tisdag 19 februari 2013

De amerikanska slavarnas grymma verklighet

CNN har här en artikel av författaren Bob Greene, som berättar om en projekt av enormt historiskt värde som genomfördes på 1930-talet under president Franklin Delano Roosevelt.

Greene berättar hur Roosevelt i sin New Deal för att få fart på den amerikanska ekonomin bland annat upprättade The Works Progress Administration - det var New Deals största program, som gav arbete åt miljoner amerikaner. De flesta av dessa var outblildade och kom att syssla med fysiskt arbete. Men däri fanns också något som hette Federal Writers' Project, som skickade ut folk runt hela USA för att dokumentera amerikansk historia och livsstil. Genom dessas arbeten vet vi idag en hel del om tillvaron för vanliga amerikaner under depressionen.

Greene berättar dock att man också lät intervjua tusentals svarta, som nu befann sig på ålderns höst, men likväl i sin ungdom levt och växt upp i tid när halva USA fortfarande var ett slavsamhälle. Reportrar gav sig ut till 17 av USA:s delstater för att leta reda på dem, och intervjuerna med dessa svarta kallades för The Slave Narratives, och går för allmänheten att läsa. Det är dock lång läsning. 17 volymer finns i Kongressens bibliotek med berättelser från över 2000 fd slavar.

Greene berättar i artikeln att han själv läst två volymer, med intervjuer från svarta i North Carolina och Texas. En stor del av läsningen är fruktansvärd, för där beskrivs tydligt den grymma tillvaro slaveriet innebar för de vanliga människor som drabbades.

Svarta män och kvinnor berättade för de statsanställda reportrarna om hur ens tillvaro i stor utsträckning berodde på om man hamnade hos goda eller grymma ägare. En kvinna, som bodde i Houston och var 91 år gammal när hon på 1930-talet intervjuades, berättade att den person som ägde hennes familj var -

"so mean he never would sell the man and woman and (children) to the same one. He'd sell the man here and the woman there and if (there were children) he'd sell them someplace else."


En 94-årig man från Jacksonville, Texas, berättade hur slavar auktionerades ut. De kläddes av till höfterna för att inspekteras av de potentiella köparna. Kvinnor och barn brukade gråta och böna och be om att inte bli separerade, men det var till ingen hjälp.

I många av historierna återkom också den ständiga rädslan av att tvingas skiljas från sina älskade. Unga kvinnor, med möjlighet att föda barn var också särskilt värdefulla:

"If a woman was a good breeder she brought a good price on the auction block," sa Hattie Rogers, som intervjuades 1937 i North Carolina. "The slave buyers would come around and jab them in the stomach and look them over and if they thought they would have children fast they brought a good price."


Bob Greene, förklarar att vad som gör dessa människors historia så levande, är att de själva levde i en tid som även vi kan relatera till (bättre än vi kan relatera till 1800-talet i sig själv). Dessa människor levde nämligen fortfarande när USA hade kommit en bra bit in på 1900-talet. När bilar, radio, film och även flygplan fanns tillgängliga. En nation som just hade börjat likna och träda in i den form av samhälle vi nu lever i. Men trots denna modernitet, skriver Greene:

Yet residing in America's cities and towns were men and women who recalled being sold at auction, of seeing brothers and sisters led away in chains


En del av dessa människors berättelser finns nu online, och går att läsa här på The Library of Congress hemsida. Jag är ingen anhängare av The New Deal, som ingen konservativ tror bidrog i någon utsträckning alls till att rädda USA från Depressionen. Däremot är jag en varm anhängare av historia - och att dessa berättelser samlades in, medan detta fortfarande gick att göra, var givetvis guld värt.

Det finns en berättelse om Abraham Lincoln, när han i sin ungdom åkte till New Orleans 1831 och där med egna ögon för första gången fick bevittna en slavauktion, och ska då ha sagt att han bestämt sig för att en gång sätta stopp för slaveriets institution. Några årtionden senare skulle han leda nationen genom ett blodigt inbördeskrig - ett krig som uteslutande hade med frågan om slavar att göra, och så småningom också befria USA från slaveriets grymhet.

I USA är slaveriet ett minne blott, och är så i princip uteslutande på grund av USA:s egen känsla för moral - slaveriets avskaffande påfördes inte USA utifrån, och den moraliska konflikten om slaveriet hade funnits ända sedan nationens grundande, där president efter president dock på olika sätt kompromissat i den politiskt näst intill omöjliga frågan. Ibland är kompromisser självklart nödvändiga, och något annat än kompromisser är i sådana situationer ren och skär orealism. Under Lincolns tid blev dock avskaffandet av slaveriet en rejäl möjlighet - där Lincoln likväl hade kunnat välja något annat och något enklare. Det gjorde han emellertid inte, och för det kan en amerikansk nation - trots den tragedi inbördeskriget onekligen innebar - i historiens ljus vara tacksam för. Och resten av världen inspireras och förhoppningsvis lära sig något av.

Idag (måndag) är presidents day 2013 i USA. Och vid nästan alla sådana dagar fastslår historiker att Abraham Lincoln är USA:s främste president. Den känslan stärks när man tar del av dessa människors vittnesbörd.

Källa: CNN

Se även tidigare inlägg:

Lincoln-filmen får Mississippi att också de formellt avskaffa slaveriet 20130218

--------------

Sylvester Magee - USA:s sista slav, hedras 20120224

Inga kommentarer: