Hur islamiseringen av Europa gestaltar sig

Vi som hängt med i islamiseringen av Europa har länge följt utvecklingen i London. En situation den breda svenska allmänheten förmodligen inte kan märkvärdigt mycket om. Här har Politiskt Inkorrekt ett reportage om hur islamiseringen av en av Europas historiskt viktigaste städer gestaltar sig:

PI länkar också till följande presskonferens med Anjem Choudary och dennes galna vänner, som i en timme talar om hur de vill se London islamiseras:



Det är inte första gången uttryck för sådana här saker framträder i London. Här följer några länkar till min egen rapportering om situationen i staden. Läs gärna inläggen och titta på så många av de där länkade videoklippen som möjligt:

Islamiska hatskolor i Storbritannien 20101124

Stora protester mot påven i London 20100919

Supermoské i London 20080422 (Reportage om en moské vars byggplaner för närvarande dock lagts på is)

Geert Wilders besöker England och hotas till döds 20091208

I ljuset av Anders Breiviks dåd tenderar vänstern att nu så snabbt de kan stämpla all form av islamkritik som "extremism" och islamkritiker som extremister eller rasister, som bär åtminstone indirekt skuld till Breiviks vansinnesdåd. Som exemplen i detta inlägg visar, så finns det dock goda skäl för helt vanliga svenska demokrativänner att vara skeptiska till en islamisering som faktiskt sker. Det kan också noteras att vår egen svenske självmordsbombare Taimour Abdulwahab - som sprängde sig själv i Stockholm i julas - "utbildades" i en förort till London.

Det finns mycket mer hatretorik bland muslimska politiska aktivister än det finns bland den sk "Counter Jihad-rörelsen". Robert Spencer, och USA:s konservativa islamkritiker predikar inte hat på samma sätt som dessa islamistiska européer. Och de otaliga anonyma europeiska ledarna för den svenska counter-jihad-rörelsen predikar inte heller de hat. Bara islamkritik. En kritik vänstern dock gör allt för att utmåla som hatpropaganda och rasism.

Den riktiga rasismen och den riktiga hatpropagandan finns dock bland grupper som jag i detta inlägg gett rikliga exempel på. Inte bland oss som är kritiska till dessa. Låt mig avsluta detta inlägg med två andra exempel som berör oss här i Sverige lite närmare.

Här är situationen när en föreläsning på Uppsala Universitet där Lars Vilks skulle medverka, avbröts av skränande muslimer som skränade den muslimska trosbekännelsen "Det finns ingen Gud, utom Gud" samt överröstade de som försökte bringa ordning med att ropa "Muhammad, Muhammad!"

Och här är den svenske Al Shabab-somaliern som förra året på flytande svenska uttalar ett dödshot från Somalia där han förklarar att han önskar se Lars Vilks få halsen avskuren.

Exempel som dessa, innebär inte att alla muslimer stöder sådana här handlingar (så är givetvis inte fallet) - men det legitimerar likväl att många kritiska frågor ställs och att islam - och dess diverse uttrycksformer och historiska normerande exempel - utsätts för en djupt kritisk granskning. Det är mycket mer befogat än att djupkritisera den islamkritiska rörelsen (vilket nu, efter dådet i Norge är det enda som görs) av den enkla anledning att dessa aldrig gör så här. De hetsar inte till hat och de avbryter inte den demokratiska processen.

Se även tidigare inlägg:

Varför SSU:s ljusmanifestation plötsligt blev meningslös 20110730