New Yorks nya strikta vapenlagar, bland annat med förbud för semiautomatiska vapen, minskade ammunition i magasin från 10 till 7 och den första delstat i landet att kräva bakgrundskontroller för ammunitionsköp, har bortsett från ett växande motstånd mot förbudslagen (10 000 väntas demonstrera mot lagen), dessutom skapat en del andra ovälkomna problem som guvernör Cuomo ämnar göra undantag för. Filmindustrin - som de senaste åren spenderat 7 miljarder dollar i New York när de spelat in storfilmer där, vill givetvis kunna fortsätta spela in med riktiga vapen. Något Cuomo nu ämnar tillåta, så länge de inte använder riktig ammunition.
"There's no reason not to make a change like that to give an industry comfort, especially when it's an industry we want to do business in the state," sa Cuomo.
New Yorks polis kommer också att få fortsätta använda sina högkapacitets-handeldvapen, och även ta med sig vapen på skolområden utan speciellt tillstånd.
President Obamas talskrivare Jon Favreau, som idag slutar, intervjuas här på NBC:s Today Show om sin tid som Obamas talskrivare - en president som i stor utsträckning vann 2008 pg a sina storslagna tal:
Illinios har de senaste åren visat sig vara en korrupt politiskt näste. Det gäller också dess andra kongressdistrikt där långtida kongressman Jesse Jackson Jr, snart kommer att avtjäna ett antal år i fängelse för korruption. Kampen om vem som ska överta hans plats har börjat, och i tisdags vann Robin Kelly demokraternas primärval.
Republikanerna väljer sin kandidat i mars, men redan nu har Paul McKinley en tydlig ledning. McKinley deltar ofta i diverse protester i Chicago, och förklarar sin ledning med orden:
"I was the only one in this party making the effort to rattle the saber against the machine,"
Paul McKinley är dock inte vem som helst, utan har suttit 20 år i fängelse för saker som väpnat rån, inbrott etc. Han utmanas av mulitmedia-företagaren Eric Wallace, som sagt att han inte gett upp, och att det är en skam att en långtida ex-fånge leder republikanernas primärval.
McKinely har dock inte försökt dölja sitt förflutna, utan istället anspelat på de många demokratiska politiker som åkt in i finkan, och sagt:
"I'm the ex-offender trying to save the next offender, and I believe Robin Kelly, she will become the next offender, too. All of these next offenders in this district have been Democrats."
Den legendariske Watergate-reportern Bob Woodward, som de senaste dagarna kritiserat Vita Huset och menat att det främst är Obama som står ansvarig för de förestående automatiska nedskärningarna, förklarar nu att han hotats via e-mail av en högt uppstående tjänsteman i Vita Huset.
Reuters skriver här om saken, och hur Woodward i en intervju på CNN sa om mailet:
"It was said very clearly, 'You will regret doing this.'"
Här är klippet på CNN:
Detta är väldigt intressant av flera aspekter. För om Woodwards påstående är sant (Vilket inte är hundra procent säkert, men han har likväl väldigt hög trovärdighet - inte minst här i Sverige, där journalister har älskat att påpeka att han som avsöjade Watergate också var väldigt kritisk mot president Bush) så är detta ett makalöst agerande från Vita Husets sida (tänk om Dick Cheney hade gjort liknande hot).
Och det visar också att Obama-administrationen är mindre försiktiga ifråga om såväl sådana här saker, som lagligheten i eventuella dödslistor och drönarprogram, än Bush-administrationen var. Något jag själv tror beror på att republikanerna vet att vad de än gör så kommer de att kritiseras, vilket demokraterna inte alls är vana vid på samma sätt (ifråga om media, pg a att media överlag - med Fox som undantag - står på deras sida, och ifråga om krig pg a att allmänheten nu för tiden är vana att det är republikanerna som driver en hård krigspolitik, inte demokraterna).
Obama-administrationen har klarat sig ur många sådana här knipor tidigare pg a president Obama personligen, som oftast har lyckats ställa sig över och inte dras ner i det mediala och granskande träsk som kan sätta snöbollen i rullning som i USA:s politiska värld får rykten att förvandlas till konspirationer, och svagheten i den mänskliga faktorn (med all säkerhet blev ju Vita Huset arga på Woodward) att förvandlas till politiska skandaler. Det ska bli intressant att se vart denna konflikt med Bob Woodward leder.
Men Woodward gav ju Obama ett direkt råd, och följer Obama det, så lär saken med stor sannolikhet lägga sig. För när någon blöder i Vita Huset under denna administration, så krävs det betydligt mer blod i vattnet för att få de journalistiska hajarna på frenzy-mode än det krävdes under förra presidentadministration.
UPPDATERING: här har Politico en längre artikel om saken.
UPPDATERING 2: Här publicerar Politico också e-mail-konversationen i dess helhet. Personen Woodward mailade med var Obamas ekonomiska rådgivare Gene Sperling. Dennes prat om att Woodward kommer att "ångra sig" framstår dock inte hotfullt, och inte alls så dramatiskt som Woodward lyfte fram saken i intervjun på CNN. Inget hot att tala om således.
Steve Toth, kongressman i Texas Representanthus, har lagt fram ett förslag om att göra det illegalt för poliserna i delstaten att implemntera ett eventuellt federalt vapenförbud mot semiautomatvapen, om ett sådant införs, pg a att detta strider mot den federala konstitutionen. Här förklarar han sitt lagförslag och förklarar att detta förslag skiljer sig från ett liknande förslag som florerar i Wyoming:
Påve Benedict XVI höll idag sitt sista tal som påve inför närmare 100 000 människor på St Petersplatsen, innan han imorgon abdikerar för att istället inta titeln pontifex emeritus. Han lät också skicka förmodligen sitt sista Twitter-meddelande i egenskap av påve, som löd:
"If only everyone could experience the joy of being Christian, being loved by God who gave his Son for us!"
Själv är jag en stor fan av Joseph Ratzinger - aka Benedict XVI - och hans böcker om Jesus är några av de bästa teologiska verk jag läst, sedan jag läste Augustinus. Nu får vi dock se om kardinalerna väljer Timothy Dolan till ny påve - kanske inte jättetroligt - men det går att hoppas.
Ett antal högt uppsatta republikaner skrev nyligen ett brev där de manade till stöd för gay-äktenskap. Brevet kommer i veckan att lämnas över till Högsta Domstolen som i vår kommer att ta ställning till Kaliforninens Proposition 8, som förbjöd gay-äktenskap. Men brevet visar också på den splittring som numera finns inom det republikanska partiet kring denna fråga, där fler och fler tycks börja stödja samkönade äktenskap. Här diskuteras den saken på CNN:
Chuck Hagel godkändes idag av Senaten som ny försvarsminister, med 58 mot 41 röster. Hagel blir således till slut Obamas nye försvarsminister. Här rapporterar NBC om saken:
Igår höll demokraterna sitt primärval i Illinois andra kongressdistrikt för att utse en efterträdare till avgångne kongressman Jesse Jackson Jr. I mångt och mycket kom primärvalet att handla om vapenfrågan, där vinnaren blev delstatspolitikern Robin Kelly, som fick starkt ekonomiskt stöd av New Yorks borgmästare Michael Bloomberg, som ville stödja hennes motstånd mot vapen där hon utmanades bland annat av sin demokratiska kollega, fd kongresskvinna Debbie Halvorson, som stöder vapen.
Bloomberg pumpade därför in 2,3 miljoner dollar i Robin Kellys kampanj där han också attackerade Debbie Halvorson för hennes vapenförespråkande. Primärvalet blev således ett referendum inför den stora övergripande kampen om vapen, ett budskap Bloomberg också kommer att ta med sig till Washington DC där han idag ska träffa vice-president Joe Biden, John McCain och Harry Reid. Och Michel Bloomberg lät efter "sin kandidat" Robin Kellys seger meddela:
“This is an important victory for common sense leadership on gun violence, a problem that plagues the whole nation,” Bloomberg, who has emerged as the face of the national movement for stricter gun laws, said in a statement. “And it’s the latest sign that voters across the country are demanding change from their representatives in Washington — not business as usual. As Congress considers the President’s gun package, voters in Illinois have sent a clear message: we need common sense gun legislation now. Now it’s up to Washington to act.”
Här är en ad som Bloombergs Independence USA PAC körde mot Halvorson:
Hur pass stor betydelse för själva vapenfrågan detta har diskuteras dock. NRA gav inget starkt stöd till Debbie Halvorson (som visserligen motsätter sig ett förbud mot semiautomatiska vapen, men stöder bakgrundscheckar och striktare reglering av vapen), däremot kommer Robin Kelly med all sannolikhet att besegra sin republikanska motståndare i det allmänna valet den 19 mars, då Illinois 2:a kongressdistrikt är tungt demokratiskt.
Förloraren Debbie Halvorson försökte klara sig genom att stämpla Michael Bloomberg som en miljonär som kom till Chicago utifrån för att med sina pengar få racet dit han ville, och sa om Bloomberg:
"He's trying to buy a seat in Congress is what he's trying to do,"
Det räckte dock inte till, och i det hätska debattklimat som rådde så blev Halvorson också väldigt stigmatiserad av sina partikollegor för sitt vapenstöd, något hon här i mitten av februari pratade om på Fox News:
Robin Kellys seger var en seger för vapenmotståndarna, men däremot förmodligen ingen gigantisk förlust för vapenförespråkarna.
Ett av de förslag som diskuteras i Kongressen är krav på universella bakgrundskontroller av vapenköpare. NRA:s CEO Wayne LaPierre motsätter sig detta och förklarar i detta tal inför Western Hunting and Conservation Expo i Salt Lake City, varför: det innebär vapen registrering:
Bob Woodward den legendariske journalisten som skrivit en mängd böcker där han kritiserar de flesta presidenter han skriver om (men som Obama-teamet måste sägas uppskattade, innan han började kritisera dem) har skrivit en ny bok, och är väldigt tydlig med vems fel den rådande sequester-situation med automatiska nedskärningar är - det är Obamas fel. I motsats till vad Vita Huset vill hävda, så var det Obamas ekonomiska team, inte republikanerna, som kom med förslaget om de automatiska nedskärningarna. Här har Fox News ett inslag om saken:
Själv har jag faktiskt inte satt mig in i alla detaljer kring detta, men jag är relativt övertygad om att Woodward har rätt.
John Kerry har just kommit igång med sitt arbete som ny utrikesminister, och idag inleder han sin första utrikesturné i ämbetet till nio olika länder, något CNN här rapporterar om:
Den 1 mars närmar sig, däremot tycks ingen politisk lösning vara i sikte inför det budgetstup nationen då faller utför. President Obama och republikanerna i Kongressen fortsätter istället leka arga leken, för att se vem som blinkar först. Här har NBC ett inslag från republikanernas presskonferens om saken:
En av de många saker som skiljer demokratiska system framför totalitära sådana, är att inom demokratiska system så står politikerna ansvariga inför sitt eget folk. Det kommunistiska Kina (med det ironiska prefixet "folkrepubliken") är inte demokratisk, och något ansvar gentemot folket tvingas dess politiker inte ha. Här är Yan Linkun, medlem av kinesiska folkets politiska konsultkommitté från Shizong-distriktet i Yunnan-provinsen. Förra veckan skulle han flyga tillsammans med sin familj, men missade planet (trots att de kom i god tid) för att de tog tid på sig att äta en stor lyxig frukost. Flygpersonalen bokade snällt om dem till första nästa tänkbara flyg. De missade dock även detta flyg och när så skedde gick politikern bärsärk - samtidig fanns vakter bredvid som gissningsvis inte vågade ingripa i vetskap om att personen ifråga var en uppsatt kommunistpolitiker:
Jämför detta med Gary Locke. Den kinesisk-amerikanske man, som var president Obamas handelsminister innan han utvaldes att efterträda Jon Huntsman som USA:s Kina-ambassadör, som 2011 blev en viral hjälte i Kina efter att ett fotografi kommit ut som visade hur Locke själv bar sin egen packning på flygplatsen, och själv stod i kö för att köpa kaffe på Starbucks (något otänkbart för en kinesisk kommunistpolitiker - även på lägre nivå - som har betjänter som gör alla sådana saker). Här en repris av NBC:s inslag om denne:
Ett trevligt litet exempel på det medmänskliga hos ambassadören från ett fritt kapitalistiskt västland i kontrast till överklassprivilegierna förunnade den kommunistiska partieliten men helt berövad det kinesiska folket.
Juan Williams, analytiker på Fox News, pratar här på ett väldigt intressant sätt om hur han kom att upptäcka att konservativ media överlag är mer tolerant än liberal media, som oftast kväser meningsmotståndares åsikter på ett sätt konservativa inte gör.
USA:s viktigaste val 2013 är med stor sannolikhet valet av ny påve. För första gången någonsin finns en reell möjlighet att nästa påve kommer att utgöras av en amerikan. Om så skulle ske skulle detta vara historiskt: USA har ingen sekulär anti-katolicism i sin nations historia av det slag som finns här i Europa, men väl en lång historia av djup protestantisk anti-katolicism.
Den behöver dock inte grävas nämnvärt djupt i nu, och tillhör i mångt och mycket historien. Och även om det fortfarande finns evangelikala sydstatspredikanter som kan ta skarp ton mot katolicismen, så är det inga som helst problem att vara katolik i USA. Så även om det vore historiskt med en amerikansk påve i en historiskt anti-katolsk nation, så finns det en annan aspekt av betydligt mer aktuell vikt.
En amerikansk påve skulle tillföra katolska kyrkan något få andra påvar skulle kunna göra (i synnerhet bland de kardinaler som nu kan tänkas vara aktuella för påveskapet) - nämligen modernitet. Något som kanske i synnerhet gäller för Timothy Dolan, ärkebiskop av New York och den som anses ha störst amerikanska möjligheter att tillträda den heliga stolen. Här har Scott Appelby en utmärkt artikel i Washington Post om varför världen idag mer än någonsin behöver en amerikansk påve. Och varför Timothy Dolan är rätt man i tiden.
Dolan, konstaterar Appelby, har stått på frontlinjen i katolska kyrkans kamp mot president Obamas socialliberala politik, och i synnerhet Obama-administrationens institutionella krav på att katolska institutioner ska täcka preventivmedel i sina sjukförsäkringar, något som gjort honom aktad i många katolska kretsar. Dolan är därtill karismatisk och vardaglig på samma gång som han är konservativ, följer kyrkans läror och promotar dessa - men på ett sätt som inte är frånstötande eller skrämmande.
Men, konstaterar Appelby, så är vikten av Dolan djupare än så. Vad Dolan - och en amerikansk påve - framförallt skulle göra är att ge katolska kyrkan en välbehövd injektion av modernitet. Påve Benedict XVI:s omtalade Twitterkonto i alla ära, men det räcker inte riktigt för att kunna koppla med tiden. Dolan skulle vara en påve som inte överväldigades av det moderna samhället - utan tvärtom skulle kunna utnyttja detta till dess fulla potential. Med förståelse inte bara för kristendomens grunder och kyrkans 2000-åriga traditioner, utan också för det moderna samhället. Ett samhälle Dolan i egenskap av amerikan och biskop i New York inte bara "känner till" utan på alla sätt är en del av.
I sitt avgångsbred konstaterade Benedict XVI:
“In today’s world, subject to so many rapid changes and shaken by questions of deep relevance for the life of faith,” he acknowledged, “in order to govern the barque of Saint Peter and proclaim the Gospel, both strength of mind and body are necessary.”
Appelby kommenterar:
And, he might have added, a dose of good old American know-how.
Han skriver vidare:
Imagine, then, an English-speaking pontiff with something like John Paul II’s charisma and energy, traversing the globe with the human touch and ebullient confidence of a Midwesterner transplanted to New York and then whisked off to the Eternal City. Now give him the stern resolve of a no-nonsense leader with a keen sense of the historic importance of this moment in church history and the obligations that come with it. Add a background in the study of history, that ennobling profession, and make it the history of Christianity. Presto: an American pope!
Jag har aktivt studerat katolicism sedan 2009 (min första mässa var jag dock på redan 2004, i USA), och i synnerhet USA:s katolska kyrka - och det är svårt att dra någon annan slutsats än att USA har den mest slagkraftiga katolska kyrkan i världen. Katolicismen växer visserligen snabbare i Afrika (och i USA stagnerar den onekligen på många håll), men det pg a att Afrika helt enkelt inte präglas av samma sekulära och/eller religionskritiska intellektualism som vi i Väst. I Afrika tror man på katolicismen pg a att man upplever att kristendomen är sann (samma sak kan sägas om de växande evangelikala rörelserna i Afrika, men också i det kulturellt katolska Sydamerika).
I USA finns dock en katolsk kyrka som lärt sig slå från underläge (vilket överlag inte är fallet för katolska kyrkan i Europa) och bemöta och konfrontera allt som egentligen går att konfrontera: från sexskandaler, till sekularism, protestantism och egentligen alla andra slags religiösa konfrontationer.
Timothy Dolan skulle inte bara vara bekant med alla dessa saker, utan kunna hantera alla sådana utmaningar utan problem - och på sätt som knappast någon annan skulle kunna göra på ett lika trovärdigt sätt. De afrikanska ärkebiskoparna är ofta godhjärtade, varma människor - men det går inte att komma ifrån att invändningarna mot katolicismen och kristendomen är av helt annan karaktär i Afrika än i ett Europa (och till viss del USA) präglat av en kombination av sekularism, modernism, postmodernitet och religionskritik på ett helt annat sätt än Afrika är. Och en sådan påve, skulle överlag främst betraktas antingen som en snäll farbror (för att han är en leende afrikan med förmodligen en fattig och svår bakgrundshistoria) - eller som en elak intolerant farbror (pg a att en sådan påve förmodligen skulle vara ännu striktare ifråga om nej till aborter, preventivmedel och homosexualitet).
Timothy Dolan skulle inte uppfattas på detta sätt, eftersom Timothy Dolan är en amerikan - biskop i New York - och mer integrerad med västvärldens modernitet och ledande politiska gestalter än någon av kyrkans europeiska kritiker ens skulle kunna drömma om att vara. Och i hans fall skulle påvehatten, korstecknen och Vatikanen inte förleda oss att tro att påvedömet var helt frånkopplat vanliga människors verklighet, eftersom många - även här i Europa - i Dolan skulle kunna se en verklig människa.
Därtill skulle Dolan genom sin stora kunskap i kyrkohistoria i kombination med att han faktiskt talar engelska, också kunna konfrontera fördomar och okunskap om katolska kyrkan i sekulära protestantiska länder (som te x Sverige) där bilden av kyrkan till stor del formats av Dan Brown-böcker, Jan Gillou-skildringar, och okunnig, fördomsfull sekulär-protestsantisk anti-katolicsim.
Och det är just detta den katolska kyrkan behöver. För USA:s del skulle Dolan indirekt också visa upp - i synnerhet för ett mer skeptiskt inställt Europa - de riktigt bra bitarna med amerikansk religiositet. I sin bok "Bekännelser", skriver St Augustinus (afrikansk biskop och en av katolska kyrkans främsta tänkare och världslitteraturens främsta författare) följande på sin väg mot kristendomen och katolicismen:
"Även om jag ännu inte lärt mig att dess lära var sann hade jag dock insett att den inte var sådan som jag häftigt anklagat den för att vara."
En viktig insikt Timothy Dolan, som få andra, skulle kunna förmedla också till vår tids sekulariserade västvärld där kristendomen idag främst betraktas som en historisk relik, och där de flesta tror och tycker betydligt mer än de faktiskt kan om saken.
Jag är inte katolik och har ingenting alls att egentligen säga till om i denna fråga: men likväl, om det gick att rösta på ny påve, så skulle jag lägga min röst på Timothy Dolan.
Oscarsgalan 2013 blev en svensk succé. Den svenske regissören Malik Bendjellouls dokumentärfilm Searching for Sugarman vann Oscar som bästa långfilmsdokumentär. Filmen handlar om sökandet efter en bortglömd rockartist, här är trailern:
Framgången med "Searching for Sugarman", som är den första Oscarn för en helsvensk film sedan Ingmar Bergmans Fanny och Alexander 1982, har också skärpt fokuset ytterligare på det här med dokumentärfilmer, som för stunden tycks vara ett framgångsrecept i Sverige med Palme-dokumentären och nu denna Oscar.
Malik Bendjelloul var störst, men inte ensam svensk om att prisas. Oscar för bästa ljudredigering fick nämligen också mottas av två svenskar: Per Hallberg (och Karen M Baker) för den nya Bond-filmen ”Skyfall”, och Paul NJ Ottosson för Zero Dark Thirty.
Steven Spielbergs film om Lincoln fick två Oscars, för bästa scenografi och Daniel Day-Lewis för bästa manliga huvudroll som Abraham Lincoln. Steven Spielberg själv fick dock se sig snuvad på Oscar för bästa regi, för det priset gick istället till Ang Lee för dennes Life of Pi.
I mångt och mycket var det en väldigt amerikansk kväll (och faktiskt den första Oscarsgala jag följt i direktsändning i dess helhet), med många prisade politiskt amerikanska filmer. Och självaste Michelle Obama introducerade Oscarn för bästa film - vilket blev Ben Afflecks Argo - filmen om en underrättelseoperation i efterdyningarna av gisslandramat på den amerikanska ambassaden i Teheran 1979. Men det går inte att komma ifrån att kvällen i mångt och mycket också kändes väldigt svensk, vilket var riktigt häftigt.
Och den känsla som man haft de senaste åren när man följt amerikansk filmproduktion är att det finns ett stort intresse för just Sverige och för svenska skådespelare. En känsla som på alla sätt bekräftades under gårdagen. Här är hursomhelst Michelle Obama när hon i sällskap med Jack Nicholson introducerar de nominerade vinnarna för bästa film:
Adele framförde förövrigt också Skyfall - som i mitt tycke nog är den bästa av många bra Bond-låtar:
Veckans Meet the Press diskuterar givetvis förhandlingarna inför det stundande budgetstupet med de i automatiska (sequester)nedskärningar som kommer att träda i kraft om ingen uppgörelse uppnås. Infrastrukturminister Ray LayHood, såväl som Louisianas republikanske guvernör Bobby Jindal och Masscahusetts demokratiske guvernör Deval Patrick kommenterar:
Om de automatiska nedskärningarna slår in, kan detta komma att få stora konsekvenser inte bara på federal utan även på delstatlig nivå. Här talar först senatorerna Claire McCaskill (D) och Tom Coburn (R):
Del 1:
Och här Wisconsins republikanske guvernör Scott Walker och Delawares demokratiske guvernör Jack Markell om de konsekvenser de automatiska nedskärningarna kan komma att få för delstaterna:
Veckans ABC This Week avhandlar en rad ämnen: de automatiska nedskärningarna, cyberattacker, vapendebatten och Oscarsgalan - ämnen som paneldebatteras med en rad gäster:
Kampen om USA:s rätt till vapen och innebörden av det andra konstitutionstillägget fortsätter. Hot Air har här ett intressant inlägg (med underlänkar) om hur vapenförsäljare i USA börjat sluta sälja vapen till myndigheter i liberala delstater med strikta vapenrestriktioner för civila medborgare.
Här skriver USA Today om hur Olympic Arms - ett Washington-baserat företag - som tillverkar semi-automatgeväret AR-15 vägrar sälja dessa till New Yorks poliskår efter att New York förra månaden röstade igenom en av nationens hårdaste vapenlagar, som förbjuder semiautomatiska vapen, eller militärliknande hagelbössor med te x pistolgrepp för privatpersoner. Olympic Arms lät meddela:
"Olympic Arms will no longer be doing business with the State of New York or any governmental entity or employee of such governmental entity within the State of New York"
Och Olympic Arms försäljningsdirektör konstaterade att om civila inte kan köpa semiautomatiska vapen, så kommer man heller inte att sälja sådana till delstatens polismyndighet.
De är inte ensamma, och minst 5 vapenförsäljare har sagt att de inte tänker sälja till New York. De företagen är dock mellanstora, och de största vapenleverantörerna har i alla fall ännu inte bestämt sig för något sådant, varför New York-polisen fortfarande inte kommer att ha några problem med att köpa de vapen de anser sig behöva. Men likväl utgör vapenförsäljarnas agerande en tydlig markering. Och runtom i USA har fler företag bestämt sig för liknande agerande. The Blaze har här en lista på 44 vapenföretag som inte tänker sälja vapen till myndigheter som är förbjudna för civila.
Steve Aldemann från Citizen Arm, hade ett tydligt budskap:
”Due to legal, ethical and moral concerns, Citizen Arms offers only those custom firearms that are legal for all lawful citizens of a given state to possess, regardless of law enforcement status. LE personnel living in states where citizens must have restrictive features will only receive like product support from Citizen Arms. We’re very appreciative of the sacrifices made by the law enforcement community but we’re even more appreciative of the right guaranteed to all law-abiding US citizens by the Second Amendment to the US Constitution: A well regulated militia, necessary to the security of a free state, the right of the people to keep and bear arms shall not be infringed”.
De automatiska nedskärningarna som träder i kraft den 1 mars om ingen budgetuppgörelse nås, och vars byråkratiska ord sequester alla pratar om men ingen riktigt förstår betydelsen av (vare sig ordets egen betydelse eller konsekvenserna av innebörden) är huvudämnet för veckans Face the Nation, där Obamas skolminister Arne Duncan och andra gäster diskuterar riskerna om USA nu faller utför det sk budgetstupet:
Sheriff David Clarke Jr. från Milwaukee, Wisconsin varnade i veckan att restriktioner ifråga om amerikaners rätt att bära vapen kan leda till "en andra amerikansk revolution" - här förklarar han sin kommentar på Fox News, och betonar att amerikaner har rätt att bära vapen, och varför han motsätter sig restriktioner, samt varför te x myndigheterna i våldspräglade Chicago önskar se restriktioner, något sheriff Clarke Jr förklarar beror på att dessa inte har någon aning om hur de ska hantera våldssituationen i sin stad, varför de går den enkla vägen och helt enkelt skuldbelägger laglydiga vapenägare istället för att angripa de verkliga problemen.
Ikväll går den 85:e Oscarsgalan i ordningen av stapeln. Svenske Malik Bendjellouls Searching for Sugar Man har en Oscarsnominering som bästa dokumentär. Det finns dock en hel del konkurrenter till det svenska hoppet, något SVD här skriver om, och här har SVD också en chattlogg med Malik Bendjelloul. Denne är dock inte ensam svensk om möjligheten att föräras, här har SVT hela listan på Oscarsnominerade där de specifika svenskarna också nämns.
Men bland årets nominerade filmer finns också många som inte är direkta dokumentärer men likväl historiska spelfilmer med ett starkt amerikanskt politiskt innehåll. Dels Ben Afflecks film Argo - som handlar om en episod av det iranska gisslandramat på amerikanska ambassaden i Teheran 1979. Därtill givetvis också Zero Dark Thirty om underrättelsearbetet som ledde fram till dödandet av Usama Bin Laden. Quentin Tarantino finns också med, och hans film Django Unchained är givetvis en fiktiv berättelse genomsyrat av vackert artistiskt våld, men skildrar många situationer som tragiskt nog inte är fiktion, i form av de svarta slavarnas många gånger grymma öden i de amerikanska sydstaterna. Och i det historiska sammanhanget passar sedan givetvis Steven Spielbergs film Lincoln in, med Daniel Day-Lewis i huvudrollen som den amerikanske presidenten som en gång för alla satte stopp för slaveriet.
Om Abraham Lincoln och Steven Spielbergs film om denne, handlar förövrigt vår senaste podcast, som ger en hel del informativ såväl bakgrunds- som omkringliggande kunskap om filmen. En podd som kan rekommenderas inför den uppkommande filmkvällen.
Här har Fox News också ett inslag där vinnarna till årets Oscars tippas:
Obama talar om de kommande automatiska (sequester) nedskärningar som kommer att drabba landet om Kongressen inte agerar snarast. Och förklarar konsekvenserna som kommer att drabba landet om dessa nedskärningar träder i kraft.
Trycket på den amerikanska vapenindustrin efter president Obamas önskan att återinföra förbud mot semi-automatiska vapen, och begränsa skott per magasin, etc - något lagstiftare i några av USA:s liberala delstater också tycks välkomna, har fått Texas guvernör Rick Perry, såväl som Philip Gunn - Mississippis talesman i delstatens Representanthus, att välkomna vapentillverkare till Texas respektive Mississippi istället.
Båda politikerna har te x vänt sig till Magpul Industries - ammunitionstillverkare i Colorado - som hotar att lämna delstaten om Colorado implementerar ett förbud mot högkapacitetsmagasin. Rick Perry har skrivit brev till 26 vapen- och ammunitonstillverkare i USA. Till den Connecticut-baserade vapentillverkaren Mossberg & Sons skrev Perry:
"As you consider your options for responding to unwarranted government intrusion into your business, you may choose to consider relocating your manufacturing operations to a state that is more business-friendly,"
Och Philip Gunn från Mississippi skrev till Colt's Manufacturing Co. i Connecticut så här:
"I am personally inviting you and your company to come to the great state of Mississippi. In our state, you will not be criticized for providing good to the law abiding citizens who enjoy hunting, shooting or who just want the peace of mind that comes with the constitutional right to protect their families."
Affärstidningen Forbes har gjort en lista över USA:s mest miserabla städer, och på den i detta sammanhang ej åtråvärda förstaplatsen hamnar Detroit, i delstaten Michigan. Staden som historiskt, inte minst av oss här i Sverige (kanske i synnerhet för svensk en generation män som nu börjar närma sig pensionsåldern, varav många lekte med Dinky-bilar när de var små) förknippats med "the american way of life", och allt vi svenskar en gång i världen tyckte var riktigt häftigt med USA.
Detroits glansdagar är numera emellertid ett minne blott. Staden har idag den högsta våldsstatistiken i USA, och bostadspriserna har fallit med 35% de senaste tre åren, vilket är det största bostadsmarknadsfallet i landet. Staden som 1950 var en av USA:s stora framtidsstäder och då hade 1,8 miljoner innevånare, har idag halverats till 714,000. Därtill står man på randen till konkurs med ett budgetunderskott på 327 miljoner dollar, och det är nu upp till Michigans (republikanske) guvernör Rick Snyder att besluta om delstaten helt enkelt ska ta över tyglarna över staden för att styra upp situationen.
Hur blev det då så här?
Forbes, som gjort undersökningen, har också en mängd intressanta analyser av situationen. I denna artikel berättar Adam Hartung hur Detroit blev en innovationsstad under den industriella revolutionen, och arvet från Henry Ford. Detroit blev staden som hade allt som alla ville ha, och under 1950-60-talet fick staden också se skörden av dessa framgångar: folk flyttade till staden, försäljningen ökade, intäkterna ökade, bostadsmarknadsvärdet ökade etc. Och bilarna blev kännetecknet som på den tiden symboliserade både välstånd och frihet.
Men saker och ting skulle sakta men säkert förändras, och staden insåg inte att detta tillstånd inte var något permanent gjutet i cement. Utländska bilmärken gjorde entré i USA - och även om dessa till en början inte var av samma kvalité som GM, Ford och Chrysler så var de billigare, och när 1970-talets oljekris slog till så insåg också folk att de utländska bilarna var bensinsnålare, och att man därmed också kunde spara en slant. Detta ökade intäkterna för de utländska konkurrenterna som med sina nya intäkter hade råd att göra bättre bilar - och snart hade man gjort bilar av samma kvalité som Detroit-företagen, men med fördelen att de fortfarande var bensinsnålare.
Detroit-företagen insåg emellertid inte att marknaden började förändras, och ville själva inte förändra sig utan hålla fast vid de saker som fungerat förut och legat till grund för det välstånd man kommit in i. De stora problemen började därefter skymtas redan på 1980-talet för att träda i kraft på 1990-talet - och under 20-00-talet började företagen komma allt närmare bankrutt.
Bilindustrins förfall märktes också påtagligt i Detroit. Svagare industrier ledde till färre skatteintäkter, kostnadsreduceringar för företagen innebar stagnation i ny-anställningar vilket därefter följdes av ökad arbetslöshet. Inkomsterna stagnerade, och folk började nu flytta från Detroit i hopp om bättre jobb någon annanstans. Det i sin tur ledde till fallande bostadspriser - vilket i sin tur ledde till minskade inkomst- och fastighetsskatter. Och stadsstyrelsen tvingades nu börja låna och skära ner i olika verksamheter. Stadens affärsledare och politiker lyckades heller inte skapa program för jobb utanför bil- och industrisektorn. Och istället för att acceptera övergången från industri- till informationssamhälle, försökte man hålla fast vid sina historiska industrier. Och nu är staden bankrutt.
En annan orsak till Detroits situation går också att finna hos fackföreningarna, något denna artikel av Kyle Smith beskriver.
Smith förklarar att det enda man behöver veta för att förstå problematiken är det faktum att Detroits Water & Sewer Department tillhandahar en tjänsteanställning, som kostar staden 56 000 dolllar, för en smed som "skor hästar" (dvs i bokstavlig bemärkelse spikar fast hästskor på hästar). Dennes officiella arbetsuppgift lyder som följande:
"to shoe horses and to do general blacksmith work … and to perform related work as required."
En arbetsbeskrivning som senast uppdaterades 1967. Idag finns inga hästar i Detroit (och det kan inte ha funnits många kvar i samhällstjänst ens 1967). Likväl finns tjänsten som smed kvar pg a att den lokala fackföreningens president inte anser att det går att "ta bort tjänster".
Ett symboliskt men talande exempel som beskriver situationen i Detroit. Där fackföreningar sett till att det finns otaliga ineffektiva men kostsamma statsanställningar, och att de anställda därtill har förmåner som övergår allt reson. Som exempel på ineffektiviteten nämner författaren att rörmokare i staden, pg a fackföreningsregler, inte kan sätta igång och laga ett trasigt rör förrän en "auktoriserad" "avstängare" kommit dit och skruvat på kranen och stängt av vattenflödet.
En annan fackförening har utverkat otroliga hälsoförmåner - som gör att de kan inlemma sjuka bekanta och släktingar på sina Medicaid-program (som i stor utsträckning bekostas lokalt). Mellan 2008 och 2011 ökade sjukvårdsförsäkringskostnaderna för stadens anställda med 186 miljoner dollar per år - en sextiotvåprocentig ökning. Och nu är staden bankrutt.
Vad är då lösningen?
Detroit har ännu inte dött, men däremot under årtionden grävt sin egen grav som nu är så djup att de inte själva kan klättra upp. Michigans guvernör Rick Snyder står nu inför valet att låta delstaten ta över stadens finanser. Det vore ett kontroversiellt beslut, men ett alternativ en panel häromdagen gav guvernör Snyder pg a den bedrövliga situationen i Detroit.
Rick Snyder utreder för närvarande därför vem han i sådana fall skulle utse som nödläges-manager för Detroit, en person som i sin tur skulle kunna förklara staden bankrutt och ges makt att bryta kontrakten med fackföreningarna, och sparka inkompetenta politiker. Och för närvarande är det något staden, för sitt långsiktiga bästa också bör hoppas på.
Slutsatser:
Fackföreningar är inte oviktiga, och under mer än ett halvt århundrade utgjorde dessa viktiga samhällskomponenter i hela västvärlden för en human övergång till industrialismen. Men vad situationen i Detroit visar är att den tiden nu är förbi; och att dagens stora fackföreningar helt enkelt inte lever i verkligheten, utan vill hålla fast vid det förgångna och gynna sina egna medlemmar (och givetvis fackbossarna, som nästan alltid tjänar bra) i utsträckningar som idag ter sig helt absurda - och allt på allmänhetens och skattebetalarnas bekostnad.
Detta visar också på den oerhörda vikt av reformer likt de som många republikanska guvernörer (Scott Walker från Wisconsin är min favorit, och den jag följt närmast) i USA:s norra industribälte drivit igenom, för att få ordning på sina finanser och helt enkelt anpassa näringslivet till -dagens- verklighet. Vilket långsiktigt är för precis allas bästa.
PS:
På plats två på Forbes bottenlista kom staden Flint, också den i Michigan (på tredje plats kommer Rockford, Illinois och på fjärde plats Obamas hemstad Chicago, Illinois). Flint är staden som pseudo-dokumentärfilmaren Michael Moore kommer ifrån, och som hans film "Roger and Me" handlar om (en film jag i del 2 av min artikelserie om Michael Moores propaganda dissekerar), där han försökte beskylla Flints ekonomiska förfall på Ronald Reagan. Sanningen är dock att Flint, likt så många andra städer i Michigan - sänktes av sina fackföreningar. Inte av Ronald Reagan, Rick Snyder eller Scott Walker. Och även om det republikanska partiet har problem, så visar exempel som dessa på att det utan tvekan fortfarande är republikanerna som har USA:s ekonomiska recept i sina händer; inte ett fackföreningskontrollerat Detroit och inte president Obamas federala regering.
Här har för övrigt gänget på Fox News The Five en liten diskussion om situationen i Detroit:
NRA och Vita Huset befinner sig i ett propagandakrig från varsin skyttegrav. Här är NRA:s senaste ad:
Samtidigt har Obamas fd kampanjorganisation som nu omvandlats till en Obamas styrande pr-organisation, Organizing for Action, riktat in sig på kongressmän som ännu inte lovat att stödja bakgrundskontroller för vapenköpare. Här har Fox News ett inslag om vem som vinner det pågående propaganda-kriget:
Rand Paul, som varit en av de skarpaste kritikerna till Obama-administrationens policy om drönare, kräver nu att Vita Huset ska ge löfte om att inga drönarattacker ska genomföras på amerikansk mark.
“We’re talking about someone eating at a cafe in Boston, or New York, and a Hellfire missile comes raining in on them," sa Rand Paul i en intervju med Fox News. "There should be an easy answer from the administration on this. They should say, ‘Absolutely no, we will not kill Americans in America without an accusation, a trial and a jury.’”
Rand Paul är också mycket kritisk till Obamas nominering av John Brennan som ny CIA-chef, och här är intervjun med Fox:
USA:s användning av drönare ökade med 72% mellan 2011 och 2012 - då 506 drönarattacker ägde rum i landet. Drönarna utgör fortfarande en mycket liten procentuell del av USA:s övergripande luftattacker, men men ökningen väntas fortsätta i takt med att närvaron av amerikanska soldater i landet minskar, i enlighet med Obamas policy om mindre amerikansk truppnärvaro tills det fullbordade uttåget 2014. Los Angeles Times skriver här om saken.
Drönarna skapar möjlighet att kunna fortsätta operationer som annars inte hade fungerat i takt med allt färre piloter, baser och soldater i landet. Men operationerna är inte riskfria, vilket visat sig inte minst de gånger civila dödats i drönartillslag riktade mot taliban- och Al Qaida-ledare. Förra året beordrade dock befälhavaren för koalitionsstyrkorna, general John R. Allen att luftangreppen mot tätbefolkade områden skulle minskas och 2012 minskade också NATO:s civila dödssiffror med hela 42%.
De som försvarar bruket av drönare förklarar dock att dessa i mycket mindre utsträckning riskerar att träffa civila än bemannade flygplan gör. Drönarna kan nämligen övervaka sina måltavlor under mycket längre tid, och använda mer begränsad ammunition.
Obama-administrationen har dock kommit att få skarp kritik för sitt breda användande av drönare, och tisdags hävdade den republikanske senatorn Lindsey Graham att 4700 personer dödats av drönare - vilket är den första uppskattade siffran att offentliggöras om drönarnas dödstal.
Drönarna används också på olika sätt. I Afghanistan används drönare ofta av Pentagon för att backa upp markstyrkor, medan CIA däremot använder sig av drönare på platser som Jemen och Pakistan för att slå ut terroristledare.
Men Obama-administrationen ämnar också expandera bruket av drönare i Afrika, och bygga en drönarbas i Niger. Något Washington Post skriver om i denna artikel.
Obama lät tidigare idag meddela Kongressen att USA skickat 100 soldater till Niger för att sätta upp drönarbasen för att med hjälp av den kunna spionera på Al Qaida-krigare i Sahara. Soldaterna som är ditskickade är beväpnade för självförsvar och ska också bistå Frankrike i dess kamp mot islamisterna i grannlandet Mali.
USA har tidigare meddelat att de inte ämnar skicka soldater till Mali, men USA har likväl i allt större utsträckning kommit att dras i operationerna från luften. En drönarbas i Niger fyller också ett svart hål för Pentagon, vars baser i Östafrika och Sydeuropa inte täcker Sahara.
Den republikanske Florida-senatorn Marco Rubio är för närvarande i Israel, där han påtagligt visat sitt stöd för den judiska staten, och sa i ett pressmeddelande:
"There is no more important relationship for the United States, perhaps in the world but certainly in the region, than Israel. It’s one that has bipartisan support and I’m proud to say that Republicans and Democrats are united on that.”
I Israel förklarade han också för landets president Shimon Perez att Jerusalem givetvis är Israels huvudstad. Rubios ord om bipartisanskt stöd för Israel stämmer också. Nästa månad kommer president Obama att besöka Israel, och även om hans relation med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är ansträngd så kommer han av president Shimon Perez att tilldelas The Presidential Medal of Distinction, vilket är Israels högsta civila utmärkelse. För närvarande är det dock Rubio som besöker Israel, och här intervjuas han på Sky News om resan:
Och här ett klipp från en presskonferens han höll i landet:
I förrgår presenterade Vita Huset sitt nya first-lady-porträtt av Michelle Obama, något CNN här rapporterar om med en jämförelse av porträttet från 2009:
Hur besynnerligt det än kan låta så kommer Mitt Romney att tala på CPAC nästa månad.
“This is really an opportunity for Governor Romney to thank all his supporters and friends", meddelade en av Romneys medarbetare.
Vad som får Romneys medverkan att te sig lite besynnerligt är dock att CPAC i mångt och mycket kommer att fokusera på den konservativa rörelsens ny-start efter Romney-kampanjen. Romney är dock en bra talare, och i sina tal brukar han också visa prov på god humor - så vi får helt enkelt se hur det hela utlöper. Förmodligen går det bra.
Evan Todd, en av överlevarna från skolmassakern på Columbine High 1999 (den massaker som gjorde skolmassakrer till ett internationellt känt fenomen, inte minst här i Sverige genom Michael Moores -förvisso ganska värdelösa- dokumentär Bowling for Columbine), skrev nyligen ett öppet brev till Obama-administrationen där han förklarade att han motsätter sig Obamas vapenkontrollförslag. Här intervjuas han också på Fox News och berättar varför:
Återigen en bekräftelse på att Wayne LaPierres och NRA:s idéer helt enkelt kopplar bättre med vanliga amerikaner som ser på dessa saker rent praktiskt snarare än politiskt, så som Obama och hans liberala allierade gör.
Här är också en artikel i The Blaze, där Evan Todds kritik av Obamas lagförslag presenteras mer ingående.
Jesse Jackson Jr erkände igår bedrägeri med kampanjpengar och riskerar nu upp emot 5 års fängelse, något CNN här rapporterar om:
Jesse Jackson Jr avgick förra året från sin kongressplats för Illinois andra kongressdistrikt, och redan nu på tisdag kommer demokraterna hålla primärval inför det fyllnadsval där Jacksons efterträdare ska utses.
I vår kommer Högsta Domstolen att ta upp frågan om samkönade äktenskap - och åsikterna kring frågan är givetvis många. Pro-gay-aktivistgruppen Respect for Marriage Coalition, har gjort en nationell ad för 1 miljon dollar där man lyfter fram republikanska profiler som stöder gay-äktenskap. Här är ad:en:
Laura Bush har dock bett om att borttas från reklamen, som hon aldrig tillfrågades om hon ville medverka i.
Vårens debatt kommer att bli mycket intressant, likaså republikanernas hantering av dessa frågor; där man måste lyckas med att kombinera konservativ tolerans med socialkonservatism, som i USA:s fall är väldigt religiöst betingad, inom vars ramar gay-äktenskap inte accepteras.
Podcast 17 i ordningen handlar om USA:s sextonde president Abraham Lincoln, som de senaste månaderna blivit aktuell i synnerhet genom Steven Spielbergs bioaktuella film "Lincoln".
I denna podd pratar jag, Ronie Berggren, och min bloggkollega Erik Bylund om filmen av Steven Spielberg, men även om andra filmer där Lincoln gestaltas. Jag intervjuar sedan Staffan Ekendahl, som länge arbetat på Sveriges Radio och även varit Washington-korrespondent, och som 2011 skrev boken "Abraham Lincoln: Hans liv och tid". Ekendahl ger lite bakgrundskunskap till filmen genom att utifrån sin bok berätta mer om vem Abraham Lincoln egentligen var. Slutligen reflekterar jag också över Lincolns roll i amerikansk historia och samtid.
Detta avsnitt utgör också ett bra komplement till Lincoln-filmen. Här är podden, håll till godo =)
Obamas rådgivare, och kampanjstrateg David Axelrod går nu i sin republikanske företrädare Karl Roves fotspår, och börjar som politisk analytiker - men för Axelrods del blir det givetvis NBC/MSNBC framför Fox News.
Axelrod kommer därtill också att starta ett institut vid University of Chicago, för att få unga att engagera sig politiskt, därtill överväger han också en del författarprojekt.
En lag har nyligen godkänts i Montanas Representanthus som gör det lagligt att ta rätt på köttet från älgar, hjortar och andra djur man råkar köra på ute på vägarna. Råkar man ut för en viltolycka, kan man således glädja sig åt en rejäl gratis älgstek som kompensation.
En annan nyhet, också från Minnesota, om hur en man som i flera år låtsades att han hade Alzeimers och på så vis mellan 2006 och 2010 lyckades lura till sig flera hundratusen dollar, nu åkt fast.
Sex-revolutionärspastorn Ted McIlvenna, siktar nu in sig på Kina, eftersom såväl kinesiska män som kvinnor kan alldeles för lite om sexualitet, och den kinesiska regeringen nu smått börjat öppna upp för sådant även för aktörer utifrån. Kinesiska kvinnor måste lära sig existensen av intimitet, och kinesiska män vad förspel är. Medan USA sedan länge börjat lämna stadiet av fördömande av sexualitet, är det nu dags att sprida detta även utomlands, enligt McIlvenna.
Arizonas justitieminister Tom Horne höll igår en presskonferens där han förklarade att man ämnar föreslå en lag som ger somliga utvalda lärare i delstatens skolor rätt att bära vapen. En position han menar är den rätta väg att gå mellan två extrema positioner: att beväpna alla lärare, eller att inte beväpna några lärare alls. Jag är inte lika säker på om Arizonas vilda-västern-logik gått hem här i Sverige.
I sitt State of the Union tog president Obama upp hotet från cyberattacker. USA vet också att de främsta av dessa kommer från Kina - och inte från vanliga privata hackare, utan direkt från den kinesiska regeringen, något NBC här rapporterar om: