Cain och Gingrich - den enes bröd, den andres död

Hittills tycks Herman Cain klarat sig hyfsat bra igenom anklagelserna om sexuellla trakasserier. Men det inte främst tack vare Cain själv, utan pg a att konservativa beslutat att betrakta det hela som ännu en liberal attack mot en svart konservativ kandidat. Cains rykte har dock blivit skamfilat, och hans hantering av situationen med dåliga svar följt av ett hätskt utspel mot Perry-kampanjen har fått honom att börja se ut som precis vilken politiker som helst.

The Economist har här en artikel som beskriver vad sextrakasserianklagelserna trots allt faktiskt har gjort ifråga om Herman Cains kampanj:

First, Mr Cain, like many before him, ignored the golden rule, which is to tell all at once before the media find out anyway. The day after Politico broke the story, he denied (and continues to deny) ever having harassed anyone, claiming that after an investigation the charges against him were dismissed. He also said he was unaware of any financial settlement being paid. As the day wore on, however, he started to recall more details. Yes, there had been some sort of agreement under which one of the women might have been paid three months’ salary, but he could not remember whether he signed that agreement himself. The next day the New York Times reported that one of the women had in fact been paid a full year’s salary of $35,000.

Next Mr Cain complained, and some of his friends agreed, that the story was not a case of the newspapers doing their job but a racist “witch-hunt”.

...By November 2nd Mr Cain was accusing his bouffant Republican rival, Rick Perry, of orchestrating a smear campaign against him.

And so it invariably goes in America’s paranoid, super-charged politics. The lovely bubble of the Cain story has popped, making it harder for those bewitched by his silver tongue and folksy charm to continue to overlook his frequent gaffes and flaws, which include flip-flops on abortion and a comprehensive ignorance of the world beyond America’s shores. On television this week he gave a grave warning: China is trying to develop nuclear weapons! It has had them for half a century. For a while, Mr Cain and his story reminded Americans of something rather wonderful about their country. Now, perhaps, too much light has been let in on the magic.

Detta ger dock en annan republikansk kandidat som ännu inte fått chansen att härja i toppen en öppning - Newt Gingrich. Denne har dessutom pg a sin historia fördelar som Herman Cain, Rick Perry, Michele Bachmann och de andra som tävlar om att besegra Romney inte har: Gingrich har årtionden av erfarenhet i det nationella rampljuset i storpolitikens absoluta centrum. Han skulle med stor sannolikhet ha hanterat en situation likt den Cain nu befinner sig i bättre och smartare. Dessutom: Gingrich är redan så känd att det är svårt att tänka sig att han skulle kunna ha några fler lik i garderoben som journalister inte redan grävt fram. Han spenderade slutet av 1990-talet med att försöka ställa Bill Clinton inför riksrätt pg a Monica Lewinsky-skandalen, samtidigt som han själv vänsterprasslade med den kvinna som nu är hans tredje hustru: Callista Gingrich. Säga vad man vill om saken men det är inte längre någon sprängande nyhet.

Gingrich långa deltagande i politiken gör också att det går att veta att han är kompetent och överlag vet vad han pratar om. Ifråga om nästan alla de andra republikanska kandidaterna (Romney undantagen) så har dessa tvingats visa att de faktiskt kan prata och då säga något som åtminstone låter vettigt. Här har de flesta inte hållit måttet - och där ingår egentligen även Herman Cain. Men till skillnad från kandidater som Rick Perry (som inte är särskilt duktig och heller inte tycks gilla att prata) och Michele Bachmann (som sagt så många korkade saker att man till slut måste dra slutsatsen att hon faktiskt är ganska korkad) så har Cain haft en charm som gjort att han hittills kunnat komma undan med uttalanden om Kinas framtida kärnvapen, etc. Om så nu kommer att förbli återstår att se - men med Gingrich behöver någon sådan oro inte finnas, han vet vad han pratar om och pratar pg a den orsaken med stor självsäkerhet - något han uppvisat tydligt i de senaste presidentdebatterna.

Politico skriver här om hur Newt Gingrich var den av de republikanska kandidaterna (Romney och Cain deltog ej) som fick de varmaste applåderna på Iowas Republican Party’s återkommande middag. Politico noterar att Gingrich fortfarande ligger långt bakom toppkandidaterna i opinionsmätningarna - men nu har han fått en möjlighet att faktiskt skjuta sig upp mot toppen. Och åtminstone i Iowa tycks många vara öppna för honom. Här är Gingrichs tal:



Källa: Politico

Se även tidigare inlägg:

Herman Cain-ad om sexanklagelserna och high-tech-lynchning 20111105

FtN: Newt Gingrich och Herman Cain 20111009