Dagen efter Obamas State of the Union-tal, så åkte han till Baltimore för att där specifikt tala inför republikanerna från Representanthuset, som där samlats på Renaissance Baltimore Harborplace Hotel för en konferens.
Presidenten inledde med ett kort tal där han förklarade att han var tacksam för att ha blivit inbjuden, och att debatten dem emellan var en viktig del av den demokratiska processen, en process där dåliga idéer rensades ut och bra idéer behölls. Han ville därför att de skulle utmana varandras idéer - vilket han inte tvivlade på skulle ske. Men han tackade också för det bipartisanska samarbete som faktiskt fanns: inte minst i beslutsamheten att besegra Al Qaida - där Obama talade inte bara till republikanerna utan även till en eventuellt betraktande internationell audiens och sa:
And I want to thank you and your Democratic colleagues for reaching across the aisle. There has been, for example, broad support for putting in the troops necessary in Afghanistan to deny al Qaeda safe haven, to break the Taliban’s momentum, and to train Afghan security forces. There’s been broad support for disrupting, dismantling, and defeating al Qaeda. And I know that we’re all united in our admiration of our troops.
So it may be useful for the international audience right now to understand — and certainly for our enemies to have no doubt — whatever divisions and differences may exist in Washington, the United States of America stands as one to defend our country.
I andra avseenden var han dock besviken över att samarbete inte kunnat uppnås - däribland kring stimulanspaketet, där han inte förstod och fortfarande inte förstår varför republikanerna inte stöder honom.
I slutet av sitt tal förklarade han dock att det fanns en ironi med amerikansk politik: i jämförelse med andra länder så stod partierna inte särskilt långt ifrån varandra - däremot rådde likväl en stor spricka dem emellan:
I know many of you individually. And the irony, I think, of our political climate right now is that, compared to other countries, the differences between the two major parties on most issues is not as big as it’s represented. But we’ve gotten caught up in the political game in a way that’s just not healthy. It’s dividing our country in ways that are preventing us from meeting the challenges of the 21st century. I’m hopeful that the conversation we have today can help reverse that.
Därefter följde en frågestund, där presidenten stod vid podiet med republikanernas ledare Mike Pence, Eric Cantor och John Boehner sittande bredvid sig, och en församlad skara republikanska kongressmän som satt runt middagsbord i en sal tillsammans med familjer- vänner och bekanta och därifrån fick ställa frågor i en mikrofon till presidenten.
Det var en allmänt trevlig tillställning, som varade i mer än en timme - Republikanerna var respektfulla och tacksamma över att presidenten svarat ja till deras inbjudan, och Obama var förstående för många av deras frågor och den politiska situationen i landet. När frågestunden väl startade så ställde republikanerna många frågor där de inte var överens med Obama - Obama hanterade dock allt med en blandning av humor och resonerande svar, som ofta lockade fram många skratt från den republikanska publiken. Bland annat när han gick direkt på en del av kritiken mot hans sjukvårdsreform och sa:
"...if you were to listen to the debate and, frankly, how some of you went after this bill, you’d think that this thing was some Bolshevik plot. No, I mean, that’s how you guys — that’s how you guys presented it."
Något som lockade fram både skratt och applåder - och som visade på såväl presidentens förståelse av debatten i kombination med en humoristisk självdistans. Men han var inte blind för den republikanska kritiken och förklarade stunden innan bolsjevik-skämtet, att somliga av de löften han initialt gav; som att den som hade en doktor eller försäkring som denne var nöjd med, kunde behålla sin doktor - var ett löfte som hade brutits allteftersom nya provisioner kommit in i reformen, men förklarade att det pågick en process för att fixa till sådant:
"For example, we said from the start that it was going to be important for us to be consistent in saying to people if you can have your — if you want to keep the health insurance you got, you can keep it, that you’re not going to have anybody getting in between you and your doctor in your decision making. And I think that some of the provisions that got snuck in might have violated that pledge.
And so we were in the process of scrubbing this and making sure that it’s tight."
I slutet fick han en fråga av kongressman Peter Roskam från Illinois - som var en av Obamas kollegor i Illinois-senaten. Obama kommenterade då situationen i Illinois och förklarade att en av han och Peter Roskams gamla kollegor som ställer upp det republikanska primärvalet till guvernör, för närvarande sänder reklam-ads som Obama kommenterade med en smula humor:
One of our former colleagues is right now running for governor, on the Republican side, in Illinois. In the Republican primary, of course, they’re running ads of him saying nice things about me. Poor guy.
Han gick sedan vidare i en mer seriös ton och förklarade problematiken med att ständigt svartmåla sina politiska meningsmotståndare, och förklarade att det gjorde att man också målade in sig själv i ett hörn. Om man utmålat motståndaren som ondskan själv, så blir det svårt att samarbeta med denne, utan att själv ses som någon slags förrädare:
Although that’s one of the points that I made earlier. I mean, we’ve got to be careful about what we say about each other sometimes, because it boxes us in in ways that makes it difficult for us to work together, because our constituents start believing us. They don’t know sometimes this is just politics what you guys — or folks on my side do sometimes.
So just a tone of civility instead of slash and burn would be helpful. The problem we have sometimes is a media that responds only to slash-and-burn-style politics.
Han gick sedan vidare med ett skämt, där han gav ett exempel och sa om kongressman Paul Ryan:
You don’t get a lot of credit if I say, “You know, I think Paul Ryan is a pretty sincere guy and has a beautiful family.” Nobody is going to run that in the newspapers.
Varefter han sedan vände sig till Ryan och till allas skratt sa att han för Ryans eget bästa inte menade det han just sagt om att Ryan var en uppriktig kille med en härlig familj:
And by the way, in case he’s going to get a Republican challenge, I didn’t mean it. Don’t want to hurt you, man.
Paul Ryan är kanske inte i den situationen. Men Charlie Crist i Florida är exakt i en sådan situation, där han utmålas som en alltför moderat Republikan, eftersom han dels accepterat Obamas stimulanspaket och träffat Obama offentligt och kramat om denne när denne besökte Florida. Något som Charlie Crists motståndare i det republikanska primärvalet, Marco Rubio, inte varit sen att använda sig av för att visa på Crists tvivelaktiga politiska karaktär.
Obama gick sedan vidare och sa att han tänkte försöka motverka detta negativa politiska klimat:
But on the specifics, I think both sides can take some blame for a sour climate on Capitol Hill. What I can do maybe to help is to try to bring Republican and Democratic leadership together on a more regular basis with me. That’s, I think, a failure on my part, is to try to foster better communications even if there’s disagreement. And I will try to see if we can do more of that this year.
Lite senare avslutades frågestunden, som varade över en timme (här kan texten från talet och frågestunden läsas).
Vad kan då sägas om president Obamas möte med Representanthusets republikaner?
Obama sa egentligen inget nytt. Obama betonade te x att hans stimulanspaket hade räddat USA från en mycket värre situation än den som nu är. Hans resonemang kring detta och mycket annat håller jag inte med om (och inte republikanerna i kongressen heller). Men det var mötet i sig som var det intressanta. Obama gav sig i mångt och mycket in till lejonets håla och bemötte väldigt orädd de invändningar de hade mot hans politik. Det var modigt - och skickligt gjort. Och även strategiskt smart.
Politico har här en artikel, som berättar om att det var Vita Husets idé att låta tv-sända mötet. 24 timmar innan presidenten anlände så ringde Vita Huset och frågade republikanerna om de skulle tillåta att träffen kablades ut - något republikanerna sa ja till utifrån resonemanget att Obama skulle få cred för att ha gett sig in i lejonkulan i vilket fall, och att de därför kunde ta chansen att ställa honom spetsiga frågor till den amerikanska allmänhetens beskådan.
Obama hanterade dock situationen utmärkt, och uppträdde mycket presidentiellt och tillmötesgående (till skillnad från sitt State of the Union-tal), och i efterhand kom många att betrakta Obamas möte med republikanerna som en framgång för presidenten. New York Times skrev:
The encounter at a Baltimore hotel was unlike any of Mr. Obama’s presidency or very many other presidencies, for that matter. While he met with the Republican caucus once before and occasionally invites Republican leaders to the White House, they have never opened their dialogue to the public in a sustained way so that it could be broadcast live on national television. His predecessors likewise generally did not engage the opposition in a public back and forth.
Obama förtjänar givetvis att hedras för att ha deltagit i en så direkt debatt med republikanerna, och gjort detta öppet inför allmänhetens beskådan - och dessutom att han gjort det på ett mycket respektfullt och stilrent sätt (vilket var ömsesidigt, måste tilläggas). Detta har dock i efterhand fått republikanerna att undra om det verkligen var smart av dem att tillåta kameror. Artikeln i Politico förklarar:
The media declared it a triumph for the president. And since Friday, second-guessing has broken out among Republicans, some of whom were embarrassed that the president had been able to walk into their event and leave with a victory. Privately, some members blamed Pence for not lining up better questions; Obama wasn’t pressed on foreign policy, on terrorism or on the plan to try an alleged mastermind of the Sept. 11 attacks.
Somliga republikaner var dock positiva till händelsen, och en av dem sa att Obama hjälpt dem att tvätta bort stämplen som "Nej-partiet" genom att han erkände många av de frågor där republikanerna kommit med konstruktiva idéer:
“There will continue to be slow-drip stories about the accuracy of the president’s statements, and the president’s admission that Republicans have offered plans and solutions is a large one that contradicts statements that both his administration and Democratic political wings repeat often.”
Min slutsats är att republikanerna framstod mycket trevligare än de vanligtvis framställs som - men att president Obama likväl plockade hem flest politiska poäng på besöket genom att göra något som var inte bara modigt, utan också mycket smart. Men mest av allt var det viktigt. Obama satte fingret på många av problemen som existerar i den amerikanska politiska debatten. Det intressanta ska bli att se om/och i så fall hur, detta kommer att förändra den politiska debatten i framtiden - under såväl Obamas presidentskap som därefter. Kommer presidenten att engagera sig med sitt motståndarparti på samma direkta sätt som president Obama gjorde?
Vi får se. Men att Obama gjorde det måste sägas vara positivt och rätt steg för att förbättra det politiska debattklimatet i ett land där partierna trots allt, som Obama påpekade, är mer splittrade än deras i verkligheten inte alltför olika ideologier borde göra gällande.
Se även tidigare inlägg:
Obama talar inför Representanthusets Republikaner 20100129
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar