Goldberg anser att Tim Pawlenty förhastat lämnade spelet och han undrar vem som har mest ånger över felaktiga beslut, Hosni Mubarak eller Tim Pawlenty?
Varför Pawlenty bittert borde ångra sig beror på allt som hänt sedan han övergav sin presidentkampanj, där en efter en av alla de som ville utgöra det konservativa alternativet till Mitt Romney fallit bort. Däribland Michele Bachmann såväl som Rick Perry - pg a specifikt samma orsak:
Bachmann’s done, even if she doesn’t realize it yet. Her campaign never recovered from the entry of Rick Perry — which, oddly, is something you can say about the Perry campaign as well.
Om Cain skriver han:
[Cain] hasn’t enhanced the perception that he’s entirely ready for primetime. It still seems like his campaign started as a brilliant book tour that somehow wandered into the GOP primaries.
Och slutligen om Mitt Romney så beskriver Golberg humoristiskt såväl att Romney inte är konservativ, som på vilket sätt han specifikt inte är konservativ:
And that leaves Romney. Not since Bob Dole told Republicans in 1995, “I’m willing to be another Ronald Reagan if that’s what you want me to be,” has there been a GOP front-runner who seemed more out of sync with his party’s passions.
Many conservatives are reconciled to a Romney victory the way they are to the inevitability of catching the seasonal flu.
Kort och gott: Tim Pawlenty var måhända en tråkig typ, men i rådande situation hade han kunnat framställa sig själv som en duglig kandidat till höger om Mitt Romney. Och det hade räckt.
Huruvida Pawlenty ångrar sig mer än Hosni Mubarak är en öppen fråga (knappast), men Goldbergs analys var den roligaste analys jag idag läst om situationen i det republikanska primärvalet.
Källa: National Review
Se även tidigare inlägg:
Herman Cain om sexanklagelsernas effekter 20111102
3 kommentarer:
Tyckte från början att T-Paw såg ut att vara mycket bra positionerad för att kunna överraska och sno åt sig nomineringen. Genom att vara "last man standing" i Iowa.
Sen började han göra bort sig med sina försök att spela "tuff kille", främst med Obamneycare-karusellen och hans konstiga ekonomiska plan.
Men med tanke på hur GOP-racet utvecklat sig sedan han hoppade av så känns det absolut som att han borde ångra en del grejor (som att han brände väldigt mycket krut väldigt tidigt, antar att det var det som gjorde att han i stort sett inte hade råd att fortsätta?). Hade han varit kvar när Perry och Bachmann mer eller mindre imploderade i Iowa, så hade han kunnat ligga väldigt bra till för att bli Romney-alternativet nu.
Sen är det ju så klart alltid lättast att uttala sig när man sitter med facit i hand. :)
***
En lustig grej som jag kom att tänka på nu var förresten sättet han drog sig ur på. Om jag minns rätt så dröjde det till dagen efter Ames innan han hoppade av, och innan dess hann han skicka ut "moralhöjande" e-brev till supportrar och bad om donationer. Antingen var han bara oärlig om sina avsikter att dra sig ur, eller så hände något *efter* Ames.
Jag tror han gav upp efter Ames, helt enkelt. Men det faktum att han gav upp så enkelt visade också att han heller inte var någon fighter på samma sätt som de andra/kvarvarande kandidaterna. Och det både bör och behöver man vara såväl som presidentkandidat som president. Pawlenty var dock inte den typen.
Nej, den energin verkade han inte ha, och det är ju en av de sållningsfunktioner som hela den här processen har. Gott så.
Menade alltså att han skickade ut mejlet *efter* straw poll-resultatet offentliggjordes, timmarna innan han drog sig ur.
Skicka en kommentar