Sedan valförlusten 2008 har republikanerna omorganiserat, slipat på ett nytt konservativt och republikanskt budskap, och siktat in sig på att ta tillbaka såväl Kongressen som Vita Huset. I mellanårsvalet förra året - 2010 - återtog man kontrollen över Representanthuset, som demokraterna tidigare styrt sedan 2007. 2012 hoppas man återvinna även Senaten - och givetvis också Vita Huset, och göra Obama till en "en-periods-president" (som den republikanska presidentkandidaten Michele Bachmann populistiskt brukar säga).
Den här bloggen har hängt med i alla stora svängar i den här processen ända sedan 2008. Bland svensk allmänhet i svensk media överlag så är det dock först nu som intresset på allvar börjat tillta. Det kan därför passa med lite nyttig information om hur det republikanska primärvalet fungerar, för alla som följer eller tänker börja följa de uppkommande republikanska primärvalen.
Republikanernas presidentkandidat väljs genom en lång primärvalsprocess i USA:s alla delstater. Reglerna för denna process är uppsatta av den nationella republikanska partikommittén (The Republican National Committee - RNC). Varje delstat har ett visst antal delegater baserat på faktorer som befolkningsstorlek och partiets inflytande i delstaten (te x; desto fler politiska poster republikanerna har i en delstat i form av guvernörskap, delstatslagstiftare etc - desto fler delegater tilldelas delstaten av den republikanska nationalkommittén).
Allt som allt beräknas republikanerna 2012 ha 2286 delegater (OBS: siffran kan komma förändras något). För att vinna partinomineringen krävs att en presidentkandidat vinner minst 1144 delegater (dvs hälften av delgaterna + 1 delegat). under vintern och våren 2012 kommer kandidaterna därför tävla om delegater, och vid det republikanska nationalkonventet i Tampa, Florida i slutet av augusti kommer sedan delegaterna officiellt räknas samman och partiets presidentkandidat krönas.
Det handlar alltså om att vinna så många delegater som möjligt i de olika delstaterna. Överlag har de största delstaterna flest delegater - men två faktorer gör att det inte betyder allt, och att de största delstaterna inte med nödvändighet prioriteras. Den första orsaken beror på att störst inte går först.
Sedan 1972 har delstaten Iowa inlett det republikanska primärvalet. Den 3 januari 2012 inleder delstaten också primärvalen 2012 med the Iowa caucuses - en rad lokala nomineringsval som väljer delegater som senare väljer partikandidat. Dvs en lite mer sluten form av val än i allmänna primärval. Den slutgiltiga kontentan blir dock överlag densamma i båda processerna. Däremot finns det skillnader som de politiska strategerna i valkampanjerna med största sannolikhet tar i beräkning. I nomineringsvalen röstar i första hand kandidaternas trogna anhängare. Valen går nämligen till så att man tar sig till sin lokala samlingsplats i te x en skola, kyrka eller någon annan samlingslokal och där deltar på ett möte som kan vara i timmar och sedan röstar öppet inför gruppen. I primärvalen går man däremot till en vallokal och kastar en anonym röst (på samma sätt som vi gör i Sverige). Detta innebär att det inte är lika enkelt att med opinionsundersökningar avgöra vad resultatet ska bli i en delstat med nomineringsval - varför kandidater i sådana delstater har goda möjligheter att överraska och sedan skapa ett momentum - vilket definitivt gäller i Iowa.
Iowa har 28 delegater - vilket kan jämföras med stora delstater som Kalifornien (med 172 delegater) eller Texas (med 155 delegater). I och med att Iowa är först så spelar dock resultatet i delstaten en avgörande roll. Att vinna i Iowa ger ett momentum som sedan sprider sig vidare till valen i de andra delstaterna. I demokraternas primärval 2008 var Hillary Clinton den stora favoriten - men i inledningsstaten Iowa besegrades hon av den uppstickande utmanaren Barack Obama, som sedan kunde bygga vidare på sitt momentum, som till slut ledde honom till såväl partinomineringen och senare också till presidentposten. Störst går således inte först - vilket Iowa tydligt bevisar.
Den andra orsaken till varför inte bara de stora delstaterna är viktiga i kampen om delegater beror på att republikanerna detta valår har ett litet annorlunda valsystem än man hade 2008 när man nominerade John McCain. Då körde man med ett winner-takes-all-system som innebar att den som vann flest röster i en delstat vann den delstatens alla delegater. Demokraterna använde ett annat system som innebar att man vann delegater från de olika distrikt man vunnit - något Obama-kampanjen utnyttjade genom att noggrant undersöka vilka distrikt i en viss delstat som lutade mot honom och sen rikta in sig mot just dessa, medan Hillary Clinton körde en bredare kampanjstil riktat mot hela delstaten.
Republikanerna kör i år ett blandat system, där vissa delstater är winner-takes-all-stater medan andra fördelar delegater proportionerligt utifrån vilken kandidat som vunnit vilket valdistrikt. De första fem delstaterna att hålla sina val är följande:
3 januari - Iowas nomineringval med 28 delegater på spel
10 januari - New Hampshires primärval med 12 delegater på spel som distribueras proportionerligt
21 januari - South Carolinas primärval med 25 delegater på spel där vinnaren tar alla delegater
31 januari - Floridas primärval med 50 delegater på spel där vinnaren tar alla
4 februari - Nevadas nomineringsval med 28 delegater på spel.
Dessa fem delstater är de inledande delstaterna som alla är av avgörande vikt. De kandidater som inte vinner några av dessa delstater är i praktiken borträknade från fortsättningen. Folk kommer då inte anse att de är valbara och deras ekonomiska- och även eventuella partistöd kommer då att sjunka drastiskt vilket i sig kommer att bli en enorm last för dessa i den fortsatta valprocessen varför förlorande kandidater tenderar att avsluta sina kampanjer om saker ting inte gått vägen i dessa delstater. Efter dessa fem nyckelstater följer sedan:
4-11 februari - Maines nomineringsval
7 februari - Colorados och Minnesotas respektive nomineringsval
28 februari - Arizonas och Michigans respektive primärval
3 mars - Washingtons nomineringsval.
Dessa delstater, likt delstaterna dessförinnan har fördelen att de håller sina val på utspridda datum, vilket innebär att de veckorna och dagarna innan valdagen får exklusiva besök i sina delstater av presidentkandidaterna.
Den 6 mars hålls emellertid vad som brukar kallas supertisdagen (Super Tuesday) - då nominerings- och primärval kommer att hållas i 10 olika delstater: Alaska, Georgia (76 delegater), Idaho, Massachusetts, North Dakota, Oklahoma, Tennessee, Texas (med 155 delegater på spel), Vermont och Virginia.
Dessutom inleder Wyoming den 6 mars sina nomineringsmöten som pågår till den 10 mars. Totalt står ca 526 delegater på spel på supertisdagen - och efter att resultaten står klara brukar det stå ganska tydligt vem den slutgiltiga kandidaten kommer att bli.
Val fortsätter sedan hållas i de återstående 28 delstaterna från mars till juni månad på följande datum:
10 mars - Kansas nomineringsval
13 mars - Albamas primärval, Hawaiis nomineringsval, Mississippis primärval
17 mars - Missouris nomineringsval
20 mars - Illinois primärval
24 mars - Louisianas primärval
3 april - Marylands och Wisconsins respektive primärval
24 april - Connecticuts, Delawares, New Yorks (95 delegater), Pennsylvanias (72 delegater) och Rhode Islands respektive primärval.
8 maj - Indianas, North Carolinas och West Virginias respektive primärval
15 maj - Nebraskas och Oregons primärval
22 maj - Arkansas och Kentuckys primärval
5 juni - Kaliforniens primärval (med 172 delegater), Montanas, New Jerseys, New Mexicos och South Dakotas primärval.
12 juni - Ohios primärval
26 juni - Utahs primärval
Nomineringsval hålls också i de till USA politiskt knutna American Samoa, Guam, Northern Mariana Islands och Puerto Rico.
I takt med att nominerings- och primärvalen pågår så kommer under vintern och våren också ett antal debatter hållas mellan de olika kandidaterna. Debatter där antal deltagare kommer att minska i takt med att förlorande kandidater hoppar av. I debatterna kommer kandidaterna att rikta sig till befolkningen i den delstat där primärval ska hållas, men också rikta sig mot en bredare allmänhet som genom debatten kommer att skapa sig en uppfattning av, och utvärdera kandidaten ifråga.
Republikanerna håller sedan, när det sista primärvalet i Utah är avklarat, sitt 40:e konvent i Tampa, Florida mellan den 27 och 30 augusti. Där kommer officiellt partiets presidentkandidat att utses och introduceras tillsammans med den av kandidaten valde vice-presidentkandidaten, som då kommer att förklarar varför de tänker besegra Barack Obama och Joe Biden senare i höst.
Dessa rader har gett en kort introduktion till hur den republikanska nomineringsprocessen går till. Fler detaljer om vilka stater som har winner-takes-all respektive proportionerliga val - och hur detta kommer att fungera, samt datum för debatterna och andra intressanta saker uppdateras om vid senare tillfälle.
Källor: Green Papers, Wikipedia, CSMonitor, 2012presidentialelectionnews
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar