Varför waterboarding inte är tortyr

På den senaste republikanska presidentdebatten i South Carolina kom ämnet waterboarding åter på tal - och alla republikanska kandidater utom Ron Paul och Jon Huntsman förklarade att de stödde och ämnade återinföra waterboarding som metod om de blev presidenter.

Här intervjuas John McCain på CNN, som 2008 i likhet med Obama motsatte sig waterboarding och betraktade detta som tortyr - han förklarar att han blev besviken över de republikanska presidentkandidaternas svar:



Även president Obama ombads kommentera de republikanska kandidaternas ställningstagande från Hawaii där han då befann sig, han sa då så här (1 min 15 sek in och en bit framåt):



John McCain som själv blev torterad på det sättet i Vietnam är en röst man bör ha stor respekt för. Jag håller dock inte med vare sig honom eller president Obama (vars åsikt och syn på saken inte förtjänar lika stor respekt). Waterboarding i det format det utfördes av CIA i enlighet med de instruktioner som givits dem av Bush-administrationen, var inte tortyr. Inte heller var människor som Khalid Sheik Mohammed enligt några stadgar skyddade från metoden fråga.

Marc A. Thiessen - en av president Bushs talskrivare som bland annat skrivit en bok i ämnet, skriver här på Washington Post återigen om saken, och bemöter i punktform dem som efter den republikanska debatten gått ut och kritiserat republikanernas ställningstagande för waterboarding.

Han börjar med att bemöta ett argument från Washington Post som försökte förklara felet med waterboardning med följande exempel:

“Imagine that a U.S. soldier is captured and subjected to waterboarding. Would Herman Cain and Michele Bachmann consider that torture? Maybe not, given their disappointing responses to a question about waterboarding posed during Saturday’s Republican debate. And if they did object to the soldier’s treatment, they’ve lost the moral authority to argue against it.” (citat Washington Post)

Thiessen förklarar dock att det vore fel av andra länder att utsätta amerikanska soldater för waterboarding även i fall metoden inte anses vara tortyr och det av en enkel anledning: amerikanska soldater är lagliga kombatanter. De bär uniformer och lyder under befäl. De gömmer sig inte bland civila och försöker heller inte döda kvinnor och barn. Och eftersom de följer krigets lagar har de också full rätt till de privilegier krigsfångar ges i Genevékonventionen - vilket innebär att det skulle olagligt för deras hypotetiska fångvaktare att tvinga dem till något och än mindre använda waterboarding mot dem.

Med USA:s Al Qaida-fångar var situationen annorlunda. Terrorister är illegala kombatanter. De följer inte de krigslagar som faktiskt finns, bär inte uniformer och lyder inte under tydliga befäl. De gömmer sig inte bara bland civila utan strävar också efter att döda sådana. Thiessen skriver sedan:

Because they violate the laws of war, they do not receive the privileges that a lawful combatant receives as a POW under Geneva. As a result of their own choices, the United States may lawfully coerce them to provide information about imminent terrorist attacks.

Ett väldigt tydligt argument, som Bush-administrationen drev från dess början men som väldigt få faktiskt lyssnade till. Han fortsätter sedan med att förklara varför man också måste utsätta dessa för tvångsbehandling - till skillnad från en amerikansk krigsfånge:

Indeed, it is precisely because they target the innocent that we must coerce them. When an American soldier is captured and taken off the battlefield, he has been effectively disarmed and rendered unable to cause harm to the enemy. But when a terrorist like Khalid Sheikh Mohammed is captured, and he has set in motion a series of terrorist plots, he has not been disarmed. Even in captivity, he still holds the power to kill thousands simply by withholding information. We have a moral obligation to stop him.

Han fortsätter sedan att hänvisa till en artikel i Washington Post som skriver hur waterboarding använts som tortyr ända sedan spanska inkvisitionen men förklarar att den metod USA brukade hade föga gemensamt vare sig med medeltida tortyrmetoder eller mer moderna bruk av metoden:

waterboarding as practiced by the CIA bears no resemblance whatsoever to the water torture employed during the Spanish Inquisition, or for that matter by Imperial Japan, the Khmer Rouge or Nazi Germany.

Han går sedan emot dem som betvivlar att metoden faktiskt ledde till viktig information. Det gjorde den - och det är information Obama-administrationen fortfarande brukar sig av, förklarar han. CIA:s fd chef Michael Hayden har jämfört dem som ifrågasatt informationsvärdet av waterboarding på Al Qaida-fångar med dem som anser att Obama inte är amerikan - båda teorierna, förklarar Thiessen, är lika befängda. Metoden gav information. Om metoden inte alls fungerat så borde Obama-administrationen helt enkelt bränna de underrättelserapporter som skrev i samband med metodens bruk:

If no valuable intelligence came from those interrogations, they should urge President Obama to destroy all the interrogation reports and never use them again. I doubt... ...that President Obama would heed such calls — because he knows his administration uses and depends on that intelligence every day.

Han fortsätter med att bemöta ett annat argument, om att waterboarding leder till falsk information eftersom fången ifråga säger vad som helst för att tortyren ska sluta. De som hävdar det förstår inte ens hur metoden användes. Den användes inte för att få ut specifik information ur fångar - utan bara för att få dem samarbetsvilliga. Man ställde frågor till fångar som man redan visste svaret på - och till slut kunde förhörsledarna specifikt veta när de talade sanning eller ej. Vad som då hade hänt var att fångar som Khalid Sheik Mohammed hade blivit samarbetsvillig, och man började då hålla vanliga förhör där de faktiskt började tala och uppge väldigt mycket specifik information.

Han avrundar sin artikel:

...once terrorists began telling the truth, the techniques stopped and traditional debriefing techniques were employed — leading to an intelligence bonanza from which the Obama administration continues to benefit today.

Enkelt sagt: Obama förstår inte ämnet i fråga. Och ämnet är fortfarande alldeles för politiskt brännande för att man ska kunna föra en uppriktig diskussion om saken. I samband med Bin Ladins död höjdes många röster för att Obama-administrationen fann honom tack vare den information som i tidigare skeden utvunnits från de fångar man använt de tuffa förhörsmetoderna på. Obama-administrationen gav haltande svar och debatten dog senare ut och man nöjde sig med faktumet att Bin Ladin faktiskt var död. Men debatten är helt uppenbart inte över - det har de republikanska kandidaterna gjort klart. Och det är mycket bra. Helt oavsett hur man betraktar metoden ifråga.

Källa: Washington Post

Se även tidigare inlägg:

GOP-debatten i South Carolina 20111113

--------

John McCain om de tuffa förhören 20110517

Karl Rove om waterboarding och Bin Ladins död 20110504

Rumsfeld om de tuffa förhörsmetoderna och Bin Ladins död 20110504

Nancy Pelosi tackar Bush för hans roll i kampen mot Bin Ladin 20110504

Mer om waterboardingens betydelse 20110504

Tuffa GITMO-förhör ledde till Bin Ladins död 20110503