Kl 11 idag kom beskedet att Nobels fredspris 2009 går till USA:s president Barack Obama. SVD skriver om motiveringen till beslutet följande:
"Nobelinstitutet lägger särskild vikt vid Obamas arbete för "en värld utan kärnvapen". I en pressmeddelande skriver man också att Obama återigen gett de multilaterala samtalen en central roll i världspolitiken och att USA nu satsar på dialog och samarbete – "även för de svåraste konflikterna".
I motiveringen nämns också att Obama gjort att USA nu uppmärksammat det globala klimathotet och att Vita huset satsar på att stärka demokratifrågor och mänskliga rättigheter.
"Väldigt sällan har en person likt Obama fångat världens uppmärksamhet och gett mänskligheten hopp för en bättre framtid", skriver Nobelinstitutet och fortsätter:
"I 108 år har den norska nobelkommittén försökt stimulera just de policies och attityder som Obama nu blivit världens ledande talesperson för"."
Beskedet om att fredspriset går till Obama känns extremt oväntat - och ogenomtänkt. Obama har inte varit president i ens 10 månader, och hittills har han faktiskt inte åstadkommit speciellt mycket. Jimmy Carter, när denne fick fredspris 2002 - hade i alla fall ett historiskt Camp-David-avtal i ryggen (och en mängd andra saker). Al Gore hade 2007 sin dokumentärfilm "An Inconvenient Truth" i bagaget.
Obama är den fjärde amerikanske president att få fredspriset, vilket tidigare tilldelats Theodore Roosevelt (för att ha medlat i det rysk-japanska kriget) och Woodrow Wilson (för att ha skapat Nationernas Förbund) och senast Jimmy Carter (för att arbeta för fredliga lösningar på konflikter).
Dessa fick dock alltså priset som en belöning för någon slags prestation - inte för att de höll fina tal. Och ärligt talat, Barack Obama - hur mycket somliga nu än kan gilla honom - har hittills inte åstadkommit något alls som skulle kunna ligga till grund för ett fredspris. Han har inte fattat några svåra beslut, utan hållit tal om saker som det ligger i tiden att tala om. Kanske kommer han en dag att förtjäna ett fredspris, det går ännu inte att veta. Men han gör det verkligen inte idag. Därför är det svårt att tolka denna prisutdelning som något annat än ett mycket politiskt ställningstagande.
Priset gör dock att möjligheten finns att Barack Obama kommer till Stockholm. En upplevelse som för Obamas del förmodligen blir roligare än besöket i Köpenhamn. Men ett OS i Chicago hade varit mycket mer värdefullt än det här, som närmast kan betraktas som ett dåligt skämt (som Saturday Night Live förhoppningsvis kommer att göra ett roligt skämt av).
Det bästa Obama skulle kunna göra är att tacka nej till priset och säga att han ännu inte förtjänar det. Det skulle åtminstone ge honom en förtjänad respekt.
Se även artiklar i SVD, här, här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar