lördag 27 augusti 2011

Sveriges behov av en politiskt bred islamkritik

DN skriver här om hur Sverigedemokraterna i en ny opinionsundersökning hamnar rejält under Riksdagsspärren med bara 2,9% i opinionsstöd. SD var inte det enda parti att falla under riksdagsspärren, det gjorde också Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. I de flesta fall brukar dessa partier när valet väl faller in klara sig och det bör inte läsas in alltför mycket i denna undersökning.

DN skriver emellertid något som knyter SD:s siffror till terrorattentatet i Norge som jag anser vara värt att uppmärksamma:

Varken Jimmie Åkesson eller partisekreteraren Björn Söder vill svara på frågor om undersökningen, som gjordes mellan den 15 och 24 augusti. I slutet på mätperioden hade det gått en månad efter terrorattentaten i Norge den 22 juli.

Den norske attentatsmannen Anders Behring Breivik skriver i sitt manifest på flera ställen om Sverigedemokraterna i positiva ordalag. Han anser att partiet är det enda i Sverige som angriper det han beskriver som en islamisering.

Jimmie Åkesson ägnade nästan hela sitt sommartal hemma i Sölvesborg den 6 augusti åt att ta avstånd från manifestet. Men talet har, enligt Synovate, inte förhindrat att 40 procent av SD-sympatisörerna försvunnit sedan förra mätningen i juni.


Och lite längre fram konstaterar opinionsanalytikern Nicklas Källebring vad opinionsfallet mest troligt beror på:

– Vad jag kan se är det vi ser i vår mätning en effekt av Utöyahändelsen. Det är svårt att se någon annan förklaring, säger Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Synovate.


Det här visar på ett problem med SD och dess väljarstöd. SD är Sveriges enda islamkritiska parti - vilket är en orsak till att jag sympatiserar med SD trots att jag inte är sverigedemokrat, och heller inte delar deras syn på te x invandring, för att nämna deras mest omtalade fråga.

Däremot delar jag deras grundläggande kritik och skepticism mot islam (som jag, bara för att uppmärksamma saken, mycket väl vet tar sig en mängd olika uttryck såväl här och nu som historiskt, men som jag ändå inte alls har något emot att i detta sammanhang beskriva som en "monolitisk enhet" trots att svenska vänsterakademiker förfasar sig över när detta görs). Det finns en mängd olika allvarliga problem med islam och dess möte med väst, såväl historiskt som i vår samtid. Något jag på denna blogg vid många tillfällen uppmärksammat. Att belysa detta är inte rasistiskt, inte korkat och inte främlingsfientligt. Det är tvärtom väldigt vettigt.

Problemet med SD är emellertid att partiet har en historia av faktisk rasism som, oavsett i vilken utsträckning denna fortfarande präglar partiet, är lätt att kleta fast vid partiet och dess medlemmar för att svartmåla dessa. Något som flitigt gjorts inte minst sedan Anders Breiviks attentat. Det gör det också svårt för SD att på allvar bli tagna seriösa.

Det andra problemet med SD och somliga (inte alla) av dess islamkritiska medlemmar är att de kritiserar islam på en retorisk bebisnivå med argument som många gånger helt enkelt är dumma, något som nu och då märks i diverse mer eller mindre korkade utspel av någon SD-medlem. Efter den norska tragedin vill jag dra mig till minnes att någon sverigedemokrat skrev på nätet att det som hände i Norge inte hade hänt om det inte hade funnits några muslimer i landet. Ett argument som naturligtvis var helt absurt. Breiviks dåd gick inte att rättfärdiga, och även om Norge hade styrts av ett muslimskt parti hade hans handling varit lika vidrig och förkastlig som den faktiskt var. Med en sådan retorik så skulle man kunna säga samma sak om Hitler: om det inte funnits några judar i Tyskland så hade Förintelsen aldrig ägt rum.

Andra exempel på dålig och rent av smått löjlig islamkritik är de som upprepande gånger påpekar att Mohammed var pedofil för att han gifte sig med den 6-åriga Aisha och fullbordade äktenskapet när hon var 9. I dagens västerländska mått skulle det givetvis betraktas som barnövergrepp och på goda grunder kunna klassificeras som pedofili. Alla historiska karaktärer måste emellertid betraktas utifrån sin historiska kontext, och jag finner inga större belägg för att Mohammed i det avseendet skulle ha varit värre än någon annan man i 600-talets arabvärld. Tvärtom går många av hans saker att tolka som en uppvärdering av kvinnans status i jämförelse med de rådande normer som då gällde.

Med det sagt är Mohammeds äktenskap med Aisha likväl ett problem eftersom miljoner muslimer har Mohammed som sitt personliga livsföredöme, och miljoner muslimer av just den specifika anledningen anser att äktenskap med barn, ända ner till 6 års ålder är befogat - helt enkelt därför att Mohammed gjorde så. Problemet med Mohammed är just detta, att han, till skillnad från te x Jesus, gjorde en mängd olika saker vi i västerländska mått av idag skulle fördöma - men som, inte alla men, miljontals muslimer pg a att det var just Mohammed som gjorde det anser vara befogat och bortom all kritik.

Att lyfta fram den problematiken är dock en helt annan sak än att rätt och slätt utmåla Mohammed som pedofil, vilket jag vill minnas häromåret gjordes av Runar Sörgaard, och i Skåne spreds också häromåret en affisch där Mohammed var tecknad som pedofil. Sådan kritik vill förmodligen förmedla någon slags poäng, men ter sig så dum att den helt enkelt inte går att ta seriös. Och sådana saker gör att SD:s islamkritik många gånger helt enkelt framstår som lite för löjlig, oseriös, intolerant, främlingsfientlig och rasistisk för att kunna tas seriöst. Alla islamkritiska sverigedemokrater driver förstås inte sådan propaganda och det finns inom SD också en hel del mycket sund och vettig kritik av islam - kritik som vänstern utan debatt avfärdar genom simpla rasist- och naziststämplar och skrämselpropaganda, som många gånger ter sig lika löjlig som SD:s dåliga anti-islamism.

Dessa saker visar dock på problemen med SD:s islamkritik. Deras islamkritik håller inte alltid den klass som måste hållas - och deras parti svartmålas för enkelt. Det vore därför önskvärt med en bredare islamkritisk rörelse som sträcker sig över partigränserna (främst bland allianspartierna, då det idag helt enkelt inte ter sig realistiskt att tro på ett islamkritiskt vänsterblock).

Att en sådan inte redan finns är beklagligt även om det är förståeligt. Det är förståeligt eftersom svenskar i allmänhet inte kan speciellt mycket om religion, och förståeligt eftersom svenska politiker oavsett parti inte heller de kan särskilt mycket (med möjligt undantag för KD där många medlemmar kan en del om kristendom men inte så mycket om andra religioner). Okunskapen har gjort att den övergripande svenska synen på islam i princip helt är formad av ett dussintals svenska vänsterakademiker som gör allt de kan för att svartmåla all form av islamkritik och bevisa för världen att den europeiska islamkritiken är ett lika stort hot som det begynnande Nazityskland en gång var.

De har förstås fel och det krävs inte speciellt mycket för att förstå det. Bara att man helt enkelt gräver ner sig i ämnet mer än dessa akademiker själva gjort. Och det, tro det eller ej, är inte lika svårt som det låter som. Den svenska vänsterns islamapologeter kör ständigt ungefär samma argument i repris och eftersom Sveriges universitet (till skillnad från te x den amerikanska universitetsvärlden) inte i någon högre utsträckning driver konkurrensprinciper där akademiska skolor av olika ståndpunkter debatterar och argumenterar mot varandra, utan där man istället skapar en nationell akademisk konsensus (kring te x islam) så lär de sig aldrig att på allvar argumentera. Och de behöver heller inte argumentera, de behöver bara övertyga en mindre kunnig befolkning i allmänhet om att det är rasistiskt och hatiskt att tycka något annat än vad dessa människor gör. Och det är förmodligen det som gjort att SD nu tappat i opinionen. Vilket för oss tillbaka dit vi började.

Sverige behöver en politiskt bred islamkritisk rörelse - en kritik som grundas på ideologiska, teologiska och historiska sakargument - inte på rasism eller främlingsfientlighet. En sådan rörelse finns det ingen anledning alls för allianspartierna att inte välkomna. Dessa behöver inte - och bör heller inte - apa efter SD:s dåliga islamkritik och inte heller dess dogmatiska anti-invandringspolitik - men de behöver och bör heller inte låta sig skrämmas av åsiktsdogmatiska vänsterakademiker vars i svenska sammanhang aktade ställning enbart beror på att samhällsdebatten hålls nere, inte pg a att deras argument är särskilt bra.

Om en sådan rörelse inte bildas och blir en inflytelserik faktor inom allianspartierna så vore det mycket beklagligt om SD åkte ur Riksdagen - om så skulle bli fallet skulle vänstern nämligen helt få patent på ämnet. Något de inte bör förunnas eftersom vänstern ständigt bevisar att det är ett ansvar de inte är kapabla att hantera.

Se även tidigare inlägg:

Pat Condell om behovet av en europeisk revolution 20110826

Hur islamiseringen av Europa gestaltar sig 20110805

Varför SSU:s ljusmanifestation plötsligt blev meningslös 20110730

Robert Spencer försvarar sig 20110729

2 kommentarer:

Sanity sa...

Strax innan man fick veta att det var Breivik som hade utfört dådet så lät det så här från de främlingsfientliga, multikulturhatare och övriga SD-anhängare: "Nu måste vi ställa upp för våra bröder i Norge", "Vem som än gjort detta måste samhället visa sin avsky mot sådana tankar", "Nu måste Norden förena sitt folk mot detta hat". - Var är de orden nu? Var är sammanhållningen?, Var är protesterna mot detta avsky? Var är orden att offren är ens systrar/bröder?

Anonym sa...

Sanity, vad har din kommentar med detta att göra? Vad jobber du med, eftersom du har tid att skriva samma kommentar i varenda blogg idag?