landet om att "stödja trupperna" oavsett om man stödde kriget eller ej. Den person som dock främst fick trupperna att känna att de hade landets stöd, var dock utan tvekan president Bush. Den rollen har Obama ännu inte på långa vägar lyckats axla.

Om John F Kennedy inte blivit mördad så hade det varit intressant att se hur Vietnamkriget skulle ha utvecklats. Kennedy sa i sin installationsadress:

“Let every nation know, whether it wishes us well or ill, that we shall pay any price, bear any burden, meet any hardship, support any friend, oppose any foe, in order to assure the survival and the success of liberty.”

De orden påminner väldigt lite om Obamas i alla fall hittills väldigt tomt ekande ord om att "besegra dem som försökte bryta ner världen"- men betydligt mer om president Bushs ord, som efter att ha beskrivit islamisternas hot, förklarade USA:s position till dem med orden:

"We will never back down, we will never give in, and we will never accept anything less than complete victory."

Källor: Yahoo News, Weekly Standard, ABC NEWS, Reuters

Se även tidigare inlägg:

McCain förklarar att försenade beslut skadar Afghanistan 20091025