Partiska svenska USA-journalister

Dick Erixon har här ett mycket intressant inlägg där han jämför två artiklar av DN:s reporter Lennart Pehrson. Den första artikeln som citeras heter "Tal till elever väcker Obamahat" från vilken Erixon citerar ett stycke som lyder som följande:

"Tonläget bland en del av Barack Obamas högerbelackare har blivit mycket gällt, ibland närmast hatiskt. […] Det är många som vill se honom misslyckas."

Läser man artikeln i dess helhet så är det inte svårt att notera att sympatin ligger på Obamas planhalva, inte på dem som protesterar.

Erixon citerar sedan en annan artikel av samme Lennart Pehrson från 2005 med titeln: "Fortsatta våldet i Irak allt mer pressande för Bush", och citerar från den artikeln Pehrsons ord:

"Mot bakgrund av fallande opinionssiffror har president Bush […] Även i de egna republikanska leden hörs ett mummel som visar att det finns en oro för att gå in i nästa års kongressval med en impopulär Irakkonflikt runt halsen."

Läser man den artikeln i dess helhet så är det också i det fallet inte svårt att notera att sympatin i artikeln inte ligger hos Bushadministrationen.

Erixon skriver vidare:

"När kritik i amerikansk debatt riktades mot president Bush kallas han “impopulär”, när kritik riktas mot president Obama är den plötsligt “hatsisk”. Det som för Bush framställs som legitimt, “fallande opinionssiffror”, blir något obehagligt när Obama drabbas av samma opinionsfall: man “vill se honom misslyckas”."

En poäng med stor portion sanning. Jag har på denna blogg vid flertalet tillfällen påpekat liknande saker i svensk USA-rapportering. Till höger finns en kolumn med artiklar om dålig och missvisande svensk USA-rapportering - som kort sammanfattat handlar om följande:

Partisk och osaklig svensk USA-rapportering:

I min artikel Mer om svensk Bush-bevakning - beskriver jag hur osakligt svensk media, och svensk television i synnerhet, rapporterat om president Bush och dennes politik, och går igenom ett antal dokumentär filmer som SVT visat.

I min artikel Obama och Bush i svensk media gör jag en jämförelse mellan på hur olika svensk media rapporterat om Bush, respektive Obama - och att svensk media inte har något emot att vara anti-amerikaner med Republikaner vid makten, för att sedan byta till pro-amerikaner, när Demokrater sitter vid makten.

I min artikel Iran, USA och svensk media analyserar jag ett avsnitt av P1:s program "Konflikt" som på ett väldigt ensidigt sätt skildrade Obama-administrationens diplomatiska spel med Iran ur en positiv synvinkel, men Bushadministrationens ur en negativ sådan. Något jag fortsätter att diskutera ur ett mer övergripande perspektiv i artikeln Svensk media och Obamas Iran-dilemma.

I mitt inlägg P1:s program "Konflikt" försvarar Obamas tama Irankritik kritiserar jag att Agneta Ramberg på SR P1 som driver programmet "Konflikt" försvarar Obamas tama Irankritik i samband med demonstrationerna efter det iranska valet i somras, där hon fortsätter i samma spår som sitt tidigare program med att ge ett väldigt ensidigt perspektiv på saken.

I min artikel Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument kommenterar jag ett nyhetsinslag gjort av SVT där Lynndie England intervjuas (hon som dömdes för tortyrskandalen vid Abu Ghraib 2004) - för att de i sitt reportage i princip försvarar England och helt går på dennes linje om att hon bara tog befäl ovanifrån, och där reportaget okritiskt kopplar händelsen på Abu Ghraib till de förhörsdokument som då just hade släppts över de tuffa förhörsmetoder Bushadministrationen auktoriserat på Guantanamo.

I mitt inlägg DN ger missvisande beskrivning av Republikanerna analyserar jag ett dåligt försök av en svensk journalist att beskriva Republikanerna. En artikel som visar antingen att journalisten i fråga helt enkelt inte är kompetent nog att rapportera om amerikansk politik (eftersom artikeln är späckad av felaktig information) eller att artikeln helt enkelt medvetet vill svartmåla Republikanerna (vilket som är värst är en annan fråga - välj själva).

Min längsta artikel om saken är dock Irakkriget ur ett historiskt perspektiv – del 1: Den oheliga alliansen - en artikelserie i tre delar som skildrar Irakkriget ur Bushadministrationens perspektiv - något som de senaste 6 åren aldrig gjorts i svensk media.

-----------------------------------------------------

Jag rekommenderar alla som är intresserade av att lära sig lite om den väldigt ensidiga svenska USA-rapporteringen att läsa artiklarna ovan, som tar upp svensk rapportering i SVT, Sveriges Radio och några av de största rikstäckande svenska tidningarna - och som således för hundratusentals- kanske miljontals svenskar utgör den primära källan till (miss)information om internationella händelser.

Min kritik mot svensk media gällande USA-rapporteringen utgår från två ståndpunkter: dels att svensk media inte är objektiv - något de i sann svensk public service-anda vill ge sken av att vara. Den andra kritiken är att de i sin rapportering heller inte är sakliga - något de också vill ge sken av att vara.

Objektiv rapportering, måste för att kunna benämnas som objektiv vara ståndpunktslös och saklig. Norstedts svenska ordbok, som för närvarande råkar ligga här bredvid mig, är en objektiv faktabok som inte tar ställning till huruvida språkreformen 1906 var bra eller dålig. Den är också en saklig sådan, eftersom den beskriver hur våra svenska ord stavas och hur de bör brukas (inte hur de brukade brukas, eller hur författaren tycker att de borde brukas).

Svensk media är inte objektiv eftersom svensk media nästan alltid i sin USA-rapportering tar ställning för det ena eller det andra. Svensk media är heller inte saklig, eftersom den just pg a att den ofta tagit ställning gärna framför fakta som talar främst för just den tagna ståndpunkten. DN:s artikel om Republikanerna, är ett utmärkt exempel på den saken.

Jag anser att seriös media måste vara saklig - däremot måste den inte vara objektiv. Saklig måste den vara på så vis att den framställer fakta korrekt. Om Saddam Hussein någon gång gjort något snällt, och gett barn godis - så skriver man att Saddam Hussein varit snäll att ge barn godis, helt oavsett vad man sen har för åsikt kring dennes underliggande intentioner. Däremot kan man ha en åsikt om Saddam Hussein och fortfarande tycka att denne är en skitstövel. MSNBC och Fox News är utmärkta exempel på sådana nyhetsförmedlare. Båda kanaler (som jag följt aktivt nästan varje dag i snart två år) förmedlar sakliga fakta som de sedan har olika åsikter om. De nyheter de rapporterar är dock i sig oftast väldigt snarlika - analyserna är vad som skiljer kanalerna åt. Sådan rapportering är inte objektiv - däremot är den saklig.

Osaklig rapportering är rapportering som medvetet förvrider den andres perspektiv för att få sitt eget att framstå som korrekt. Här anser -jag- att Erixons blogg många gånger är ett utmärkt exempel på sådant. Jag delar i mångt och mycket Erixons partiska syn på amerikansk politik (jag stöder Republikanerna, inte Demokraterna, jag föredrog McCain framför Obama och en av mina två politiska ledstjärnor heter George W. Bush) - däremot delar jag inte alltid hans osakliga rapportering kring Demokraterna - eftersom han många gånger helt enkelt gör som svensk media - nämligen rapporterar osakligt, även om det i hans fall handlar om osaklig rapportering om Demokraterna och president Obama. Ett utmärkt exempel på det är te x hans inlägg om Obamas tal inför skolelever, där Erixon skriver:

"Det går inte bra för president Obama i hans försök att socialisera sjukvården. När han inte lyckas övertyga vuxna väljare, siktar han in sig på barnen. De som indoktrineras i tid blir lydigare, tycks Vita husets strategi vara. Obama vill sända ett nationellt tal riktat till alla skolelever."

En analys av Obamas intentioner som helt enkelt är svår att tolka som något annat än helt orimlig. Och jag själv (som inte är någon anhängare av Obamas ideologiska politik) tyckte te x något helt annat om Obamas skoltal.

Erixons osaklighet är dock betydligt mer okej än svensk medias osaklighet - nämligen av den enkla anledningen att Erixon inte utger sig för att vara objektiv. Vem som helst som läser hans blogg förstår att han har tagit ett tydligt ställningstagande - om han sen gör det på sakliga eller osakliga grunder är därefter inte lika viktigt, eftersom läsaren på förhand vet att Erixon inte är objektiv.

Den här bloggen syftar på att vara partiskt saklig. Dvs utifrån en ideologiskt kritisk ståndpunkt förmedla nyheter om president Obamas politik - men däremot förmedla nyheterna så sakligt som möjligt, eftersom jag och den här bloggen är pro-amerikansk oavsett om USA:s president heter George W. Bush eller Barack Obama. Hur bra jag lyckas med det, är sedan en annan sak. Vad jag dock inte hyser några större tvivel kring, är att den här bloggen, i likhet med Erixons, lyckas betydligt bättre än svensk media gör.

De som är intresserade av verkligt intressant rapportering om amerikansk politik gör därför gott i att börja läsa svenska USA-bloggar (se lista på såväl pro-Demokratiska som pro-Republikanska sådana till höger) parallellt till den svenska USA-rapporteringen. Erixon är te x på sin blogg partiskt pro-Republikansk. Martin Gelin (som har sin blogg på SVD:s hemsida) är partiskt pro-Demokratisk.

Den här bloggen är i första hand pro-amerikansk - och har som utgångspunkt att USA är en god kraft i världen, oavsett om en Republikan eller en Demokrat styr i Vita Huset.